727 Winter-Vinterfrukt 728 .hofkapellmästare där. W. skref angenämt och briljant, men hans 34 operor och sångspel, komponerade för München, Neapel, Venezia, Wien, Prag, Paris, London, Hamburg och Milano, ha icke bibehållit sig. Längst höllo sig den äfven i Sverige uppförda Das unt er b rocken e opferfest (1796; "Den af brutna offerfesten", 1812), som fick en stor beundrare i själfva K. M. v. Weber, samt Marie von Montalban och Das labyrinth (en fortsättning på "Trollflöjten"). Äfven hans öfriga kompositioner, bl. a. en bataljsymfoni med slut-kör (1814), mässor, offertorier. oratorier, motetter, kantater, sånger, instrumentalstycken samt flera i yngre år skrifna baletter, äro längesedan glömda. Däremot anses hans Vollständige sìngschule (1824) fortfarande ega värde. A- L.* Winter, JanWillemde, grefve, holländsk amiral, f. 1761, d. 1812, var löjtnant, då 1787 års revolution utbröt, flydde därefter till Frankrike och kämpade under Dumouriez och Pichegru samt avancerade till brigadgeneral. Sedan Pichegru 1795 eröfrat Holland, blef W. viceamiral och befälhaf-vare of ver landets flotta, som han organiserade. I slaget vid Kamperduin 1797 föll W., trots lysande tapperhet, med 8 fartyg i engelsmännens händer, men frigafs efter två månader. 1798- 1802 var han sändebud i Paris, fick därefter befälet öfver Hollands sjömakt och företog en kraftig blockad af den tripolitanska kusten. Hollands konung Ludvig (1806-10) utnämnde honom till marskalk, grefve samt högste befälhafvare till lands och sjöss, och kejsar Napoleon förordnade honom, efter Hollands införlifning med kejsardömet, till generalinspektör öfver nordkusten. Winter, Ludwig Georg, badensisk statsman, f. 1788, d. 1839, blef 1824 direktor vid inrikesministeriet, öfvertog 1830 under titeln "chef" för detsamma en ministers åligganden och fick 1833 äfven titeln minister. I Badens parlamentariska lif deltog W. sedan 1819 på ett mycket betydelsefullt sätt. Han hörde till det frisinnade partiet, och han genomdref en mängd reformer, särskildt på kommunalväsendets område.' Hans staty (af Reich) restes 1855 i Karlsruhe. Winter, Heinrich Georg, tysk botanist, f. l okt. 1848 i Leipzig, d. 16 aug. 1887 i Conne-witz, filos. doktor i Leipzig 1879, skref en mängd mykologiska af h., mest af deskriptivt, delvis äfven af fysiologiskt och anatomiskt innehåll, bearbetade basidiomyceterna och pyrenomyceterna i 2:a uppl. af L. Rabenhorsts kryptogamflora, utgaf "Hedwigia" 1879-87 och fortsättningsvis centu-rierna 27-36 (1881-86) af L. Rabenhorsts stora svampexsickat "Fungi europæi exsiccati". C. Lmn. Winter, Zikmund. Se Tjechiska litteraturen, sp. 180. Winter [w^nto], John Stränge, pseudonym för Henrietta Eliza Yaughan Stan-närd (se d. o.). Winter?na canella, bot., detsamma som Canella alla (se C a ne 11 a c e æ). Winteran?ceæ, bot., detsamma som Canellaceæ. Vinterannuell. bot. SeHapaxant. Vinteraster, bot., namn på Chrysanthemum in-dicum. Winterbergplatän. Se W e s tia l en l, sp. 49. Vinterblommor, vitter kalender, som 1832-36 och 1838-46 utgafs af G. H. Mellin (se denne). Den var ett samlingsorgan för tidens vitterhets-idkare, af hvilka en stor del i utgifvaren hade en vän och rådgifvare. R-n B- Vinterdvala, zool. Se Vintersömn. Vinterek, &ot. Se Ek, sp. 73. Winterfeld [-felt], Karl Georg August Vivigens von, tysk musikhistoriker, f. 1784 i Berlin,, d. där 1852, blef 1811 kammergerichts-assessor i Berlin, 1816 oberlandesgerichtsrath i Breslau och kustos för universitetets musikaliska afdelning samt var 1832-47 obertribunalrath i Berlin. Hans rika samling äldre musik, som han medförde från en resa i Italien, öfvergick efter hans död till biblioteket i Berlin. W:s skrifter äro epokgörande för den kyrkliga musikhistorien under 1500-1600-talen. De viktigaste bland dem, två jättelika och ofta citerade källskrifter, äro Johannes Gabrieli und sein zeitalter (1834) och Der evangelische kirchengesang (1843-47). Dessutom skref han Johannes Pierluigì von Palestrina (1832), Zur geschichte heiliger tonkunst (1850 -52 m. m. A. L.* Winterfeld [-felt], AdolfWilhelmErnst von, tysk skämtförfattare och öfversättare, f. 1824, d. 1889, var preussisk kyrassiärofficer 1844 -53, idkade därefter ett mångsidigt skriftställen och företog resor i alla europeiska länder. Han fick 1861 titeln kammarherre. W. öfversatte diktverk af Bellman (ett urval under titeln "Der schwedische Anakreon", 1856), Wessel, Bums, Poe m. fl. Bäst bland hans egna arbeten äro Garnisonsgeschichten (på vers, 1859; 4:e uppl. 1877), de komiska romanerna Der stille winkel (1865, 2:a uppl. 1879; "En stilla vrå", 1890) och Die ehefabrikanten (1866; "Äktenskapsmäk-lerskan", 1868) samt lustspelet Der winkelschrei-ber (1868). För öfrigt utvecklade W. en så stark produktivitet, att hans komik ofta blef ansträngd och banal. Utom en mängd komiska soldathistorier skref han ytterligare Geheimnisse einer kleinen stadt (1863; 2:a uppl. 1880), Ein gutmüthiger Mefisto (1868; 2:a uppl. 1882), Der rasende Roland (1887) m. m. Winterfeldt. Hans Karl von, preussisk militär, f. 1707 i Yanselow, Vor-Pommern, d. 8 sept. 1757 i Görlitz, trädde 1720 i preussisk tjänst och vann stor ynnest hos Fredrik Vilhelm I och sedermera hos Fredrik II, tillsammans med hvil-ken han deltagit i Polska tronföljdskriget. Detta förtroende motsvarade han genom väl utförda diplomatiska uppdrag (1740 i Petersburg. 1755 i Hannover), genom själfständiga bedrifter i fält och genom sin verksamhet som på konungens vägnar anställd hos andra befälhafvare. 1756 utnämndes han till generallöjtnant. W. biträdde konungen särskildt vid förberedelserna till Sjuåriga kriget (1756), då han under en resa till Karlsbad bl. a. hade till uppgift att studera österrikiska militära förhållanden, ofverfallén af öfverlägsna österrikiska stridskrafter under Nádasdy, sårades W. till döds vid Moys, nära Görlitz. 1862 restes på Wilhelmsplatz i Berlin W:s bronsstaty. C. O. N Vinterfribord, skpsb. Se F r i b o r d och L a s t-märke. Vinterfrukt, träder., de fruktsorter (af äpplen och päron), som skördas i omoget tillstånd och