657 Windisch-Graetz-Windischmann 658 språkforskare, universitetslärare, f. 1844 i Dresden, d. 1918 i Leipzig, studerade i Leipzig, där han 1869 blef docent i sanskrit och jämförande språkforskning. 1870 begaf han sig till England som medarbetare i katalogiseringen af India office libra-rys indiska handskrifter, hvarvid han började idka studier i keltiska språk (förnämligast forn-iriska). 1871 blef han e. o. professor i Leipzig, 1872 professor i sanskrit och jämförande språkforskning i Heidelberg och 1875 i Strassburg. 1877 kom han tillbaka till Leipzig som ord. professor i sanskrit. Hans skrifter röra sig hufvudsakligen på det språk-jämförande, det forn-indiska och det keltiska (forn-iriska) området. Här må nämnas Uber den ursprung des relativpronomens in den indogermanischen sprachen (1869, i Curtius' "Studien zur griech-ischen und lateinischen grammatik" bd II), Uber die verbalformen mit dem charakter r im arischen, italischen und keltischen (1887), Uber das Ny?-yabh?shya (1888), Mara und Buddha (1895), Buddha's geburt und die lehre von der seelenwan-derung (1908), Die komposition des Mah?vastu. Ein beitrag zur quellenkunde des buddhismus (1909), Das keltische Britannien bis zu kaiser Arthur (1912; alla i "Abhandlungen der k. Sächsischen gesellschaft der wissenschaften"), Der griechische einfluss im indischen drama (i "Verhandlungen des 5. intern, orientalistencongresses zu Berlin 1882"), Zwölf hymnen des Rigveda mit S?yana's kommentar (1883), Kurzgefasste irische grammatik (1879), Irische texte mit wörterbuch (I, 1880; II-IV tills, med Wh. Stokes, 1884-1909) och Keltische sprachen (i Ersch och Grubers Realencyklopädie) samt flera större eller mindre af h. i åtskilliga vetenskapliga publikationer, såsom Etymologieen (1886), Uber personalendungen im griechischen und im sanskrit (1889), Uber das altirische gedicht im codex Boer-nerianus und über die altirischen zauberformeln (1890) och Uber den sitz der denkenden seele, besonders bei den indern und griechen, und eine etymologie von gr. jigajiíòsg (1891), alla i "Be-richte der k. Sächsischen gesellschaft der wissenschaften", Itivuttaka (i "Pali text society", 1890), Geschichte der sanskrit-philologie und altertums-kunde (I, II i Bühlers "Grundriss der indo-arischen philologie". I, 1917-20; oafslutadt på grund af W:s frånfälle). W. bidrog till Curtius' "Grundzüge der griechischen etymologie", 4:e och 5:e uppl., med det keltiska etymologiska materialet. Han var sedan 1880 medutgifvare eller hufvudredaktör af "Zeitschrift der Deutschen morgenländischen gesellschaft". K. F. J. Windisch-Graetz, österrikisk furstlig släkt, hvars först kända medlem är Ulrich von W. (1242). Ätten blef 1551 friherrlig, 1558 riksgreflig och, efter inköpet af de då riksomedelbara härskapen Eglofs och Siggen (i nuv. Donaukretsen, Württemberg), ' 1804 riksfurstlig. Huset mediatiserades 1806. Släkten är nu delad på 2 linjer, härstammande från två söner till grefve Joseph Nikolaus von W. (d. 1802). Utom de ofvannämnda besittningarna i Württemberg eger ätten gods i Böhmen, Nedre Österrike och Steiermark. -1. AlfredCandi-dus Ferdinand, furste af \V., österrikisk fältmarskalk, f. 1787 i Bruxelles, d. 1862, deltog efter 1805 i alla Österrikes krig mot Frankrike samt avancerade 1826 till generalmajor och 1833 till fältmarskalklöjtnant. Sedan 1840 kommenderande general i Böhmen, betvang han i juni 1848 upproret i Prag, hvarunder hans maka blef skjuten i sitt rum och en hans son svårt sårades. Sedan W. därefter som fältmarskalk fått befälet öfver alla utom Italien stående österrikiska trupper, ryckte han i okt. s. å. mot det insurgerade Wien, hindrade genom striden vid Schwechat (30 okt.) ungrarna att räcka staden handen, tvang denna följande afton efter en hel dags beskjutning att ge sig och vände sig därefter (i dec.) mot ungrarna. Det på det hela taget lama sätt, på hvilket kriget fördes (nederlag vid Gödöllö 6 april 1849 och återtåg), ledde till W:s aflägsnande från befälet (april s. å.). Under italienska kriget 1859 afgick W. i en beskickning till Berlin och utnämndes s. å. till guvernör i förbundsfästningen Mainz. På W:s uppdrag utgafs 1851 "Der winterfeldzug 1848-49 in Ungarn", ett viktigt bidrag till detta krigs historia. 2. Alfred, furst von W., den föregåendes sonson, politiker, f. 31 okt. 1851 i Prag, blef 1876 ärftlig medlem af herrehuset, president där 1897, 1883 led. af bömiska landtdagen och af 'Eeichs-gericht'. Han trädde 11 nov. 1893, efter Taaffe, i spetsen för en koalitionsministär (tyska vänstergrupperna, Hohenwartklubben och polackerna), men afgick med hela kabinettet 18 juni 1895 (emedan koalitionen upplöste sig), innan han hunnit genomföra sin hufvuduppgift, en reform af sättet för valen till deputeradekammaren. Windischmann. 1. KarlJosefHierony-mus, tysk filosof, f. 1775 i Mainz, d. som professor i Bonn 1839, katoliserande anhängare af Schellings åsikter. Han var läkare och en tid lifmedikus hös kurfursten af Mainz. Han förfäktade teorien om den animala magnetismen. - 2. Friedrich Heinrich Hugo W., den föregåendes son, katolsk teolog och orientalist, f. 1811 i Aschaffenburg, d. 1861 i München, studerade teologi, filosofi och ariska språk samt blef 1836 präst och 1838 e. o. professor i kyrkorätt och nytestamentlig exeges i München. Han beklädde sedan efter hvartannat flera andliga ämbeten, tills han 1846 blef "generalvikar des erz-bischofs" i metropolitankapitlet München-Freising. W:s förnämsta arbeten, som företrädesvis röra sig på det eranska cmrådet, äro Sancara sive de theo-logumenis vedanticorum (1833), Die grundlage des armenischen im arischen sprachstamme (1843), Der fortschritt der sprachenkunde und ihre gegenwär-tige aufgabe (1844), Uber den somakultus der arier (1846), Ursagen der arischen völker (1852). Die persische An?hit? öder Anaitis (1854), de 4 sistnämnda i "Abhandlungen der k. Bayerischen akadeinie der wissenschaften", Mithra, ein beitrag zur mythengeschichte des Orients (1857) samt flera afh. i de af Spiegel efter W:s död utgifna "Zoroa-strische studien". W. sysselsatte sig af ven med