armarnas midtlinje bestämda planet. Stegen beklädas med segelduk, trätaflor eller järnbleck. (Se vidare Kvarn, sp. 369 och fig. 12 och 13.) De s. k. amerikanska vindhjulen (fig. l o. 2) utgöra en cirkelring, bildad af lister, hvarvid hjulet till ungefär 1/8 af sin diameter närmast axeln lämnas öppet. Ett sådant hjul reglerar sig själf efter

Fig. 1. Amerikanskt vindhjul (för vattenuppfordring.) vindens styrka, hvarjämte det själfständigt inriktar sig efter vinden. Man använder hufvudsakligen tre olika system för regleringen. Ett af dessa är Halladays system, som grundar sig på centrifugalkraftens verkan på några med hjulet roterande

Fig. 2. Själfva motorn i vindhjulet fig. 1. vikter, hvarigenom de särskilda seglen, hvilka äro rörliga kring axlar, ställas parallellt med vindriktningen. Axlarna bilda en i hjulets plan varande polygon. Vidare har man det s. k. eclipse-systemet, där regleringen sker därigenom, att hjulet vrides ur det mot vindriktningen vinkelräta planet i en med detta parallell riktning. Slutligen må nämnas ett system, vid hvilket reglering medelst vingar med radiellt ställda axlar och äfven centrifugalregulator begagnas. Man har ock konstruerat vindhjul med vertikal axel och ihåliga skoflar, panemorer; men då dessa hjuls effekt är svagare än vid hjulen med nära horisontal axel ha de icke kommit i allmännare bruk. - Vindens hastighet kan antaga värden på ända till 30-50 m/sek. vid orkaner, men vindmotorerna beräknas i allmänhet arbeta vid vindhastigheter om 5-7 m/sek. Enligt statistiken förekommer minst denna hastighet under halfva året, under 6-10 t. pr dygn. Hastigheten är i allmänhet större vid kusterna än inne i landet. - Vindtrycket mot en plan yta har ett teoretiskt värde af 0,₁₂₂ v² kg/m.², där v är hastigheten, och är sålunda vid ordentlig vind 3-5 kg/m.₂, men kan vid orkan öfverskrida 100 kg/m.². Bruttoeffekten hos en luftström af arean Fm² är yFv³/₁₅₀g ^ 0,₀₀₀₈ Fv³ hkr, hvaraf en vindmotor i allmänhet beräknas kunna nyttiggöra 0,₀₀₀₅ Fv³ hkr. Vid diametern dm är F^0,₇d²m² med hänsyn till, att det innersta partiet af hjulet ej kan bidraga till kraftutvecklingen. Vindmotorns effekt är sålunda mycket starkt beroende af vindhastigheten. Därtill bör också vindmotorns hastighet variera proportionellt med vindens, för att utnyttjandet skall bli det bästa. Allt detta vållar svårigheter för vindkraftens rationella tillgodogörande, svårigheter, för hvilkas lösning en mängd förslag framlagts. - Försök med vindhjul äro tidigare utförda af Smeaton, Coulomb o. a. Professor Poul La Cour (se Cour 2) fick på 1890-talet anlägga en statlig försöksanstalt i Askov, Danmark, och gjorde där en hel del rön beträffande vindmotorernas bästa konstruktion samt utarbetade ett system för vindenergiens ackumulering såsom elektrisk likströmsenergi för belysning m. m. La Cour fann den gamla väderkvarnstypen med fyra vingar vara den bästa med vinglutningen från 10° vid ytterkanten till 20-25° på innerpartiet. Hjulets periferihastighet borde då vara 2,₄ ggr vindhastigheten. Då vindmotorn används för pumpning af vatten för hushållsbehof till någon behållare, uppstår ju härigenom en sorts ackumulering. Man har föreslagit att använda denna metod vid alstring af elektrisk energi, i det att denna sekundärt skulle erhållas från af vattnet drifven turbin. Professor Otto Pettersson har föreslagit ackumulering medelst tryckluft, som för besparings skull kunde upptas i plåtklädda behållare, insprängda i fasta berget. Medelst vatten, cirkulerande mellan kompressor och tryckluftmotor, skulle de termiska förlusterna bortelimineras och förlusterna sålunda inskränkas till de mekaniska. Vid samtliga dessa anordningar torde emellertid anläggningskostnaderna bli för höga, så att metoderna ej kunna komma till utveckling, så länge billigare och bekvämare kraftkällor stå till buds. Nyligen har emellertid öfveringenjör Torsten Holmgren föreslagit, att man skulle låta vindmotorerna drifva asynkrona trefasgeneratorer å förefintliga större hydroelektriska kraftnät, där ackumuleringen redan finns och sålunda ej komme att kräfva några extra kostnader. (Se Vindelektricitetsverk.) - Det torde vara skäl att påpeka, att verkningsgraden hos en vindmotor i och för sig är af ringa betydelse och att därför problemets kärnpunkt frånsedt ackumuleringsfrågan är att konstruera den motor, som med billigaste pris pr utvecklad hästkraft förenar tillräcklig styrka och öfriga anordningar