gången och få kostnadsfritt husrum, mat och kläder. Anstalten torde vara den enda i sitt slag i Sverige, kanske ännu vidare. Den har sitt upphof i en liten skola om 17 fattiga barn, som den varmhjärtade "fattighuspastorn" Johannes Villinus 1767 hopbragte och där, med tillhjälp af ett par människovänner, de "värnlösa", d. v. s. utfattiga, fingo hem, kläder och föda. Emellertid inflöto under tidernas lopp gåfvor och anslag så pass rikligt, att anstalten 1919 hade fastigheter, taxerade till 575,000 kr., och en inkomst af 19,344 kr., mot en skuld af omkr. 100,000 kr. Lärarna voro s. å. 1 inspektor (hvarmed här menas förste lärare och föreståndare; nu J. Fröberg) och 2 för slöjdundervisningen. Styrelsen utgöres af 5 personer. -- Under de 154 år, som anstalten egt bestånd, har den undergått flera förvandlingar. På Villinus' tid hade Göteborg ingen folkskola, utan hans skola, högeligen utvidgad, tjänade som sådan. 1790 hade den omkr. 300 barn, af hvilka 200 gratis fingo middagsmål i skolan och de allra fattigaste hade full försörjning. Medlen räckte emellertid icke, hvadan en vän till skolan, handlanden Anders Lesse, 1805 donerade ett kapital, ett stenhus och värdefulla tomter. Ett nytt skolhus kunde uppföras och i Haga inrättas en filial för Göteborgs östra stadsdelar. 1835 undervisade i dessa skolor en personal af 15 lärare och lärarinnor, och lärjungeantalet lär stundom ha stigit 'till 600. 1837 infördes slöjdundervisning. Sedan efter 1842 års folkskolestadga flera folkskolor upprättats, fortfor Villinska skolan dock att ha en "läsafdelning" för Haga och Masthugget. Efter ett utlåtande 1885 af dåv. rådman S. Wieselgren om tillåtligheten enligt skolans statuter 1795 af en radikal förändring af dess ursprungliga mål, blef den så godt som uteslutande slöjdskola, dock med skyldighet att i sina lokaler inrymma så stort antal folkskolebarn, som kunde anses nödigt och möjligt. Se Holmberg, "Villinska skolan i Göteborg" (1867), Pettersson och Litzén, "Göteborgs stifts herdaminne" (1872), och Ambrosius, "Villinska skolan i Göteborg" (1917). ^{J. C.} Willis [wi'lis], John, kyrkoherde. Se Stenografi, sp. 1263. Willis [wi'lis], Thomas, engelsk läkare, f. 1622, d. 1675, studerade först teologi i Oxford, men <img l>

egnade sig sedan, på grund af de förföljelser den anglikanska kyrkan hade att utstå af Cromwell, åt medicinen, anställdes 1660 som professor i Oxford samt flyttade 1666 till London, där han med lysande framgång uppträdde som praktiserande läkare. W. var en af sin tids mest framstående forskare inom den medicinska vetenskapens område och har i synnerhet genom sina utmärkta undersökningar öfver nervsystemets anatomi (Cerebri anatome, 1664) förvärfvat sig ett i medicinens historia oförgätligt namn. I sin allmänt medicinska åskådning slöt han sig hufvudsakligen till Sylvius, hvars läror han i väsentlig grad utvecklade och förbättrade. W. skref Diatribae duae: 1. De fermentatione. 2. De febribus (1659), Pathologia cerebri, in qua agitur de morbis convulsivis et de scorbuto (1667), Affectionum quæ dicuntur hystericae et hypochondriacae pathologia (1670), De animo brutorum (1672), Pharmaceutica rationalis (1673--75). W:s samlade skrifter utgåfvos 1676 (flera uppl.). 11:e paret af hjärnans nerver samt den vid hjärnans bas befintliga kransen af pulsådror ha uppkallats efter honom. ^{R. T--dt.} Willis [wi'lis], Nathaniel Parker, nordamerikansk författare, f. 1806 i Portland, staten Maine, d. 1867, studerade vid Yale college 1823--27, utgaf 1829--31 tidskr. "American monthly magazine" <img r>

och bereste därefter under sex år större delen af Europa samt Levanten. I veckobref till "New York mirror" skildrade han raskt och lifligt sina intryck förnämligast från England, utg. i bokform med titeln Pencillings by the way (3 bd, 1835, flera uppl.). Sedermera uppsatte W. i New York tidningarna "The corsair" (1839) och "Evening mirror" (1844) samt utgaf med framgång "Home journal" 1846--67. W:s många reseskildringar och skisser ur lifvet utmärkas för fantasi, finhet i uppfattningen samt en både ren och färgrik stil, men förråda alltsomoftast drag af tillgjordhet. Här må ytterligare nämnas Inklings of adventure (3 bd, 1836), Loiterings of travel (2 bd, 1839), Letters from under a bridge (1840, hans mest intagande arbete), Dashes at life (3 bd, 1845), People I have met (1850), Hurrygraphs (1851) och Famous persons and places (1854). Han skref med lycka äfven i bunden stil. W:s Poems utgåfvos samlade 1868, Complete prose works (13 bd) 1849--59, hans valda prosaskrifter 1885. W:s lefnadsteckning af H. A. Beers utkom 1885. Willis [wi'lis], S. P., författarinna. Se Parton, J. Willis [wi'lis], Bailey, amerikansk geolog och geograf, f. 31 maj 1857 i Idlewild on Hudson, New York, aflade 1879 examen från Columbia school of mines, inträdde 1884 i Förenta staternas geologiska undersökning och arbetade där särskildt i den appalachiska afdelningen samt var 1897--1902 assistent åt direktören. 1895--1902 var W. lecturer i geologi vid Johns Hopkins' university i Baltimore. På bekostnad af Carnegie institution företog W. 1903--04 vidsträckta undersökningsresor i Kina. 1909 blef han professor vid universitetet i Chicago, och 1911--15 var han geologisk konsulent åt argentinska republikens regering; 1915 blef han professor vid Leland Stanford university i California. W. är en af de ledande männen inom Amerikas allmänt geologiska och geomorfologiska forskning. Äfvenledes har han ingående sysslat med Amerikas stratigrafi och paleogeografi. Bland hans