- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
723-724

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vinstorpaätten - Vinstpåle - Vinstra - Winstrup, Peder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vinstpåle-Winstrup som under 1497 års fejd varit i Sten Stures tjänst och senast 1498 blifvit höfvitsman på öresten, af-led (troligen 1500). var därmed Udde Mattssons ätt utgången på manssidan. Vinstorp of ver gick till örjans syster Anna Karlsdotter (d. 1552) och kom genom hennes giftermål med Erik Eriksson (Gyl-lenstierna) i Gyllenstiernska ättens ego. - I h vilket släktskapsförhållande Axel Mattsson till Hällekis, riksråd 1512-26, stod till den egentliga Vinstorpasläkten, är osäkert: han förde emellertid samma vapen som denne. Litt.: "Sv. autografsällskapets tidskr.", 2 (1896), och "Personhist. tidskr.", 6 (1904). G. C-n. Vinstpåle, sportv., den stång, som utmärker målet (se Mål) på en täflingsbana (se Kapplöp- ning). För att göra målet mera synligt för de täflande på hästkapplöpningsbanan är vanligen en större ring eller skifva fäst högt uppe på vinstpålen (se fig.). B. C-m. Vinstra. biflod till Gudbrandsdals-Laagen i Norge. kommer från den 1,049 m. ö. h. liggande insjön Bygdin i Jotunfjällen, flyter sedan genom de stora och långsträckta Vinstervande (1,022 m. ö. h.) och faller ut i Laagen. Älfven är med sitt vilda och forsande lopp en god typ för en norsk fjällflod. V. bildar flera vattenfall, hvari-bland Yinsterfoss (21 m.), Kampfoss (42 m.), Vinsterbrofoss (88 m.) m. fl. Nederbördsdistriktet är 1,608 kvkm. V., som nu (1921) är under utbyggnad, representerar utbyggd 205^000 eff. hkr. Norska staten eger däraf 13,000 eff. hkr. K.G.G. Winstrup, Peder, biskop, f. 30 april 1605 i Köpenhamn, d. 28 dec. 1679 i Lund, var son till Peder Jensen Winstrup, biskop i Koskilde. Efter att under åtskilliga år ha idkat studier vid tyska universitet utnämndes W., 28 år gammal, af Kristian IV till professor i filosofi vid universitetet i Köpenhamn, blef kort därefter hofpredikant och teol. doktor samt 1637, knappt 33 år gammal, biskop i Lunds stift (då omfattande Skåne, Halland och Blekinge). Efter de skånska landskapens införlifning med Sverige (1658) adlades han s. å. och introducerades 1660 under namnet W. till Lundagård och Yärpinge (nu Trolleberg). W. var en myndig och maktlysten prelat, af naturen häftig och ömtålig om sin biskopliga värdighet. Ställd som de andliga intressenas förnämste målsman inom de skånska landskapen just under den svåra brytningstid, då de starka band. med hvilka dessa landskap sedan mer än 300 år varit förenade med Danmark, skulle slitas, kom W. att spela en ingalunda oviktig politisk roll. Sedan genom Erömsebrofreden 1645 Halland skilts från hans biskopsdöme och förenats med Sverige, lade Roskildefreden 1658 hela det öfriga stiftet under svensk spira. Att så skedde, har W. betraktat som en naturlig och tillbörlig restitution af äldre tiders förhållanden och därför icke sökt motverka öfvergången. För Karl X Gustaf synes han ha fattat tillgif-venhet, och af honom fick han också i uppdrag att utarbeta och framlägga planen till upprättandet af ett universitet i Lund (se Lunds universitet), ett uppdrag, som han äfven fullgjorde, ehuru Karl X:s andra krig med Danmark hindrade planens genomförande. Att under detta krig lugnet kunde, trots all jäsning, bevaras i de skånska landskapen, därtill har utan tvifvel W. och genom påverkan af honom prästerskapet i hans stift i väsentlig mån' bidragit. Sedermera, under Karl XI:s förmyndarregering, blef han dock, och det icke utan skäl, misstänkt för att vara dålig svensk, och just vid den tid, då det nya universitetet skulle upprättas, var det inom regeringen fråga om att afsätta honom. Därför blef han ock i öppen strid med universitetsprivilegiernas bestämmelse förbigången vid utnämningen af universitetets förste prokansler. Denna hedersplats gafs i stället åt en tysk, doktor Bernhard Oelreich. hvilken som kyrkoherde inom stiftet subordinerade under biskopen. Den nye prokansle-ren, som visste sig vara gynnad på högsta ort, uppträdde med stor hänsynslöshet och klandervärdt öfvermod mot W., som han t. o. m. anklagade för högförräderi. Sålunda uppstod mellan dessa män, som båda voro lika litet böjda för försonlighet, en strid, som fördes med stor personlig bitterhet. I densamma indrogos äfven det nyanlagda universitetets lärare, och därigenom gafs ny näring åt den splitets och tvedräktens anda, som där rådde under första skedet af dess lif och som i hög grad hämmade dess utveckling. W., på hvars sida stiftets prästerskap enhälligt ställde sig, friades från anklagelsen för högförräderi, och striden med Oelreich upphörde, då denne, som blifvit utnämnd till superintendent i Bremen, lämnade Sverige. W. erhöll då prokanslersvärdighe-ten, som han under någorlunda lugna förhållanden, dock utan att kunna något djupare ingripa i universitetets lif eller försona partierna inom det akademiska konsistoriet, beklädde till 1676, då skånska kriget med ens afbröt universitetets verksamhet. När denna 1682 återupptogs, var W. längesedan död. - Hans många, dels på danska, dels på latin författade, skrifter äro af föga betydenhet och utgöras till största delen af tal, likpredikningar öfver medlemmar af danska adliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 3 18:40:56 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcl/0386.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free