Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vindfällen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för att utan skada tåla
äfven de starkaste stormar.
G. E. D. Hj. D.
Vindhlær, isl. myt. Se Vindler.
Windhoek l. Windhuk [vi’nt-hak], hufvudort i
Brittiska Sydväst-Afrika, i en bergig, på källor rik
trakt något n. om södra vändkretsen. Ömkr. 600 hvita
bebyggare förutom infödda, hererós, bergdamara och
blandras. W., eg. Gross-W., blef 1889 säte för tyska
kolonien Tyska Sydväst-Afrikas förvaltning och station
för skyddstrupperna; nu har det engelska protektoratet
där sitt förvaltningscentrum. Sedan 1902 har W. varit
i järnvägsförbindelse med hamnstaden Swakopmund,
och då vid Världskrigets utbrott engelsmännen
sträfvade att anknyta Kaplandets järnvägsnät till
Tyska Sydväst-Afrika, blef en järnvägslinje 1914-15
förd från Prieska vid Oranjefloden till Kalkfontein;
därigenom fick W. äfven järnvägsanknytning söderut
med Sydafrikanska unionen. Under Världskriget
besattes V. 12 maj 1915 af general Botha.
A. N-d. L. W:son M.
Vindhyabergen. Se Vindhjabergen.
Vindhålor (Vindgrottor, Eolsgrottor) kallas grottor,
ur hvilkas trånga öppning vinden med stark fart
brusar fram. Sådana förekomma i synnerhet uti Italien.
E. O. S.
Vindicera (lat. vindicare, taga i rättsligt anspråk),
göra anspråk på, återvinna. Jfr Vindikations-rätt.
Vindi’cia, vanligen plur. vindiciœ, lat.,
rättsanspråk.
Vindiciæ contra tyrannos (lat., "rättsanspråk emot
tyrannerna"), titeln på en ryktbar skrift. Se Languet,H.,
och Mornay, P h. de.
Vindicianus Afer, romersk läkare, "geheimeråd"
(comes archiatrorum) under Valentinianus I
(se denne), vän till kyrkofadern Augustinus,
författade en "läkemedelslära", som han
tillegnade kejsaren (utg. af Helmreich i
dennes uppl. af Marcellus Empiricus). Äfven
andra arbeten af V. finnas kvar i fragment.
J- C.
Vindikationsrätt (se Vindicera), rätt att
återkräfva sin egendom af någon, i hvars besittning
den befinner sig. Enligt alla kända rättssystem
tillkommer principiellt en sådan rätt egaren, så
framt han ej står i ett sådant obligationsförhållande
till innehafvaren, att han är skyldig låta honom få
förbli i besittningen. (Jfr Klander 2.) Grundsatsen
har funnits såväl i romersk som i germansk rätt. I
den förra fick vindikationsrätten emellertid sin
begränsning genom stadgandena om häfd (se d. o.). I
nyare rätt, som i hufvudsak behållit de romerska
rättsreglerna, har dock häfden så till vida kommit
att visa sig öfverflödig, som beträffande lös egendom
det ansetts riktigt att omedelbart trygga den, som i
god tro gjort ett förvärf, mot vindikation. I detta
hänseende bestod redan i den äldre tyska rätten en
grundsats: "Hand muss hand wahren". Däri låg att, om
en egare frivilligt inrymt en annan i besittningen
af sin lösa egendom och denne afhändt sig saken
till tredje man, skulle egaren ej kunna återfordra
saken, så snart dess innehafvare vid förvärfvet ej
vetat annat, än att hans fångesman egt laga rätt att
förfoga däröfver. En modifikation i denna grundsats
var, att egaren väl skulle ega att vindicera saken
till sig, men allenast mot lösen. I denna form synes
grundsatsen redan
före 1734 års lag ha vunnit insteg i den svenska
rätten och har med nämnda lag uttryckligen
fastställts. Därefter har dock i praxis visat sig
en benägenhet att gå än vidare. Numera tillämpa de
svenska domstolarna allmänt regeln att, om någon
i god tro fått lös sak åt sig öfverlåten af annan
än egaren, denne ej kan återkräfva godset utan mot
lösen, oafsedt huru det kommit ur hans besittning. Med
denna regel har emellertid beträffande lös egendom
vindikationsrätten hos oss underkastats större
inskränkningar, än eljest någonstädes egt rum. Närmast
den svenska rätten står i förevarande ämne den
nya schweiziska civillagen, som dock tillåter
vindikation utan lösen af stulna eller eljest
ofrivilligt förlorade lösören, blott de ej af sin
nuv. innehafvare inköpts på offentlig auktion eller i
öppna marknaden. Finländsk rätt, som sedan torde komma
närmast, utesluter icke ens vid nyssnämnda slags inköp
den bestulne egarens vindikationsrätt. Allmänt, både
i svensk och i utländsk rätt, skyddar förvärf i god
tro mot vindikation af penningar och förbindelser,
ställda till innehafvaren, äfvensom växlar och
konossement. Jfr Besittning, sp. 107, God tro,
sp. 1398, Tredje man och Universalsuccession.
A. W. (C. G. Bj.)
Vinding, Rasmus, dansk rättslärd, f. 19
mars 1615 i byn Vindinge nära Næstved, d. 4
sept. 1684. Hans fader, P. J. Colding (se denne),
var präst i Vindinge, hvarefter han sedan tog
sitt namn. V. var rektor i Sorö 1640-46 och blef
professor vid Köpenhamns universitet 1648 först i
grekiska, sedan i historia. 1661 blef han assessor
i Höjesteret, 1670 referendarie och tillika
assessor i kansliet 1680. Hans nära förbindelse
med Griffenfeld gjorde, att han 1676 ej upptogs
bland dennes domare. V. hade plats i ett par af de
kommissioner, som skulle utarbeta en ny lagbok,
och det blef hans utkast, som lades till grund
för Kristian V:s lagbok. Redan 1640 hade han under
en utländsk resa offentliggjort ett latinskt tal,
hvari han prisade arfriket framför valriket. Ett
lärdt arbete af V., Hellen, som handlar om de gamla
grekiska stammarnas härkomst och vandringar, intogs
i Gronovius’ "Thesaurus antiquitatum græcarum", IX.
E. Ebg.
Winding, August Henrik, dansk tonsättare, f. 1835
på Lolland, d. 1899 i Köpenhamn, elev af Reinecke,
Gade och Rée i Köpenhamn samt Dreyschock i Leipzig,
uppträdde 1851 som pianist i Köpenhamn, blef
student 1855 och studerade vidare musik i Leipzig
och Prag. Efter hemkomsten engagerades han 1857
af Musikföreningen som pianosolist och fästes 1867
vid musikkonservatoriet, hvars direktör han vardt
1891. W. var uppburen som pianolärare, kompositör och
anderik tolkare af den klassiska pianolitteraturen;
i de två senare egenskaperna uppträdde han med
lycka i Leipzigs Gewandhaus under en stipendieresa
1869-70. Hans många kompositioner uppvisa fina drag af
nordisk romantik och äro mestadels stycken för piano;
dessutom skref han 1 symfoni, 2 uvertyrer, 1 piano- och
1 violinkonsert, pianokvartett, stråkkvintett,
2 violinsonater samt sånger, främst andliga, m. m.
A. L.*
Vindínum. stad. Se Mans, Le, sp. 810.
Windisch, by. Se Vindonissa.
Windisch, Ernst Wilhelm Oskar, tysk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
