- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
521-522

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Willdenow, Karl Ludwig - Ville - Wille, Richard - Wille, Johan Nordal Fischer - Wille, Bruno - Willeborts, Thomas (Bosschaert) - Willebrand, ätter - Willebrand, 1. Adolf Fredrik von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

521 Ville-Willebrand 522 att växternas utbredning på jorden ej bör förklaras blott ur klimatiska grunder, utan äfven genom utbredningsförloppets historia. Han var en föregångare till de växtgeografiska idéer, som sedan framställdes af A. v. Humboldt. Den senares stora växtsamlingar från Syd-Amerika började han kort före sin död bearbeta (sedermera utfördt af K. S. Kunth). W. blef led. af sv. Vet. akad. 1801. c-Lmn- Ville [vi7!], fr. (af lat. villa, se d. o.), stad. Wille, Richard, tysk militär, militärskriftställare, f. 26 febr. 1841 i Spandau, d. 4 april 1911 i Charlottenburg, blef 1860 officer vid 3:e artilleriregementet och anställdes 1863 vid artilleriets pröfningskommission samt tillhörde denna och vapnets tekniska institut till 1873. Under tiden deltog han som artilleriofficer i 1864 och 1870-71 års krig. 1873-79 var han anställd vid krigs-ministeriet, 1879-87 direktör för krutbruket i Hanau och 1887-90 direktör för artilleriverkstäderna i Spandau. 1877-79 och 1890-92 var han lärare vid artilleri- och ingenjörskolan. 1888 befordrad till öfverste, erhöll han 1890 afsked ur aktiv tjänst med generalmajors grad. Framstående militärskriftställare på det vapentekniska området, utgaf han bl. a. Einheitsgeschütz der feldartil-lerie (1870), Kartäschgeschütze (1871), Waffenlehre (1874; 3:e uppl. 1905), Feldgeschütz der zukunft (1891), Feldgeschütz der zukunft und kritik der gegenwart (1892), Kleinste gewehrkaliber (1893), Die kommenden feldgeschütze (s. å.), Zur feldge-schützfrage (1896), S chnellfeuer-f eldkanonen (1899), Entwickelung der verschlüsse fur kanonen (1903). Ehrhardt-geschütze (1908) och Einheitsgeschosse (1910). H.J-dt. Wille, Johan Nordal Fischer, norsk botanist, f. 28 okt. 1858 i Skjolden (Smaalenene), vikarierade 1877-78 som konservator vid universitetsmuseet i Kristiania, blef biblioteksamanuens där 1880, var Regnellsk amanuens vid Naturhistoriska riksmuseum i Stockholm 1883-86, blef filos. doktor i Kristiania 1885, t. f. professor i botanik vid Stockholms högskola 1886, öfverlärare i botanik vid Aas högre landtbruksskola 1889 och professor i botanik och trädgårdsföreståndare vid Kristiania universitet 1893. Han idkade algologiska, anatomiska och fysiologiska studier i Stockholm, Köpenhamn och Berlin på 1870- och 1880-talen och har som författare mest hållit sig till dessa områden. 1897 företog han en botanisk resa genom Kaukasien till Transkaspien, särskildt för algforskning. Af hans större arbeten må nämnas Bidrag til algernes physiologiske anatomi (1885), Beiträge zur physiolo-gischen anatomie der laminariaceen (1897), serien Algologische notizen (från 1900), Studien über chlorophyceen (1901) och Algologische untersuchun-gen (1906), hvartill komma många smärre afh. och uppsatser. W. blef led. af Fysiogr. sällsk. i Lund 1902, sv. Vet. akad. 1905 och Vet. soc. i Uppsala 1915 samt hedersdoktor vid Uppsala universitet vid Linnéjubileet 1907. C. Lmn. Wille, Bruno, tysk författare, f. 6 febr. 1860 i Magdeburg, studerade 1881-84 teologi, naturvetenskap och filosofi i Bonn och Berlin, vistades 1885-86 i Rumänien och Turkiet, promoverades 1888 i Kiel, lefver som frireligiös predikant och skriftställare sedan 1890 i Friedrichshagen-Berlin, där han redigerat "Der freidenker", "Die kunst dem volke" och "Die freie jugend" och 1890 inrättade "Die freie volksbühne". W. tillhörde från början samma krets som Gerhart Hauptmann, och hans utgångspunkt var en materialistisk och socialistisk åskådning, hvilken småningom öfvergått i en individualistisk-anarkisk, af män som Nietzsche och Stirner påverkad uppfattning, som är fientlig mot allt statligt och samhälleligt tvång och med optimistisk tro på den mänskliga perfektibiliteten förbinder stor mottaglighet. Som lyriker och berättare är han stämningsfull. Af hans mycket omfattande alstring må nämnas Einsiedler und genosse (1891; 2:a uppl. 1892, sociala dikter), Lehrbuch fur den jugendunterricht freier gemeinden (3 bd, 1890-1904), Atheistische sittlichkeit (1892), Philo-sophie der befreiung durch das reine mittel (1892; 2:a uppl. 1894), diktsamlingen Einsiedelkunst, Heder aus der kiefernheide (1897), Einleitung zu Novalis' sämtlichen werken (1898), Offenbarungen des wachholderbaumes (1901, 3:e uppl. 1907, en naturfilosofisk stämningsroman), Romantische mär-chen (1902), Das lebendige all (1905; "Det lef-vande alltet", 1907), Die abendburg (1909), tolkningar af Stifter, Goethe, Tolstoj m. fl., och antologier som den omsorgsfulla, mystiskt panteisti-ska "Und gib uns frieden" (1917). R-n B. Willeborts. Thomas, vanligen kallad B o s-schaert, flamsk målare, f. 1614 i Bergen-op-Zoom, d. 1654 i Antwerpen, var lärjunge till Zegers, men gick i Kubens' spår. Hans förnämsta kyrkotafla anses vara Heliga familjen med S. Willibrord, i Willibrordkyrkan, Antwerpen. Af honom finnas vidare porträtt i Musée Plantin-Moretus, de mytologiska bilderna Venus och Adonis och Deí förälskade lejonet (bägge i Haag). Elias bespisad af ängeln (i Wiens galleri) samt S. Se-baslian och S. Cajetanus med ängeln inför madonnan (bägge i Schleissheim i Bajern). C. E. N.* Willebrand. svensk-finska adliga ätter, hvilka härstamma från den i Tyskland födde kaptenen Ernst Fredrik Willebrand t, som 1676 adlades med namnet von Willeman, hvilket namn sedermera ändrades till von Willebrand. En af hans sons sonsöner, Ernst Gustaf von W. (f. 1751, landshöfding i Åbo 1790-1806, d. 1809), fick 1806 friherrlig värdighet ; dennes äldste son, Gustaf Henrik (f. 1785. major, d. 1819), introducerades 1818 som friherre på finska riddarhuset, men hans son Karl Gustaf Viktor blef åter svensk undersåte, och med honom utdog svenska ätten von W. på svärdssidan 1886 (på kvinnolinjen 1908 med hans kusin Ebba Gustava, änka efter brukspatronen J. F. Björkman). En broder till Gustaf Henrik hade 1812 fått svensk friherrlig värdighet, men hans ätt utslocknade på svärdssidan 1859. - Ätten, som var talrikt företrädd i Finland vid dess skilsmässa från Sverige, immatriku-lerades 1818 på finska riddarhuset. En af dess medlemmar, Adolf Fredrik von W. (se W. 1), sonsons son till stamfadern, upphöjdes 1830 i friherrligt stånd, men hans ätt utslocknade 1902. Äfven hans brorson Knut Felix (se W. 2) fick (1889) friherrlig värdighet. 1. Adolf Fredrik von W., friherre, ämbetsman, f. 24 mars 1766 på Sukkisberg, Lemo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 3 18:40:56 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcl/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free