arbeten märkas The mechanics of Appalachian structure (1892; United states Geological survey 13:e Annual report 1891--92) samt ett flertal arbeten om de amerikanska bergskedjornas byggnad. Index to the stratigraphy of North America, med en geologisk karta öfver Nord-Amerika i skalan 1:5,000,000 (i United states Geological survey Professional Paper 71, 1912) och arbetena om hans forskningar i Kina. ^{K. A. G.} Willisen, Wilhelm von, friherre, tysk general, militärförfattare, f. 30 april 1790, d. 25 febr. 1879, inträdde i preussisk tjänst 1804 och var med i slaget vid Jena 1806. För att undgå värnpliktstjänst i det af Napoleon bildade konungariket Westfalen, hvars undersåte W. då var, flydde han 1809 till Österrike och tog tjänst i en frikår i Tyrolen, men återvände till preussiska armén 1811 och var kapten i Blüchers stab 1813--15. Han var sedan lärare i krigshistoria vid krigsakademien i Berlin och utgaf Theorie des grossen krieges (3 bd, 1840--50; det 4:e, om krigen 1859 och 1866, utkom 1868). W. blef 1840 öfverste och stabschef vid armékåren i Posen, där han mars 1848 blef regeringskommissarie, men aflägsnades inom kort på grund af sin välvilja mot polackerna. I mars 1849 följde han Radetzky i norra Italien, men förbigången vid en befordran, tog han afsked som generallöjtnant. I april 1850 öfvertog han befälet öfver schleswig-holsteinska hären, men, ehuru ansedd som en stor taktiker, lyckades han hvarken vid Isted eller annorstädes skörda några lagrar och afgick från sin post i dec. s. å. ^{E. Ebg.} Williston [ωi'listən], Samuel Wendell, amerikansk paleontolog och entomolog, f. 10 juli 1852, d. i okt. 1918, började sin bana med medicinska studier, men egnade sig sedan åt geologi, särskildt vertebratpaleontologi, samt deltog i ett större antal expeditioner till centrala och västliga Nord-Amerika, föranstaltade af O. C. Marsh, för att insamla lämningar af fossila ryggradsdjur. 1880 blef han med. doktor och var 1886--90 professor i anatomi vid Yale university. Dessutom arbetade han i entomologien, särskildt med Diptera. 1890--1902 var han professor i geologi vid staten Kansas' universitet i Lawrence och sammanförde där en rik samling af detta områdes fossila ryggradsdjur från karbon- och kritformationerna. 1902 blef han innehafvare af den nyinrättade lärostolen i paleontologi vid universitetet i Chicago. Bland hans skrifter märkas Manual N. American Diptera (1908), American permian vertebrates (1911) och Water reptiles of the past and present (1914). ^{K. A. G.} Villius, romersk släkt, af hvilken den mest bekante medlemmen är Lucius Villius Annalis, som fick sitt tillnamn däraf, att han som folktribun 180 f. Kr. genomdref lex Villia annalis. Denna lag stadgade en viss ålder för valbarhet till de olika romerska riksämbetena och bestämde den mellantid, som borde förflyta mellan de dåmera i bestämd ordning efter hvarandra följande ämbetsförvaltningarna. ^{J. C.} Willk., vid växtnamn förkortning för tyske botanisten H. M. Willkomm. Willkomm. Heinrich Moritz, tysk botanist, f. 29 juni 1821 i Herwigsdorf vid Zittau, Sachsen, d. 26 aug. 1895 på Wartenbergs slott, Böhmen, blef filos. doktor i Leipzig 1850, privatdocent i botanik där 1852. e. o. professor och kustos vid universitetsmuseet 1855, professor i organisk naturhistoria vid forstakademien i Tharandt s. å., professor i botanik och trädgårdsföreståndare i Dorpat 1868 och var 1874--93 professor i botanik i Prag. Han gjorde tre naturvetenskapliga resor till Pyreneiska halfön (företrädesvis Spanien), af hvilka han erhöll ämnen till ett rikt författarskap, såsom Zwei jahre in Spanien und Portugal (1847), Sertum floræ hispanicæ (1852), Wanderungen durch die nordöstlichen und centralen provinzen Spaniens (s. å.), Die strand- und steppengebiete der iberischen halbinsel und deren vegetation (s. å.), Die halbinsel der Pyrenäen (1855), Icones et descriptiones plantarum ... Europæ austro-occidentalis, præcipue Hispaniæ (2 bd, 168 tafl., 1852--56), Spanien und die Balearen (1876), Illustrationes floræ Hispaniæ insularumque Balearium (1881--91). Jämte dansken Johan Lange skref han Prodromus floræ hispanicæ (3 dlr, 1861--80, hvari öfver 5,000 arter beskrifvas; suppl. 1893). W. utgaf dessutom Deutschlands laubhölzer im winter (3:e uppl. 1880), det populära arbetet Die wunder des mikroskops oder die welt im kleinsten raum (1856, flera uppl.; "Mikroskopets under", 1871), Die mikroskopischen feinde des waldes (1866--67) och Forstliche flora von Deutschland und Oesterreich (1875; ny uppl. 1887). Efter W:s död utkom Grundzüge der pflanzenverbreitung auf der iberischen halbinsel (1896; i Englers och Drudes "Vegetation der erde"). ^{C. Lmn.} Villkorliga reflexer, fysiol. med. Se Reflex, sp. 1170. Villkorlig dom, jur., är den gängse benämningen på en villkorlig straffdom, d. v. s. en sådan straffdom, hvarigenom domstolen på vissa villkor medger anstånd med straffets ådömande eller verkställande. Ansatser till en dylik rättstillämpning ha i skilda länder kunnat påvisas redan i äldre tider, och särskildt har den engelske domarens stora maktfullkomlighet sedan gammalt beredt utrymme för ett dylikt förfaringssätt. Det nutida rättsinstitut, som så benämnes, går dock historiskt sedt icke tillbaka till dessa äldre förebilder, utan är af modernt, nordamerikanskt ursprung. För omkr. 50 år sedan plägade en privatman i Boston mr Rufus R. Cook, ledd af ett lefvande filantropiskt intresse, besöka domstolssessionerna i sin hemstad och lyckades därvid småningom förmå domarna att, särskildt i fråga om unga brottslingar, i därför lämpade fall göra ett uppskof med domfällandet för att under viss tid bereda dem tillfälle att under annans uppsikt och tillsyn bättra sig. Denna uppsikt trädde sålunda i straffets ställe och ersatte helt detta, om vederbörande under pröfvotiden uppförde sig väl. I motsatt fall inställdes han ånyo inför domstolen, som då ådömde straffet för brottet i fråga. Denna praxis reglerades sedan genom en lag af 1878 för staden Boston, hvilken 1880 utvidgades till att gälla hela staten Massachusetts. Genom dessa lagar utsträcktes systemet äfven till vuxna personer. Därjämte anordnades genom dessa lagar äfven utnämnandet genom domstolens försorg af särskilda tjänstemän, med det senare så kända namnet Probation officers, hvilka skulle ha till uppgift att öfvervaka och hjälpa de