afsättas från skärningspunkten längder, som äro proportionella mot det antal gånger den ifrågavarande vinden iakttagits under en viss tid, exempelvis en månad. Sammanbinder man nu ändpunkterna, erhåller man en s. k. "vindros", hvilken således ger en åskådlig bild af, hvilka vindar under den gifna tiden varit till antalet förhärskande. Vill man äfven taga vindens styrka i betraktande, göras de afsatta längderna proportionella mot summan af de vindhastigheter, som observerats i hvarje riktning. En på detta sätt erhållen vindros kallas, till skillnad från den förstnämnda, en dynamisk vindros. Nu kan man äfven gruppera andra meteorologiska företeelser efter den vind, som rådt, när företeelsen iakttogs, och afsätta längder, som äro proportionella mot antal eller storlek af sålunda för hvarje vindriktning iakttaget meteorologiskt fenomen. På detta sätt erhålles t. ex. termisk vindros för temperaturen, atmisk vindros för den i luften förefintliga vattenångans tryck, nefisk vindros, för molnmängden, barisk vindros för barometerståndet o. s. v. Hvad särskildt den sistnämnda beträffar, har den sitt historiska intresse däri, att de af Dove och Kämtz utarbetade bariska vindrosorna för åtskilliga orter i Europa utgjorde det förnämsta stödet vid uppställandet af Doves vindvridningslag (se d. o.). Det viktigaste praktiska resultatet af de nämnda beräkningarna, för så vidt de angå norra Europa, är, att barometern i medeltal står högst vid nordöstliga vindar och lägst vid sydvästliga. Till förtydligande af det sagda meddelas här en afbildning af en vindros, utvisande två förhärskande vindriktningar, NW och S, samt två svagt representerade, W och NE. Den punkterade cirkelns radie är proportionell mot antalet gånger observerad vindstilla. E. O. S. Vindrufkur, med. Se Drufkur. Vindrufsvecklaren. Se Vecklarfjärilar. Vindrufvor l. Drufvor, bot. Se Vinrankan. Vindrägg l. Vinjäst (ty. weinhefe, drusen, trub, fr. lie de vin, eng. dregs of wine, it. feccia di vino) afsätter sig ur det jästa vinet som ett brunaktigt slem, bestående liksom öljästen, af mikroskopiska jästsvampar (jfr Jäsning), som tillsammans bilda en grötaktig massa. Om denna underkastas destillation med tillhjälp af indirekt vattenånga, får man ett egendomligt luktande "drusenbranntwein" ("dräggbrännvin"). Utsättes återstoden af jästen för en ny destillation med direkt ånga under hög spänning, frambringas s. k. vindrufolja, konjakolja l. œnanth-eter, som används i "vin"-fabrikation (jfr Vin). O. T. S.* Vindrätt, sjöv. Ett fartyg till ankars säges ligga vindrätt, när det med fören mot vinden ligger i vindens riktning. Finnes ström och denna löper så stark, att vinden ej har något inflytande på fartygets riktning, säges det ligga strömrätt. R. N.* Windscheid [vi;ntjajt], Bernhard Joseph Hubert, tysk rättslärd, f. 1817 i Düsseldorf, d. 1892 i Leipzig, blef 1840 docent och 1847 e. o. professor i juridik vid Bonns universitet, där han föreläste of ver romersk och fransk rätt. Han kallades som ord. professor i romersk rätt 1847 till Basel, 1852 till Greifswald. 1857 till München, 1871 till Heidelberg och 1874 till Leipzig. W. var 1874-83 led. af den kommitté, som utarbetade förslag till den nya tyska civillagboken (ßürger- liches gesetzbuch). Bland hans utgifna skrifter må nämnas Lehrbuch des pandektenrechts (3 bd, 1862-67; 9:e uppl. utg. 1906 af Th. Kipp), som utgör en omfattande framställning af den på romersk grund hvilande s. k. pandekträtten. sådan denna subsidiärt gällde i Tyskland före Bürgerliches gesetzbuch, och som sålunda numera har endast historisk betydelse. (Se E o m e r s k rätt, sp. 795). (M. F-r.) Vindsflugan, Pollenia rudis, zooL, är omkr. 10 mm. lång, med glänsande svart bakkropp, stundom med grönaktig anstrykning och svart mellankropp med gles, gulaktig hårbeklädnad. Vingarna äro svagt brungult färgade. Arten är mycket allmän och anträffas i människans boningar samt i dessas närhet. Den öfvervintrar som fullvuxen och framkommer redan tidigt på våren. Dess larver ha någon gång anträffats i människans tarmkanal, men f. ö. vet man intet närmare om deras lefnadssätt. I. T-dh. Vindskala, meteor. I brist på anemometer (se d. o.) uppskattar man vindstyrkan efter en godtycklig skala. De vanligaste vindskalorna äro Beauforts 12-gradiga skala, som nyttjas af sjömän, och den 6-gradiga skalan, vanligen använd på land och därför ock kallad landskalan, Efter internationell öfverenskommelse borde emellertid öfverallt införas en 10-gradig skala. För Beauforts skala erhålles följande sammanställning: <table> <td> <td c>meter per sek. i medeltal <td c>skeppets hastighet och segelföring <td r>0 <td r>1,3 <td>ingen fart <td r>1 <td r>3,6 <td>skeppet lyder roder <td r>2 <td r>5,8 <td>1--2 knop <td r>3 <td r>8,0 <td>2--4 » <td r>4 <td r>10,3 <td>4--6 » <td r>5 <td r>12,5 <td>öfverbramsegel <td r>6 <td r>15,2 <td>enkelrefvade märssegel och bramsegel <td r>7 <td r>17,9 <td>dubbelrefvade märssegel <td r>8 <td r>21,5 <td>tre ref i märsseglen <td r>9 <td r>25,0 <td>bottenrefvade märssegel <td r>10 <td r>29,1 <td>bottenrefvade storsegel <td r>11 <td r>33,5 <td>stormstagsegel <td r>12 <td r>40,2 <td>intet segel kan föras. </table> Om en från denna något afvikande sammanställning af samma skala se Beauforts vindskala. Den f. ö. obetydliga skiljaktigheten förklaras af olika observationsmateriel. Den 6-gradiga landskalan ger sammanställningen <table> <td> <td c>met. per sek. <td c>vindstyrka <td>0 <td> 0 till 0,5 <td>lugnt <td>1 <td> 0,5 » 4 <td>svag <td>2 <td> 4 » 7 <td>måttlig <td>3 <td> 7 » 11 <td>frisk <td>4 <td>11 » 17 <td>stark <td>5 <td>17 » 28 <td>storm <td>6 <td> öfver 28 <td>orkan. </table> I Stockholms uthamnar (Furusund, Sandhamn, Dalarö och Landsort) nyttjas en 4-gradig skala, enligt följande schema: <table> <td> <td c>vindstyrka <td>0 <td>lugnt <td>1 <td>svag bris <td>2 <td>frisk bris <td>3 <td>hård kultje <td>4 <td>storm. E. O. S.