staten Indiana, på vänstra stranden af Wabash river, omkr. 140 km. från dess mynning i Ohio. 17,679 inv. (1917). V. är det äldsta nybygget i staten, anlagdt i början af 1700-talet af franska emigranter från Canada. Det ligger i ett bördigt jordbruksdistrikt och har tillverkning af papper, möbler, cigarrer m. m. Staden är säte för ett osekteriskt universitet, V. university, det äldsta i staten (grundlagdt 1806), med 14 lärare och 236 studenter (1910). 1800--13 var V. hufvudstad i territoriet Indiana. A. N-d. Vincens [väsa7]. G h., fransk författarinna. Se B a r i n e, A. Vincent, S a i n t [sont vi7nsont], öar. Se S a i n t Vincent och S ä o V i c e n t e. Vincent [väsa7], F r a n c o i s André, fransk målare, f. 1746 i Paris, d. där 1816, son till en miniatyrmålare från Genève, fick genom Koslms bemedling inträda i Viens ateljé och vann 1768, "ehuru protestant", átora priset för täflingsämnet Ger-manicus talar titt sina trupper. Efter studier i Rom återkom han 1776 till Paris, blef led. af akademien 1782 och professor 1792. Han målade klassiska ämnen i samma riktning som senare David, hade redan ett namn, när David uppträdde, och hade före honom målat Belisarius som tiggare samt Alcibiades mottagande undervisning af Sokrates, hvilka väckt uppseende genom en stil, som stred mot den då gällande. Därjämte behandlade han ämnen ur franska historien. Med Presidenten Molé under frondekrigen gripen af de upproriske (1779) blef han en förelöpare till historiemåleriet. Hans teckning är säker och flytande, men koloriten svag och uppfattningen stundom teatralisk med öfverdrifna rörelser. I Louvre finnas af honom Zeuxis väljer modeller bland stadens vackraste flickor (1789) och Henrik IV mottager den sårade Sully (1786). Bland V:s många lärjungar märkes Horace Yernet. C. R. N.* Vincent [vi'ns8nt]. 1. Sir Charles Edward Howard V., engelsk politiker och polisman, f. 31 maj 1849 i Slinfold, Sussex, d. 7 april 1908 i Mentone, var 1868-73 arméofficer, företog vidsträckta utländska resor, blef 1876 advokat, var 1877 krigskorrespondent under ryskturkiska kriget och blef 1878 efter studium af polisväsendet i kontinentens hufvudstäder chef för detektivafdelningen vid Londons polisväsen, hvilken han grundligt reorganiserade. 1884 tog V.' afsked för att egna sig åt politiken och var från 1885 till sin död (konservativ) underhusled, för Sheffield. Dessutom var han 1886-89 led. af Londons gref-skapsråd och tog liflig del i skarpskytterörelsen; 1884-1904 var han öfverste för ett regemente "volunteers". Af hälsoskäl hindrad att föra regementet i boerkriget, följde han det till Syd-Afrika och vistades vid armén där under kriget (1899--1902). V. erhöll 1896 knightvärdighet och var 1898 engelsk delegerad vid konferensen i Kom för bekämpande af anarkismen. I underhuset var han en af den protektionistiska tariffreformens tidigaste förespråkare och grundlade 1891 föreningen United empire trade league, som verkade för ömsesidig preferensbehandling vid varubytet mellan rikets olika delar. Han genomdref 1887 en lag om villkorlig dom och hade väsentlig andel i 1905 års invandringslag. V. utgaf bl. a. en mycket anlitad juridisk handbok för polismän, Police code and manual of criminal law (1882; 14:e uppl. 190 O., The imperial parliament (1906) och Howard Vincent map of British empire (16:e uppl. 1908). Jfr S. H. Jeyes och F. D. How, "The life of sir Howard V." (1912). 2. Sir E d g a r V., sedan 1914 baron D'A b e r-n o n, den föregåendes broder, finansman och diplomat, f. 19 aug. 1857 i Slinfold, Sussex, var 1877-82 gardesofficer och 1880 privatsekreterare åt lord E. Fitzmaurice, då denne var brittisk kommissarie i Öst-Rumelien. V. blef 1882 brittisk, holländsk och belgisk representant i rådet för ottomanska riksskuldens förvaltning och mars 1883 rådets president, men kallades redan nov. s. å. till finansrådgifvare åt egyptiska regeringen. Hans verksamhet på denna post (till 1889) blef epokgörande i arbetet på de egyptiska finansernas förbättring; bl. a. genomförde han en egyptisk mynt-reform. V. var 1889-97 direktör för ottomanska banken i Konstantinopel och bidrog som sådan verksamt till de turkiska finansernas förbättring. 1899-1906 var han (konservativ) underhusled. Våren 1920 utsågs han till brittisk ambassadör i Berlin (den förste efter Världskriget), och han deltog dec. s. å. i Bruxelleskonferensen om betalningssättet för det tyska krigsskadeståndet samt i de allierades högsta råds Pariskonferens jan. 1921 och Londonkonferens mars s. å. om skadeståndsfrågan. V. erhöll 1887 knightvärdighet och upphöjdes 1914 till peer (baron D'Abernon). 1-2. V. S-g. Vincent [vi7nsont], Mary Ann, irländsk-amerikansk skådespelerska, född F a r l i n, f. 1818 i Portsmouth, d. 1887 i Boston, beträdde scenen 1834 och blef 1835 gift med en skådespelare J. E. Vincent (d. 1850), med hvilken hon spelade på engelska och irländska teatrar och 1846 öfver-flyttade till National theatre i Boston. Hos amerikanerna vann hon stor och varaktig beundran sär-skildt i roller som präktig gammal dam. Till hennes ära stiftades genom allmän insamling det 1891 invigda sjukhuset Vincent memorial hospital i Boston, afsedt för själfförsörjande kvinnor. Vincent de Beauvais [vǣsã' də båvǣ], latinis. Vincentius Bellovacensis, medeltidens store encyklopedist, d. omkr. 1264, uppges ha varit dominikanmunk i Beauvais. Ludvig den helige läste de arbeten han sammanskref och skaffade honom medel till afskrifter af de verk han behöfde. Också författade V. till konungens tröst vid hans äldre sons död Tractatus consolatorius pro morte amici (tr. 1480) och tillegnade drottning Margareta Liber de eruditione filiorum regalium (tr. s. å.). Han skref dessutom åtskilliga teol. arbeten. Mest bekant är han som författare till det om otrolig beläsenhet vittnande kolossala encyklopediska verket Speculum majus, omfattande 4 af delningar: Speculum naturale (32 böcker), som behandlar Gud och skapelsen,