Vindthunden-Wines partiet, som bestod af katoliker, och W. blef en af dess medlemmar. Hans öfverlägsenhet både som politiker och debattör gjorde honom snart till partiets chef och Bismarcks farligaste motståndare i riksdagen. Med utomordentlig kraft och skicklighet motarbetade han de mot katolikerna riktade åtgärder, som karakteriserade Preussens inre politik under 1870-talet, men till en början utan framgång. Centerns fiendskap blef emellertid till sist farlig för regeringen, allteftersom antalet af dess radikalare motståndare ökades inom representationen, och Bis-marck tvangs småningom att söka vinna katolikerna genom att återge dem deras religiösa friheter. Att detta i främsta rummet var W:s förtjänst är säkert, ehuru Bismarck, för att ej synas besegrad af den "lille excellensen", såsom W. kallades, flyttade det viktigaste af dessa förhandlingar till landtdagens of re kammare, herrehuset, hvarest den där insatte biskop Kopp blef de katolska intressenas ledare. W. upplefde dock ej katolikernas fulla seger, sedan Caprivi 1890 bliívit rikskansler. W. var en af tyska riksdagens största debattörer, outtömlig på flödande vältalighet, kvicka och träffande repliker samt omöjlig att bringa "ur koncepten". Han var i alla afseenden en hederlig man samt en högt ansedd jurist. J- F- K.* Vindthunden, zool. Se Hunden, sp. 1312 och pl. I. Vindtryck, meteor. Se Vind. Windward islands [ωi'ndωəd ai'lənds], Se Leeward islands. Windward passage [ωi'ndωəd pä'sidʃ], Jamaica-kanalen. Se Jamaica, sp. 1225. Vindvridningslag. Se Doves vindvridningslag och Vind, sp. 640. Vindån. Se Vindomen. Vindätare, sjöv., ett fartyg eller en båt, som under bidevindsegling ligger mycket nära vinden, har obetydlig afdrift och således är en god kryssare. Ett sådant fartyg säges "äta sig upp i vinden". R. N.* Vindö. 1. Större, ganska tätt bebyggd ö i Stockholms skärgård, mellan Värmdön i ö. och Kanholmsfjärden i v., Värmdö socken, Stockholms län. Ön är sönderskuren af ett flertal djupa vikar och uppfylld af smärre sjöar samt sammanhänger medelst ett smalt näs med den s. därom liggande Djurö. Ytinnehållet är något öfver 20 kvkm. -- 2. Egendom i Östra Eds socken, Kalmar län, omfattar med underlydande 5 5/12 mtl med 331,000 kr. tax.-värde (1918). Arealen är 355 har åker, hvaraf 247 har under eget bruk, samt 1,500 har skog och skogsmark. Corps-de-logiset är ett 1854--55 af dåv. egaren major K. F. Fleetwood (f. 1802, d. 1866) byggdt tvåvånings stenhus med ett något framspringande midtparti i tre våningar med pilasterordning i andra våningen och ligger naturskönt på en höjd omkr. 1 km. från den mellan Valdemarsvik och Västervik från Östersjön inträngande Edsviken, strax s. om ett af de fall, som bildas af den från sjön Vindomen till Edsviken gående Vindån. Det har på södra sidan en stor starkt kuperad trädgård. -- V:s förste kände egare var riksrådet Sten Banér (se Banér 2). Det tillhörde sedermera fältmarskalken H. Wrangel, dennes son riksrådet J. M. Wrangel, d. 1665, samt medlemmar af släkterna Wachtmeister, Key och Fleetwood. 1881 köptes V. af brukspatronen och riksdagsmannen C. U. S. Lybeck (f. 1838, d. 1905) och innehas f. n. (1921) af hans änka, fru E. Lybeck. 1. G. Brgrn. 2. E. A-t. Vindöga. 1. (Fnisl. vindauga) Urspr. det lufthål i taket på den gammalnordiska byggnaden, genom hvilket röken från eldstaden strömmade ut; fönster (da. vindue, eng. window). -- 2. Sjöv., den punkt på horisonten rätt i lovart, hvarifrån vinden tyckes blåsa. 2. R. N.* Vindögdhet, oftalm. Se Skelning. Winer, Johann Georg Benedikt, tysk protestantisk teolog, f. 1789 i Leipzig, d. där 1858, blef docent 181? och e. o. professor 1819 i Leipzig, kallades 1823 till Erlangen, men flyttade 1832 tillbaka till Leipzig. Genom sin personlighet utöfvade W. under sin verksamhet som professor stort inflytande på den uppväxande teologgenerationen, l vetenskapligt hänseende har han gjort sig mest förtjänt af tacksamhet genom utforskandet af N. T:s språk. Hans förnämsta verk är Grammatik des neutestamentlichen sprachidioms als sichere grund-lage der neutestamentlichen exeges learbeitet (1821; 7:e uppl. utg. af Lünemann 1867, 8:e uppl. af P. W. Schmiedel, 1894-98). W. utgaf vidare Biblisches realwörterbuch (2 bd, 1820; !3:e uppl. 1847-48), utmärkt bl. a. genom sin rikedom på litteraturanvisningar, och Handbuch der theo-logischen literatur, hauptsächlich des protestanti-schen Deutschlands (2 bd,1820; 3:e uppl. 1838- 40, "Ergänzungsheft" 1842). W. utgaf "Zeitschrift fur wissenschaftliche theologie" 1826-32. E. S-e. Wines [wáYns], Enoch Cobb, nordamerikansk filantrop, f. 1806 i New Jersey, d. 1879, var ledare af olika skolföretag, blef 1849 kongregationa-listpredikant och kallades 1853 till professor i klassiska språk vid Washington college i Pennsylvania samt 1859 till president för City university i Saint Louis. Utsedd till sekreterare i New Yorks fångvårdsförening 1862, egnade han sig nitiskt åt studiet af fängelseväsendet. På hans initiativ hölls 1870 i Cincinnati den första amerikanska fångvårdskongressen, och i den därvid stiftade, hela Unionen omfattande fångvårdsföreningen vardt W. sekreterare. När London-kongressen af 1872 skulle organiseras, skickades W. till Europa som ledande "commissioner" (se därom Fångvårds-kongresser), och i den därvid tillsatta kommissionen för fångvårdsstatistik blef han ordf. Vid den märkliga kongressen i Stockholm 1878 utsågs W. till hederspresident. På de humanitära och praktiska fångvårdsreformernas område ansågs W. framför andra vara initiativets man. Han författade åtskilliga skrifter, bland hvilka må nämnas Hints on a system oj populär education (1837), Treatise on regeneration (1863), The prisons and reformatories in the United states and Canada (1867; frukten af en inspektionsresa) och The state of prisons and of