Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn / 777-778 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Virginia ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kolbäcksåns fall, mellan Åmänningen i n. och Virsbosjön i
s., samt Strömsholms kanal, omfattar 7 7/32 mtl med
en areal af omkr. 500 har åker, 250 har äng, 6,500
har skog och 3,000 har impediment samt 1,482,800
kr. tax. värde (1920). På egorna finnas 22 sjöar
och stora torfmossar. Vid bruket finnas en modern
kraftstation, styckebruk för projektiltillverkning,
manufaktursmedja, mekanisk verkstad, ångsåg om två
ramar, kant-, klyf- och stålverk samt en hyfvel-
och snickerifabrik. Tillverkningen utgöres af
projektiler, järnvägskoppel, skrufbromsar, hejare och
manufaktursmiden samt sågade och hyflade trävaror till
ett årsvärde af omkr. 900,000 kr. Industriarbetarnas
antal 1920 var 75. Det på en udde i Virsbosjön belägna

Manbyggningen på Virsbo.

corps-de-logiset (se fig.) är ett i vinkel brutet
tvåvånings stenhus med skarpt brutet plåttak med
vindskupor samt har på gårdssidans ena fasad ett
inbyggdt kupolkrönt och koppartäckt torn med ett
märkligt, af Polhem konstrueradt ur, signeradt
Stjernsund 1753, och en pompös vapenprydd stenportal
i barockstil. Det är i sin nuv. form ombyggdt 1918
af arkitekten Lars Lehming i gammaldags stil på
platsen för en 1600-talsbyggnad, af hvilken grund och
igenmurade källarhvalf ännu finnas kvar, och rymmer
bl. a. en rikhaltig historisk vapensamling, en mängd
porträtt och andra målningar, stort bibliotek samt
bruksarkiv. – V. omtalas först under namnet Hwirtzboda
i slutet af 1500-talet såsom tillhörigt P. De la
Gardie, egdes af sonen riksrådet Johan (f. 1589,
d. 1642), då där af en viss Johan Pedersson anlades
två stångjärnshammare 1620, samt tillhörde sedan
släkterna Stenbock, Boije, von Walcker och von Yxkull,
köptes 1765 af direktör N. Sahlgren (se denne) och
ärfdes af hans måg major N. Silfverschiöld (d. 1813),
hvilkens arfvingar innehade V. gemensamt till 1873,
då det köptes af grefve K. F. von Hermansson. 1893
såldes V. till ett konsortium af bl. a. konung Oskar
II. Senare inträdde minister H. Lagercrantz som
delegare och blef 1907 ensam egare af V.

2. Kraftverk i Kolbäcksån, i Ramnäs socken, som jämte
dylika vid Seglingsberg och Ramnäs, belägna resp. 3,
10 och 15 km. nedom sjön Åmänningens utlopp, med
en utnyttjad fallhöjd af resp. 2,6, 3,2 och 9,7 m.,
2,780 kvkm. flodområdesareal och en vattenföring af
21 kbm. per sek. industriellt medelvatten, byggdes 1911–15 och tillhör
Wirsbo–Ramnäs kraft-a.-b. Maskininstallationen,
elektriska vattenturbiner om 5,065 hkr,
möjliggör utnyttjande af resp. 610, 600
och 2,260 kilowatt. Årsproduktionen 1920
var omkr. 15 mill. kilowatt prima och 10
mill. kilowatt sekunda kraft samt totallängden
af bolagets högspänningsledningar omkr. 1,450
km. Kraften distribueras hufvudsakligen
inom nordvästra delen af Västmanlands län.
1. N. H-m. 2. C. K.

Wirsén, två adliga ätter, som
härstamma från revisorn vid Arméns flotta Johan
W., hvilken tog sitt namn efter Virserums socken
i Småland, där hans fader, Karl Kebbesson, bodde
i Björkmossa by. Johan W:s äldre son, Karl Johan
W. (se W. 1), adlad 1812, är stamfader för adliga
ätten af W., och den yngre, Gustaf Fredrik W. (se
W. 2), adlad 1812, friherre 1815 och grefve 1826, för
grefliga ätten W. Den senare utgick på manssidan 1913.

1. Karl Johan af W., sjöofficer, f.
12 sept. 1777 på Sveaborg, d. 20 okt. 1825 i
Stockholm, kom vid 6 års ålder i skeppsgosseskolan
på Sveaborg och deltog
som skeppsgosse i 1788-90 års finska krig. 1795
blef han fänrik, seglade 1797-1804 på kofferdifartyg,
då hans tjänst vid Arméns flotta sådant tillät, och
kommenderade 1807 som löjtnant en division kanonslupar
vid Pommern under kriget mot fransmännen, hvarvid
han mycket utmärkte sig för vaksamhet, raskhet och
mod. 1808 kapten, anställdes han som adjutant hos
amiral Hjelmstierna vid utbrottet af finska kriget
s. å., men sårades i träffningen vid Sandö och måste
en tid utbyta striden mot sjuklägret. 1809 utnämndes
W. till major i flottorna och förordnades till chef
för den eskader af skärgårdsflottan, som deltog i den,
visserligen icke genom W:s förvållande, misslyckade
expeditionen till Västerbotten i aug. s. å. 1812
upphöjdes W. i adligt stånd under namnet af W. och
utnämndes s. å. till öfverstelöjtnant vid Arméns
flotta. Han förde 1813 befälet på den eskader,
som tog Pommern i besittning, och åtföljde under
fälttåget i Tyskland s. å. kronprins Karl Johan som
generaladjutant för flottorna. 1814 utnämndes af
W. till öfverste. Vid angreppet på Norge sommaren
s. å. var han chef på skärgårdsflottan, tvang den
vid Hvalöarna stationerade norska skärgårdsflottan
att draga sig inåt Kristianiafjorden och inlade
så stor förtjänst om den följdrika eröfringen af
Krageröen och Fredrikstad, att han omedelbart därefter
befordrades till konteramiral. 1815 fick han befälet
öfver Göteborgseskadern och tog kraftigt initiativ
för en bättre organisation af densamma. Hans anseende
som administratör beredde honom 1823 chefskapet för
Förvaltningen af sjöärendena, hvarpå 1825 följde
utnämningen till viceamiral.

2. Gustaf Fredrik W., grefve, den före-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>