tyngdkraften, men förrättas af värmekällans afgifna värme. Köldblandningen representeras i naturen af fjällmassivens öfre kalla yta, värmekällan är Golfströmmens varma vatten. Där alstras uppåtstigande luftströmmar, som sedan flyta in öfver land. Mellan den kalla nedgående och den varma uppåtstigande luftströmmen måste förefinnas en glidyta. Denna anser Sandström befinna sig på ung. 1,000 m. höjd; detta på grund däraf, att det i Vassijaure visade sig omöjligt att få drakar med meteorologiska registreringsinstrument att stiga högre än till 1,000 m. De skildrade vindförhållandena torde vara åtminstone en bidragande orsak till, att klimatet i vårt land, äfven i dess nordliga delar, är betydligt mildare, än som motsvaras af dess geografiska läge. Sandström anser, att fenomenet inverkar äfven på mellersta Europas klimat. I Italien blåser vissa tider på året en het och osund vind från s. till s. v. Den går under namn af scirocco, sirocco l. sirocko (se d. o.) eller africus. Vindhastigheten, eller den med anemometer uppmätta hastighet, hvarmed luften passerar fram öfver en gifven punkt, anges vanligen i meter per sekund, men stundom äfven i kilometer per timme (motsv. 0,278 m. i sekunden) eller i engelska mil (statute-miles) per timme (motsv. 0,447 m. i sekunden). Med ordet vindstyrka, som eg. betyder detsamma som "vindhastighet", betecknar man däremot vanligen den godtyckliga uppskattningen efter en viss vindskala (se d. o., Beauforts vindskala och Meteorologiska tecken, sp. 285--286). Med vindtryck förstås det tryck, som vinden förmår utöfva mot en vinkelrätt mot dess riktning ställd ytenhet. Vindtrycket anges vanligen i kilogram per kvadratmeter och mätes med tillhjälp af en kring en vertikal axel rörlig plan skifva. Bakom denna sitta en eller flera fjädrar, som pressa den utåt och hvilkas sammantryckning mäter vindens tryck. En å andra sidan rotationsaxeln anbragt vindfana ställer skifvan vinkelrätt mot vinden. En annan, af Wild konstruerad, vindtrycksmätare består af en tyngre skifva, vridbar kring en horisontal, genom öfre kanten gående axel. Denna skifva hänger vertikalt vid vindstilla, men devieras af vind. Därvid minskas vindtrycket, hvaremot tyngdens vridningsmoment ökas, tills jämvikten är återställd. Vindtrycket är proportionellt mot vindhastighetens kvadrat, så att mot dubbla vindhastigheten svarar ett fyrdubbelt tryck o. s. v. De förödande verkningar, hvilka åstadkommas af en tornado, ge ett ungefärligt begrepp om det största tryck en vind vid jordytan kan utöfva. Däraf kan man åter sluta sig till vindhastigheten. Man har på detta sätt beräknat, att vindhastigheten skall kunna öfverstiga 250 m. i sekunden. I en sådan tornado krossas allt hvad människohänder byggt; stora träd ryckas upp med rötterna eller brytas af på midten eller vridas flera hvarf rundt, så att de få utseende af en korkskruf, o. s. v. -- Den geometriska resultanten till alla de vindhastigheter, som på en gifven tid, exempelvis en månad, observerats på en viss ort, kallas vindresultant. Denna erhålles på så sätt, att man projicierar alla observerade vindhastigheter längs två mot hvarandra vinkelräta riktlinjer, lämpligast nord--syd och öst--väst, adderar (algebraiskt) de så erhållna komposanterna hvar för sig samt därefter uppsöker den slutliga resultanten. En sådan beräkning benämnes, efter den, som först användt densamma, för en "beräkning efter Lamberts formel". Vindresultanten ger ett mått på den luftmassa, som i resultantens riktning i medeltal passerat fram öfver orten. Se vidare Anemometer, Anemoskop, Luftströmmar, Väderlek och Väderstreck. E. O. S. Vind, gammal dansk adelssläkt, som omnämnes först under 1200-talet. - 1. Jörgen V., f. 1593, d. 1644, deltog 1613 i Kalmarkriget, under hvilket han utmärkte sig vid belägringen aí Älís-borg. Efter anställning i kansliet 1616-20 var han skeppskapten 1620-24 samt blef räntmästare 1627, riksråd 1640 och riksamiral 1643. En diplomatisk beskickning till Stockholm 1640 slog mycket illa ut. I träff ningen vid Kolberger hej de (se d. o.) l juli 1644, där han var chef för flottans avantgarde, blef han dödligt sårad och dog ett par veckor senare. - 2. Holger V., den föregåendes son, f. 1623, d. 1683, var 1648-53 anställd vid hofvet som öfverste munskänk och visade sig mycket verksam för stadens förplägning vid Köpenhamns belägring 1658-59. Som vice skattmästare 1666-79 styrde han rikets finanser, och som vice kansler sedan 1679 hade han ledningen både af kansliet och Höjesteret; sedan 1669 var han geheimeråd. Han hade sedan 1666 plats i de kommissioner, som utarbetade Kristian V:s danska lag. 1653 blef han förlofvad med konung Kristian IV:s dotter Sofia Elisabet, änka efter grefve Pentz, men öfvergaf henne, då hennes svåger Korfits Ulfeld och öfriga släktingar kort därefter föllo i onåd. - 3. F r e d ri k V., den föregåendes son, f. 1662, d. 1702 som stiftsamtman i Viborg, erhöll genom sitt giftermål med Jens Juels dotter baroniet Juellinge. Hans sonson, Jens Krag-Juel V., d. 1776 som justitiarius i Höjesteret, gifte sig till grefskåpet Frijsen-borg. 1-3. E. Ebg. Vind, O l e, dansk präst, f. 1590, d. 1646, blef 1625 präst i Köpenhamn och 1642 vid Vor frue kirke, där han i en predikan 1645 skarpt uppträdde mot det lastbara lefvernet vid hofvet. På befallning af konung Kristian IV höll han därefter samma predikan på själfva slottet och blef till belöning för sin frimodighet hofpredikant och konungens biktfader. E. Ebg. Vinda. 1. Bot. Se Convolvulus. -- 2. Sjöv. Se Hifva. Vindala (fi. Vimpeli), socken i Vasa län, Finland, Alavo domsaga, Kuortane härad, pastorat af 2:a kl., Lappo kontrakt, Åbo ärkestift. 229 kvkm. 3,891 inv. (1919), finsktalande. O. B-n. Vindalsö, barrskogsklädd, obebodd ö i Stockholms skärgård s. om segelleden Sandhamn--Stockholm och omkr. 2,5 km. v. om förstnämnda ort, Djurö socken, Stockholms län. Ytinnehåll omkr. 1 kvkm. G. Brgrn. Vindaníos Anatolios, enligt Libanios (se denne) grekisk jurist från Berytos på 300-talet, är bekant för sin geoponiska (se G e o p o n i k a) skrift, som sedan ingick i den af Kassianos Bassos föranstaltade samlingen af grekisk landtbrukslitteratur, utg. troligen på 500-talet och öfv. till syriska, därifrån bearbetad på arabiska och armeniska. Se bl. a.