i Lund (19CO), Vet. soc. i Uppsala (1903) och Yet. akad. (1905). Wiman, Karl Johan Josef Ernst, geolog och paleontolog, f. 10 mars 1867 i Husby-Odensala, Stockholms län, blef 1888 student i Uppsala samt 1895 filos. doktor och docent i paleontologi. W. kom särskildt att sysselsätta sig med Sveriges kambrosilur och dess fauna. Hans första arbeten (1893--95) behandlade graptoliter (se d. o.), och genom eleganta prepareringsmetoder lyckades han, ungefär samtidigt med två andra svenska forskare, Holm och Törnquist, att bringa nytt ljus of ver dessa fossils organisation. Sedermera bearbetade W. olika delar af Sveriges kambrosilur, företrädesvis från det baltiska området. Hemkomsten af den svenska sydpolarexpeditionen 1901-03 förde W. in på ett nytt arbetsfält, nämligen vertebrat-paleontologi, i det att han åtog sig bearbetningen af de vertebratrester, hufvudsakligen pingvinben, som nämnda expedition hemförde från äldre tertiära lager på Seymourön. 1908 deltog W. i G. De Geers expedition till Spetsbergen och samlade där dels vertebratrester, dels karbonbrachiopoder. Sedan dess har W. åstadkommit ett större antal expeditioner till Spetsbergen för att hemföra lämningar af fiskar, amfìbier och reptilier från såväl karbon-formationen som de mesozoiska bildningarna, hvilka bearbetas i Uppsala, där numera en rikhaltig samling af vertebratfossil genom W:s arbete blifvit sammanförd. 1910 inrättades för W. en personlig professur i paleontologi vid universitetet i Uppsala, som han tillträdde l jan. 1911. - Bland W.s skrifter, som hufvudsakligen offentliggjorts i "Bulletin of the Geological institution of Uppsala", märkas de där införda Ueber die silurjorma-tion in Jämtland (1914), Ueber die graptoliten (1915), Ueber die Borkholmer schicht im mittel-baltischen silurgebiete (1901), Studien über das mittelbaltische silurgebiet (I, 1903; II, 1907), Ichthyosaurier aus der trìas Spitzbergens (1910) och Ueber die Stegocephalen aus der trias Spitzbergens (1914) samt Ueber die fauna des west-baltischen Leptaenakalkes (1907), Ueber die karbon-brachiopoden Spitzbergens und Beeren Eilands (i Uppsala Vet. Soc.s handl. 1914), Ueber die alt-tertiären vertebraten der Seymourinsel (i "Wissen-schaítliche ergebnisse der schwedischen Südpolar-expedition 1901-1903 unter leitung von Dr. Otto Nordenskiöld", 1905). K. A. G. Wimarson, Nils Gerhard, lärare, historiker, f. 21 april 1872 i Kungsbacka, blef 1889 student, 1897 filos. doktor och docent i nordisk historia, allt i Lund, förklarades 1904 kompetent till professor och förestod höstterminen 1905 historiska professuren i Lund. Han utnämndes till lektor i historia och geografi 1906 i Ystad och 1909 vid Göteborgs realläroverk samt är sedan 1919 rektor vid Allm. läroverket i Kristianstad. W. har skrif-vit Sveriges krig i Tyskland 1675-1679 (3 dir, 1897-1912) samt uppsatser i "Hist. tidskr." m. fl. facktidskrifter. W. är led. af Yet. o. vitt. samh. i Göteborg (1915). Vimba l. Vimma, zool., benämning för tre svenska fiskarter, nämligen Abramís vimba och A. ballerus (faren, se d. o.) samt, i Dalsland, för siklöjan, Coregonus albula. Med namnet vimban afses emellertid eg. den förstnämnda arten, Abramis vimba (i Bleking kallad särta, af ty. zärthe), en fisk af braxensläktet och karp-fiskarnas familj. Från samsläktingarna skiljes den genom sin långt framskjutande nos m. m. Den blir 30-40 cm. lång och har en mera långsträckt kroppsform än braxen. Vimban förekommer från Blekinges skärgård längs kusten ända upp till Norrbotten, i Vänern och i Göta älf, men icke i Vättern, samt f. ö. i de i Östersjön utfallande älf varna, i hvilka den uppgår vid lektiden på våren och försommaren. Den uppträder icke i större mängd och har ringa betydelse för fisket. Köttet är ej dåligt, men fisken är benig och föga värderad för bordet. B. L.* Wimberg. Se Wimperg. Wimbledon[wimbldøn], förstad till London i grefsk. Surrey, 12,s km. s. v. om Charing Cross. (Se art. London, kartan "Londons omgifning".) 54,966 inv. (1911). N. om staden utbreder sig slätten W. C o m m o n. på hvilken om somrarna 1860-88 skarpskyttarna (Kifle association) hade sina skjutöfningar. W. är en gammal historisk ort med många fornlämningar, sålunda i s. v. ett jord-verk, kalladt Caesars camp (på kartan Ancient earthwork), med en diameter af 290 m. På platsen för den historiska, äldre, högre liggande orten är den förnämare stadsdelen byggd; det lägre, mot s. ö. liggande New W. bildar de nyare arbetarkvarteren. A. N--d. Wimbledon [wimbldan], viscount. Se Cecil 4. Wimborne Minsten [ormbon minsta], stad i östra delen af engelska grefsk. Dorset, vid ån Allén, nära dess sammanflöde med Stour. 3,711 inv. (1911). Staden, troligen identisk med det romerska Vindogladia, har sitt nuv. namn efter sin gamla, katedralliknande kyrka, som grundlades af Edvard Bekännaren. A. N--d. Vimeiro [viméVro], ort i norra delen af portugisiska distriktet Lissabon (Estremadura), vid den lilla kustfloden Rio de Alcabrichelle, 12 km, n. v. om Torres Vedras. Ömkr. 700 inv. Där vann Wellesley (Wellington) 21 aug. 1808 en seger of ver fransmännen under Junot. A- N-d. Vimer, nord. myt. Se Geirröd. Wimereux [-moro], mycket besökt badort i franska dep. Pas de Calais, vid franska nordbanan och mynningen af kustfloden W. i Engelska kanalen, mellan Ambleteuse och Boulogne. Omkr. 1,2CO inv. 1803 lät Napoleon I genom trupper från lägret i Boulogne där anlägga en stor, sedan ej fullbordad hamn. N. om W. finns ett minnesmärke of ver de vid försök att fara öfver Kanalen genom mont-golfièrens brand 15 juni 1785 omkomne luftseglarna Rozier och Romarn. E. A--t. Vimeu 1. Vimeux [-mo], gammalt franskt landskap i västra delen af dep. Somme (Picardie), omfattande en kuststräcka mellan floderna Somme och Bresle. Sitt namn har V. från lat. pagus Viminacus; dess medeltida hufvudstad var Saint-Valéry-sur-Somme. Sedan gammalt är landskapet ryktbart för sina smidesarbeten. A. N--d. Viminacium, fornstad invid det nuv. Kostalatz i Serbien, hufvudstad i romerska prov. Moesia superior, legionsläger, sedan municipium (under Hadrianus) och, måhända från Gordianus III, romersk koloni. Platsen är bekant för sina betydande ruiner, som uppta en mycket stor yta.