659 Vindiska bondeförbundet-Vindros 660 de persiska kilskrifterna (i "Münchener gelehrte anzeigen"). 1. s~e- 2. K. F. J. Vindiska bondeförbundet. Se Bondekrig, sp. 1103. Vindiska mark, geogr. Se Krain. Vindkall (isl. Vindkaldr, "kall som vinden"), isl. myt., är det namn den unge Svipdag antog vid sitt samtal med Fjolsvinn (se Fjolsvinnsmal). Ad. N-n. Vindkerns grufvor. Se Vintjärn. Vindkittel. Se Pump, sp. 586. Vindland. Se Vender. Vindler (äfven skrifvet Vindhlær och Vindglær), isl. myt., är enligt Snorres Edda ett binamn till Heimdal. Ad. N-n. Vindliòne, isl. myt. Se Vindsval. Vindmotorer. Se Vindhjul. Vindmätare, meteor. Se Anemometer och Vind. Vindnötta stenar, geol. Se Vindslipade stenar. Vindobona, stad. Se Wien, sp. 303 och 312. Vind och vask, kam. Se Byggningshjälpen. Vindomen, sjö i Norra Tjusts härad, i nordligaste delen af Kalmar län. V., hvars 15 kvkm. stora areal sönderdelas i en mängd vikar och sund, är bekant för sin naturskönhet. Sjön bildar i stort en vinkelböjd figur med spetsen mot n., har en längd af 13 km. och en största bredd af 3 km. samt afrinner genom den 15 km. långa Vindån till Kaggebofjärden af Östersjön. Höjd ö. h. 25 m., vattenområde omkr. 300 kvkm. J. V. E. Vindonissa, romersk stad, nu byn Windisch, i schweiziska kantonen Aargau, vid Keuss' inflöde i Åar. Staden, som urspr. var ett militärläger, blef, därför att den utgjorde knutpunkt för en hel del vägar, af stor betydelse. Anlagd under den tidigare kejsarperioden, befästes den på 300-talet, men uppgafs af romarna omkr. 400. Där finnas ruiner af en amfiteater, Schweiz' största romerska minnesmärke, samt dessutom lämningar af ett Marstempel m. m. Jfr bl. a. Hauser, "V." (1904), och Heuberger, "Aus der baugeschichte V:s" (1910). J. C. Vindragare, benämning på ett i Stockholm förefintligt privilegieradt arbetslag, som där betjänar allmänheten med s. k. våta varors emottagande, sortering och förflyttning från fartyg eller järnvägsvagn under lossning äfvensom inläggning i eller uttagning från varuegares källare eller magasin. För arbetets utförande ega vindragarna uppbära ersättning enligt särskild taxa, som numera fastställes af Öfverståthållarämbetet. Den f. n. gällande taxan (af 29 nov. 1919) afser följande varor i flytande eller halfflytande tillstånd: desinfektionsmedel, fernissor, kemiska produkter, malt- och läskedrycker, maltextrakt, oljor, tran, sirap, honung, kulör, melass, sprit, spritdrycker och spritlösningar, syror, olein, djurfett, mineral-, gas-, pomeransblom- och rosenvatten, viner och safter samt ättika. Taxan upptar fasta belopp för kolli, varierande mellan 14 öre och 3 kr. 60 öre; minsta afgift utgör dock i allmänhet 25 öre för kolli. Därutöfver må emellertid under vissa förutsättningar utkräfvas ersättning för gång- och väntetid m. m. Samtliga de utgifter, som vindragarna till äfventyrs kunna få vidkännas för utförande af i taxan omnämnda arbeten, skola de själfva bekosta. Vindragarna äro en kvarlefva från skråväsendets tid. Man förmodar, att institutionen utvecklat sig ur dragarskrået i Stockholm, för hvilket 22 nov. 1502 eller 1503 den första skråstadgan utfärdades. Vindragarna blefvo emellertid först 1606 fastare organiserade under benämningen vindragarämbetet. De äro fortfarande sammanslutna till ett skrå, vindragarlaget, styrdt af en ålderman och två bisittare. Laget har ännu sina handlingar förvarade på samma sätt, som föreskrefs i en 23 sept. 1621 för skråväsendet i allmänhet utgifven förordning, nämligen i en med för olika personer tillgängliga lås stängd kista ("skrålåda"). Det håller vidare ett å alla söckendagar öppet "härbärge". Detta är beläget i huset n:r 6 Stora Hoparegränd sedan slutet af 1700-talet, då det af vindragarskrået inköptes. Därvid torde ha blifvit öfver porten till huset inhugget ett där ännu

Portöfverstycke å vindragarlagets hus.

kvarvarande märke (se fig.), utvisande bl. a. en stockknif (försedd med årtalet 1606) och en sugare, två af vindragarna använda verktyg. Härbärgets belägenhet utmärkes f. ö. af en från huset utskjutande rektangulär plåtskylt, inramad med smidda ornament; denna skylt härrör från 1600-talet, men företer nu en annan bild än den ursprungliga. T. J-n. Vindresultant, meteor. Se Vind, sp. 1094.

Vindros, meteor. På ett papper dragas från en och samma punkt linjer, motsvarande de olika vindriktningarna: nord, nordnordväst, nordväst o. s. v. (N, NNW, NW o. s. v.). På dessa linjer