731 Vinterhamn-Vinterisotermer nan Eugenics favoritmålare. Af von de engelska och belgiska konungafamiljerna samt flera tyska furstar läto måla sig af honom. I synnerhet skördade han bifall för sina grupper, bl. a. Drottning Viktoria med familj på terrassen vid Windsors slott och Kejsarinnan Eugenie med sina hofdamer, i ett idylliskt landskap (1855). Uppfattningen var smickrande för modellerna, målningssättet glatt, utpensladt, elegant. Porträtt af W. finnas i Louvre och Versailles (hertiginnan af Orleans med sitt barn på armen, Kejsarinnan Eugenie, stor paradbild m. fl.). - En broder till W., Hermann W. (f. 1810, d. 1891), var likaledes porträttmålare. C. R. N. (G-g N.) Vinterhamn, hamn, som i förhållande till närbelägna hamnar är tämligen isfri. R. N.* Wrnterháìich, bergstopp. Se O d en w al d. Winter-Hjelm (W i n t or h j e l m). 1. Otto Winter-Hjelm, norsk musiker, f. 8 okt. 183? i Kristiania, son till höjesteretsassessoren Klaus Winter Hjelm (se denne), blef student 1855, studerade musik vid konservatoriet i Leipzig och i Berlin hos Kullak och Wüerst samt var 1874 -1917 organist vid Trefaldighetskyrkan i Kristiania, där han af v en verkat som pianolärare, konsertgifvare och (1863-71) ledare af Filharmoniska sällskapet samt musikrecensent i "Aften-posten" sedan 1886. Som tonsättare har han gjort sig bemärkt genom 2 symfonier, piano- och orgelstycken, universitetskantaten Lyset (till Björnsons text) m. fl. kantater samt flera häften sånger, hvarjämte han arrangerat psalmer och folkmelodier samt utgett 12 sangstudier, Orgelskole, Pianoforte-skole, Musikalsk realordbog (1880; 3:e uppl. 1907), Elementœr musiklœre (1888). Det Men-delssohn-Schumannska skedets kompositionsstil har i \V. en trogen odlare. 2. Kristian Anastas Winterhjelm, den föregåendes broder, skriftställare och tidningsman, f. 22 dec. 1843 i Kristiania, d. 13 sept. 1915 i Stockholm, var 1865-74 teater- och litteraturanmälare i Kristianiatidningen "Morgen-bladet", redigerade 1870-73 "Handels- og sö-fartstidende", 1874-79 "Ny illustreret tidende", 1876-78 därjämte "Norsk tidsskrift for literatur", 1879-82 veckotidningen "Norsk familjeblad" samt 1880-82 (anonymt) "Folkebladet". W. var från 1883 bofast i Stockholm som korrespondent till "Aftenposten" (se d. o.), i hvilken egenskap han under tre årtionden sakkunnigt följde de politiska och konstnärliga förhållandena samt i sin mån sökte måttfullt verka för ett godt förhållande mellan frändefolken. I flera år skref han äfven korrespondenser härifrån till danska "Na-tionaltidende". Under sin tidigare bana utgaf han antologierna "Norsk lyrik" (1868; 6:e uppl. 1906), "Komancer. ballader og sange af norske, svenske, danske og finske forfattere" (1876) och "Den nyeste visebog" (1879; 4:e uppl. 1901) samt Af Kristiania thcaterliv (1875). Som skönlitterär skribent uppträdde han, dels under pseud. Johannes Norman, dels under eget namn, med romanerna Til statsraadstaburetten (1882) och Fritz Randel (1883), berättelserna Iníermezzoer (1884), badlifsskisserna Farvel Hansen! (1886) och Na-turalisterne (188?) m. m., och under sign. D i-plomaticus utgaf han 1906 de politiska broschyrerna Den norske kongemagt och I Sverige 1905. Om hans hustru Hedvig W. se W. 3. 3. Hedvig Charlotta Winterhjelm, hustru till W. 2, skådespelerska, född Forsman, f. 20 nov. 1838 i Stockholm, d. där 7 maj 1907, blef 1854 elev vid K. teatern, där hon handleddes af Torsslow och Jolin, fick 1858-60 pröfva sina krafter vid 0. Anderssons sällskap i landsorten och Finland, var 1860-63 anställd vid Mindre teatern (Stjernströms) i Stockholm och gaf då ansenliga förhoppningar om sig; uppträdde vidare vid Åhman-Pou-settes utmärkta landsortstrupp 1863-67 och var fäst vid Svenska teatern i Helsingfors 186?-72, hos Åhman i Göteborg och Kristiania 1872-75, hvarefter hon gaf gästspel bl. a. i Stockholm på Nya teatern 1879, 1883 och 1887. Hon blef 1865 gift med den utmärkte skådespelaren F. Råa (se denne), änka efter honom 1872 och omgift 1874 med norske skriftställaren Kr. W i n t e r h j e l m .(se W. 2). Den märkligaste delen af hennes konstnärsbana föll inom Finland, där hon bl. a. möjliggjorde den finskspråkiga dramatikens sceniska födelse genom att 1869 efter ett par månaders studium utföra på finska språket hufvudrollen i A. Kivis (Stenvalls) bibliska drama Lea, hvarmed hon väckte oerhörd entusiasm och sedan blef föremål för en lifslång hyllning. I en mängd betydande roller framstod hennes spel som själfullt, intelligent och i lidelsefulla utbrott starkt gripande. Mindre lämpade sig för henne uppgifter, som kräfde behagfull elegans och ledig samtalston; ett visst spändt maner i åtbörder, tonfall och minspel framträdde gärna. Hon gjorde lycka som Lady Macbeth, Des-demona, Björnsons Maria Stuart, Eboli i "Don Carlos", Regina von Emmeritz, Katri i "Daniel Hjort", Thusnelda i "Fäktaren från Kavenna", Arria i "Arria och Messalina", Syrsan, Matilda i "Sköflad lycka", Jane Eyre, Adrienne Lecouvreur, Fru Inger till Östråt, Fru Alving i "Gengångare" (rollen kreerad f. g. af henne) m. fl. Efter sin af-gång från scenen verkade hon i Stockholm som lärarinna i scenisk konst. 1. A. L.* 2 o. 3. E. F-t. Winterhude [-hode], stadsdel. Se Hamburg, sp. 1198. Vinterhämplingen, zool. Se Hämpling-släktet, sp. 120. Vinterisotermer, meteor. Selsochimener, sp. 985.