socknar med alla därtill höriga och kronan behållna gods och gårdar samt behållen kyrkotionde. Viret [-ra], Pierre, schweizisk reformator, en af Calvins varmaste anhängare, f. 1511 i Orbe, Pays de Vaud, d. 1571 i Orthez, slöt sig redan under sin studietid i Paris till reformationens grundsatser och uppträdde snart därefter som evangelisk predikant i sin födelsestad, sedan han 1531 blifvit prästvigd af sin vän Farel, Neuchåtels reformator. 1534 begaf han sig till Genève, där han blef Farels förnämste medhjälpare vid reformationens genomförande. Därefter slog han sig ned i Lausanne, som i synnerhet efter ett 1536 hållet religionssamtal, hvari V. uppträdde, fullständigt blef vunnet för reformationen. V:s verksamhet i Pays de Yaud som organisatör och etiker har kanske varit af större betydelse, än man hittills observerat. Där ordnades bl. a. under fortbildning af tysk-schweiziska former den organisation med "klasser", hvilken sedan skulle spela sådan roll i den reformerta kyrkorättsbildningen. Sedan han under en följd af år rastlöst verkat för det nya kyrkoskickets befästande i Lausanne, kom han för sin stränga kalvinism i konflikt med Berns öfverhet. afsattes. blef predikant 1559 i Genève. 1561 i Nìmes och 1562 i Lyon samt verkade sedan 1566 vid den af Jeanne d'Albret nyinrättade akademien i Orthez. - Bland hans synnerligen talrika reformatoriska skrifter intas främsta rummet af Instructìon chrestienne en la doctrine de la loy et de Vévangile (3 bd i folio 1564). en af reíormationslitteraturens märkvärdigaste företeelser. Biogr. af Godet (1892), Schnetzler och Barnaud (1905), Barnaud, "P. V., sa vie et son oeuvre" (1911), H. Builleumier, "Notre P. V." (s. å.); ett godt urval af hans skrifter är utgifvet i Lausanne under titeln "P. V. d'après lui-mëme" (1911). (Hj. H-t.) Virgella. paleont. Se G r a p t o l i t e r, sp. 145. Virgiliö [virdji'liå], Polidoro. Se Vergilio. Virgi.ius. Se Y e r g i l i u s. Virgilius Maro, romersk grammatiker från södra Gallien eller Irland, lefde omkr. 500 e. Kr., var författare till flera språkvetenskapliga skrifter och bref på ett i lingvistiskt hänseende märkligt latin. Hans skrifter äro utgifna af Angelo Mai i "Classici auctores" V, 1, och af Huemer (1886). J. C. Virgin, Johan Bernhard (skref sig till en början Vergin), brorson till den 1731 naturaliserade Bernhard V. (se sp. 764), fortifikationsofficer, f. 1705, d. 23 juni 1783 på Kvalstad i Uppland, antogs som page vid hofvet 1718, ingick i krigstjänst 1724 och antogs året därefter som volontär vid Fortifikationen, där han blef kapten 1741, major 1745, generalkvartermästarlöjtnant 1754 och öfverste 1759, då han någon tid även förvaltade direktörsämbetet. Han utnämndes till generalkvartermästare och direktör af Fortifikationen 1762 och blef 1768 generalmajor, men tog redan följande år afsked från krigstjänsten, sannolikt till följd däraf, att Ehrensvärd, med hvilken V. som ifrig mössa aldrig kunnat draga jämt, vid 1769 års riksdag återfick ledningen af de finska fästningsbyggnaderna. - V. var en utmärkt skicklig fortifikationsofficer, som vann t. o. m. europeisk ryktbarhet. Redan 1730 reste han utrikes och besåg då åtskilliga fästningar i Pommern, Preussen och Sachsen. Hemkommen, ingaf han 1737 till riksens ständer ett projekt till Motala ströms kanalisering samt utarbetade sedermera förslag till Helsingfors' befästande och finska gränsens sättande i försvarstillstånd, till Landskronas och Kristianstads förstärkande, till hamnens i Simrishamn skyddande samt till strandverk vid Karlsvärd och till Slite hamns försvar i öfrigt. 1739 undersökte han den föreslagna "durchfarten" mellan Vättern och Söderköping. I finska kriget deltog han till juli 1742. Åren 1745-46 bevistade V. kampanjerna i Brabant och Flandern, hvarunder han deltog uti belägringarna af Dendermonde, Östende, Nieuport, Antwerpen, Mons, S.t Gìllain och Namur samt besåg sedan fästningarna i Nederländerna, Frankrike och vid nedre Rhen, i Holstein och Danmark. Han förordnades 1755 att uppgöra förslag till ett kastell vid Karlshamn. Under sin öfverstetid fungerade V. som pommerska fortifikationsbrigadens chef, och sedan han utnämnts till direktör af Fortifikationen, -uppgjorde han förslag till åtskilliga fästningsbyggnader, särskildt vid Stralsund, samt var ett par år sysselsatt med af slutandet af militärkartan öfver Pommern (12 "regal ark" och omkr. 500 specialritningar öfver städer och byar). Under V:s direktörstid återkommo såväl finska som skånska fästningsbyggnaderna under Fortifikationens ledning, och V. blef led. i båda de därför tillsatta kommissionerna. Finska fästningsbyggnaden skildes dock redan 1769 åter från Fortifikationen. - Efter afskedstagandet sysselsatte V. sig med att författa såväl ekonomiska som fortifìkatoriska skrifter och utgaf 1781 sitt berömda arbete La défense des places, mise en équìlibre avec les attaques savantes et furieuses d'aujourd'hui, ett verka som var synnerligen rikt på nya och genialiska idéer och som väckte ett välförtjänt uppseende ej minst utom Sverige. L. W:son M. Virgin. svensk adlig ätt, härstammande från en pommersk adlig ätt V., hvaraf en medlem, Bernhard V. (f. 1673 i Estland, 1714-19 major vid Skånska dragonregementet, d. 1743 i Göteborg), 1731 naturaliserades som svensk adelsman. 1. Kristian Adolf V., sonsons son till den ofvannämnde Bernhard, sjömilitär, världsomseglare, diplomat, f. 5 sept. 1797 i Göteborg, d. 8 febr. 1870 i Växjö, blef 1814 underlöjtnant vid amiralitetet, deltog under årens lopp i en mängd sjöexpeditioner och utnämndes 1843 till kommendörkapten. S. å. förordnades han till befälhafvare på fregatten "af Chapman", med hvilken dåv. hertigen af Östergötland, sedermera