817 Visconti-Venosta-Vise 818 de ej fullbordas under hans lifstid. Bland hans of riga verk är Napoleon I:s storstilade graf krypta i Invaliddomen (fullb. 1853) med figurer och reliefer af Pradier och Simart (se afbildning i art. Napoleon, sp. 444). - 3. Pietro Ercole V., italiensk arkeolog, f. 1802, d. 1880, blef redan i sin ungdom medlem af påfliga arkeologiska akademien, sedan dess ständige sekreterare och direktör för de vatikanska samlingarna samt professor vid påfliga universitetet. Vid katastrofen 1870 (se Italien, sp. 1057) nedlade V. sina befattningar. Furst Torlonia (se d. o.) använde honom vid gräfningarna i Cære och vid upprättandet af kataloger öfver sitt museum. V. hann ej fullända sitt stort anlagda lexikaliska verk öfver Kyrkostatens historia (5 bd, 1847). Han utgaf 1840 Vittoria Colonnas dikter med biografi. 2. (G-g N.) 3. J. C. Viseo^ti-Veno^ta, E m i l i o, markis, italiensk statsman, f. 1829 i Milano, d. 28 nov. 1914, verkade som journalist i Milano, där han anslöt sig till Mazzinis idéer. Missnöjd med Mazzini och särskildt med det misslyckade revolutionsförsöket i Milano 1853, som V. sökt af-styra, flydde han till Piemont. Till Cavour slöt han sig redan 1853. Som kunglig kommissarie hos Garibaldi deltog V. i fälttåget 1859. Han sändes s. å. att biträda Farini vid organisationen af Parma och Modena genom införande af sardiniska lagar. Till Paris och London afgick Y. 1860 jämte markis Pepoli i diplomatisk beskickning. I parlamentet invaldes han s. å. V. biträdde s. å. Farini vid styrelsen af Neapel, ledde utan ämbetstitel utrikesärendena. Från gene-ralsekreterarposten i utrikesdepartementet under Farinis ministär inträdde V. som utrikesminister i Minghettis ministär, maj 1863-sept. 1864. Y. slöt 1864 det fördrag med Frankrike rörande romerska frågan, hvarigenom Napoleon III förband sig att återkalla de franska trupperna i Kom, under det att Italien förpliktade sig att ej angripa det påfliga området. Efter ministärens fall på denna fråga sändes Y. i mars 1866 som sändebud till Konstantinopel, men återkallades för att i Kica-solis ministär öfvertaga utrikesportföljen juni 1866 •-april 1867. I ministärerna Lanza-Sella dec. 1869-juni 1873 och Minghetti 1873-mars 1876 beklädde Y. samma post. Den italienska politiken beträffande påfvedömet och Rom försvarade Y. i cirkulärnoter aug.-okt. 1870. Garantilagen, som reglerade den italienska statens ställning till påf-ven, författades af Y. Han följde Yiktor Emanuel på dennes resa till Wien och Berlin 1873, hvarigenom förbindelserna mellan Italien, Österrike och Tyskland knötos. Y:s franska sympatier af kyldes genom det konservativa, starkt klerikala partiets maktställning i Frankrike. Till senator utsågs Y. 1886. Y. deltog 1893 i den internationella skiljedomen rörande Berings haf. Efter det italienska nederlaget i Abessinien 1896 inträdde Y. som utrikesminister i Rudinis ministär, juli 1896-maj 1898. I Pelloux' ministär maj 1899-juni 1900 och Saraccos juni 1900-febr. 1901 innehade Y. samma post. Han Terkade för ett handelspolitiskt närmande till Frankrike. Han lyckades under förhandlingarna 1898 rörande Kreta och under det grekisk-turkiska kriget vinna verklig delaktighet för Italien i stormakternas beslut. Han verkade för T essaliens bevarande åt Grekland. Den italiensk-franska öfverenskommelsen 1902, hvarigenom Italien tillförsäkrade Frankrike fria händer i Marokko, men i utbyte tillerkändes rätt att besätta Tri-polis, inleddes af Y. Med Österrike öfverenskom Y. om bevarande af status quo i Albanien. Yid Algeciraskonferensen 1906 var Y. Italiens ombud och ställde sig härvid på Frankrikes sida. E. N-nn. Viscos. Se Konstsilke och Xantogen-sy r or. Viscount [váYkäìmt], eng. (af fr. vicomte, se d. o.), engelsk adelstitel, den fjärde på rangskalan samt stående mellan earl (grefve) och baron. Den första gång titeln viscount utdelades var 1440. En viscount och hans hustru (viscountess) bära epitetet "right honourable" och tituleras "my lord", "my lady". Alla deras söner och döttrar äro "honourable" (välborna). Jfr Earl och Lady. Visoum L., Mistelsläktet, òoí., växtsläkte af halfparasitiska buskar (se Parasit 3), växande på andra växters stammar och grenar och hörande till fam. Loranthaceæ. Blommorna äro enkönade, monoika eller dioika och sitta ensamma eller i grupper i högbladveck. Ståndarna äro sammanvuxna med kronbladen, deras knappar äro mångrummiga. Frukten är ett bär med tjockt viscinskikt. Grenarna äro motsatta och bära mer eller mindre tjocka örtblad eller endast till fjäll reducerade blad. I Europa är släktet representeradt af endast l art, V. album (se Mistel med fig.), de öfriga, omkr. 60, arterna tillhöra de varma länderna. Några arter äro helt små, t. ex. V. minimum, hvars ogrenade stam är endast några mm. lång. Af flera Viscum-arters frukter beredes fågellim. I Frankrike används ett vattenextrakt på mistel, som lär innehålla saponinlika beståndsdelar, som blodtrycksänkande medel vid arterio-skleros. G. L-m. Visdal, Jo, norsk skulptör, f. 2 nov. 1861 i Yaage, Gudbrandsdalen, kom till Kristiania 1880, var där i lära hos en möbelsnickare och tecknade i K. tegneskoles aftonkurs, utställde 1883 en byst och reste 1888 med stipendium till Paris, där han studerade teckning för Bonnat. Koll och Puvis de Chavannes. Y. egnade sig hufvudsakligen åt porträttskulptur. Bland hans särdeles liffulla porträttbyster märkas språkmannen Knud Knudsen (1888, marmor), skådespelerskan Sofie Parelius (1904, båda i Kristiania nationalteaters foajé), amtman A all (1889, vid Löveidskanal), doktor Armauer-Hansen (1900, i museiparken i Bergen), H. I&sen (1903, i Skien), dessutom statsministrarna O. A. Qvam och Kr. Michelsen, Björnstjerne Björnson rn. fl. Y. utförde 1904 en altarprydnad, Korsfästelsen, i högrelief i Fagerborgskyrkan, Kristiania. G-S N, Visdomständer. Se Tänderna, sp. 743. Vise, zool. Se B i.