835 Vìsitatìonsrätt-Visitkort 836 här en förebildlig typ. Genom 1686 års kyrkolag fick visitationsinstitutet fasta former. Dess bestämmelser gälla än i dag, med de modifikationer, som förändrade tidsförhållanden framtvingat. Vanligen tillgår en visitation på följande sätt. Förrättningens hållande kungöres på förhand, och pastor i församlingen har att till visitator aflämna skriftlig ämbetsberättelse. På denna och på de iakttagelser visitator själf gör grunda sig de erinringar och önskemål, som af denne framställas. Visitationen omfattar granskning af kyrkan och dess egendom, af allt hvad till själavårdens samt pastorsexpeditionens handhafvande hör samt af det religiösa och sedliga tillståndet inom församlingen, inspektion af skolväsendet och konfirmandundervisningen. Vidare hålles s. k. visitationsstämma. Visitationen utfylles därjämte af visitators tal, högmässa, tal till skolbarn och konfirmander, ev. ungdomspredikan, vespergudstjänst eller andra anordningar för den sammankomna menighetens uppbyggelse. Visitationen, som tar minst två dagar i anspråk, är delvis af mera enskild karaktär, den s. k. specialvisitationen, som förrättas inför det församlade kyrko- och skolrådet. Vid denna behandlas bl. a. de ekonomiska angelägenheterna. Vid förhöret af skolbarnen infinna sig ofta föräldrar och målsmän. Visitator gör ofta besök i annexförsamling eller i aflägsna delar af pastoratet. Den mera offentliga eller för allmänheten afsedda delen af visitationen eger rum i anslutning till söndagens högmässa och är numera att anse snarare som en kyrklig högtid än som en inspektion. Vid visitationsstämman är visitator i tillfälle att tala med församlingen, som kan framföra sina önskemål. Öfver förrättningen i dess helhet upprättas protokoll, som justeradt skall inlämnas till domkapitlet. I regel medhinna biskoparna ungefär 10 visitationer om året. Stundom uppdrager biskop åt någon annan präst, vanligtvis en kontraktsprost, att i hans ställe förrätta visitation. E. M. R. Visitationsrätt. Se Visitera. Visitationsstämma. Se Visitation, sp. 835. Visitator, den, som verkställer visitation (se d. o.); i äldre tider i Sverige detsamma som markschejder (se d. o.). Visitera (lat. visitare, se, besöka), å ämbetets vägnar personligen efterse, noga undersöka personer, fartyg och varor m. m. (jfr Husrannsakan och Kroppsrannsakan) eller underordnad myndighets eller inrättnings tillstånd (kyrko-, kloster- och apoteksvisitationer). - Att visitera fartyg, d. v. s. genom besök ombord förvissa sig om handelsfartygs nationalitet, destination, last och besättning, är en rätt (visitationsrätt; fr. droit de visite), som tillkommer endast krigförande makts örlogsfartyg eller kaparfartyg i fråga om handelsfartyg, vare sig fiendens eller neutralas, som anträffas utom de neutrala områdena. Kaparfartyg ega visitationsrätt endast för den händelse, att deras nation ej anslutit sig till fördraget om kaperiers afskaffande. Fartyg tillkännage sin afsikt att visitera genom flaggans hissande och aflossande af ett löst skott ("prejningsskott") eller nattetid genom en lanternas hissande ofvanför flaggan. Flyr det prejade fartyget eller gör det motstånd, är den krigförande maktens fartyg berättigadt att använda våld utan ansvar för uppkommande haverier; inlåter handelsfartyget sig vid sådant tillfälle i strid och blir besegradt, anses det som pris. Vid själfva visiteringen, som utföres af ombordsänd officer, åtföljd af några man och i närvaro af personer tillhörande det anhållna fartyget, granskas alla skeppshandlingarna. Skulle dessa vara otydliga eller tvetydiga eller saknas sådana handlingar, som bestyrka nationalitet eller destinationsort, är befälhafvaren å krigförande makts fartyg berättigad att uppbringa fartyget som pris. Han eger äfven fråntaga fartyget folk af hans egen nation, dock ej till större antal, än att fartyget utan fara kan manövreras. Finnes ingen anledning till misstanke, tillåtes fartyget fortsätta resan, sedan dess befälhafvare erhållit intyg eller attest å skeppshandlingarna om utgången af visitationen. Visitation eger ej rum, då handelsfartygen gå i konvoj (under ledning eller eskort af örlogsfartyg). Under fredstid anses intet örlogsfartyg ha rätt att visitera annat fartyg, så vidt ej grundade skäl finnas, att det senare är en sjöröfvare eller idkar slafhandel. Dock eger inom åtskilliga mariner (t. ex. den svenska) örlogsfartyg i vissa fall stadgad rätt att preja (se d. o.) egen nations handelsfartyg. Andra fall förekomma, då fartyg visiteras, såsom innan det läggger ut från kronovarf eller - det vanligast förekommande fallet - när det, kommande från främmande ort, undergår visitation i och för lastens förtullning (tullvisitation) samt efter slutad lossning (kölvisitation). R. N.* Visiterpatrull (se Visitera), krigsv. Se Rund. Visitkort (af fr. visite, besök) kallas i alla civiliserade länder brukliga smärre, oftast rektangulära bitar af kartong eller annat lämpligt material med en persons eller två makars namn; korten aflämnas antingen personligen i andras hem eller sändas dit vid vissa bestämda tillfällen, enligt ganska invecklade etikettsregler. Vid mansnamn utsattes oftast äfven ämbetstiteln i utförlig eller förkortad form, stundom endast titeln, då det blott finnes en, som bär den, t. ex. Ministern för utrikes ärendena. Första kammarens talman, Öfverståthållaren. Äfven bostadsadressen kan af herrar tilläggas på kortet. Vissa bokstäfver, som åtecknats kortet, ha sin betydelse; så t. ex. begagnas a. t. a. ("att taga afsked") eller p. p. c. (fr. "pour prendre congé") vid afresa från orten. Att känna reglerna för visitkortens användning anses i de "högre samhällskretsarna" höra till god uppfostran. Försök att låta vikningar i hörnen betyda olika saker ha ej vunnit allmän efterföljd. I fråga om mångsysselsatta män få korten ofta gälla som ersättning för tacksamhetsvisiter och andra s. k. höflighetsvisiter. Damer måste i regel själfva göra besök. Sker detta åkande, kan en betjänt sändas upp för att efterhöra, om husets fru "tar emot". Är detta icke fallet, aflämnar betjänten kortet. Kort aflämnas vidare vid nyårs-tid till husets umgänge, för damer dock endast, om de ej kunna personligen träffa husfrun. Detsamma är fallet vid särskildt märkliga tilldragelser, såsom dödsfall, lysning o. s. v. Fru eller dotter kan aflämna makens eller faderns kort. Dylika kan en herre sända - om husfru finnes, i två exemplar - för att tacka för en