tankearbetet, och framhåller en hel del ytterst anmärkningsvärda likheter mellan vitsen och drömmen. -- En del ordlekar brukar anföras som hithörande, t. ex. gåtor af typen: hvilket mod kläder illa? Högmodet, eller: hvarför skulle inte jag ta ren skjorta, när domprosten To'rén. Ett och annat dylikt namnes hos G. Cederschiöld, "Om ordlekar" (1910). R-n B. Vitsand, socken. Se Hvitsand. Vitsgarn, bebodd, med skogklädda bergshöjder uppfylld ö i Stockholms södra skärgård, ö. om Hårsfjärden och omkr. 1 km. n. om Muskö nordspets. Ytinnehållet omkr. 8,75 kvkm. V. tillhör Muskö socken, Stockholms län. G. Brgrn. Vitsköl (Vithskyflæ, lat. Vitæ schola), munkkloster af cisterciensorden. Se Björnsholm. Vitsord, jur. Ordet förekommer på åtskilliga ställen i 1734 års lag, särskildt i 17:e kap. Eätte-gångsb.; se sålunda §'§ l, 20, 24 och 26 i nämnda kapitel af lagen. Betydelsen är något skiftande. öfver hufvud förstås därmed bevisvärde eller beviskraft; så i § l af 17:e kap. Kättegångsb., där på tal om skriftliga bevis säges, att domaren skall prof va, bl. a., hvad vitsord de i saken ega. Stundom säges vitsord tillkomma den eller det, som åstadkommit fullt bevis; så i § 20 af samma kapitel och balk, där den parten tillerkännes vitsord, som bästa vittnen hafver. I en något olika betydelse är ordet användt i § 2 af ll:e kap. Ärfdab., som innehåller bestämmelsen att, om (af arfvingar, som lefva samman i bo oskifto) en eller flera, och icke alla, vilja arf skifta, den har vitsord, som vill skifta. Ordets innebörd på detta sista ställe faller ej inom bevisrätten; det betyder här ungefär detsamma som af göranderätt. - I äldre svensk bevisrätt åsyftades med vitsord särskildt rätten att föra bevis; då det var och ansågs vara en förmån för part att få förebringa bevis för sitt rättspåstående, sades den part, som denna förmån tillkom, ega vitsord. Enligt numera gällande rätt och rättsuppfattning är det en börda, ej en fördel att bevisa, och i enlighet därmed betecknas ej nödvändigheten för part i sådant hänseende såsom vitsord. E. K. Witt, Johan och Cornelis de. Se De Witt. Witt, Henriette de, fransk skriftställa-rinna, f. 6 aug. 1829 i Paris, d. där 6 maj 1908, dotter till G u i z o t, gift 1850 med Conrad de W., en rik jordegare, tjänade sin fader under hans ålderdom som sekreterare och medarbetare. Tack vare hennes kraftiga bistånd fullbordades "Histoire de France racontée à mes petits-enfants", hvars sista del (den 5:e) hon likväl först efter faderns död hann utge (1875). Senare fortsatte hon ensam arbetet med Histoire contem-poraine (1877-79). Hon utgaf af ven flera andra arbeten rörande Frankrikes historia, bl. a. Scènes d'histoire et de famille du XI:e au XVIII:e siècle (1867-68) och Scènes hìstoriques (1871 -93), biografiska teckningar af berömda män och kvinnor, Les chroniqueurs de Vhistoire de France depuis les origines jusqu'au XVI:e siècle (1882-86) samt Les femmes dans Vhistoire (1888; 2:a uppl. 1890), prisbelönt af Franska akad. En annan sida af hennes författarverk- samhet var utgifningen af en samling fromma skrifter och andliga betraktelser samt en mängd berättelser, afsedda för ungdomen och den mog-nare åldern, hvarjämte hon verkställde många öfversättningar från engelskan. Rörande fadern utgaf hon ett par skrifter (se därom G u i z o t, sp. 569). Witt, Otto, tysk kemist, f. 31 mars 1853 i Petersburg, d. 23 mars 1915, var 1875-79 förste kemist vid en färgfabrik i Bretford vid London, därpå lärare vid kemiskolan i Mül-hausen (Elsass), hvar-efter han 1886 blef docent vid tekniska högskolan i Berlin, hvarest han sedan 1891 var professor i kemisk teknologi och 1898 blef rektor. W., en utmärkt organisatör, inlade stor förtjänst om, att undervisningen i kemisk teknologi uppnått en så hög ståndpunkt i Tyskland. Han utförde äfven en stor mängd undersökningar i organisk och teknisk kemi, bl. a. öfver aromatiska aminer och azoföreningar, naftalinderivat samt färgämnen, såsom krysoidin, safraniner, eurodi-ner och induliner. Till förklaring af de organiska färgämnenas natur utvecklade W. redan 1876 sin berömda, genialiska kromoforteori (se Tja r-f är ger, sp. 228-229). W:s kemiska arbeten, som till stor del publicerats i "Berichte der deut-schen chemischen gesellschaft", ha varit af stor betydelse för tyska färgämnesindustriens utveckling. Han utgaí äfven arbeten öfver sällsynta jordarter och öfver diatomacéer. Dessutom författade han bl. a. Wechselwirkungen zwischen der chemischen jorschung und der chemischen technik, Die chemische industrie des Deutschen reicJies im beginne des 20. jahrhunderts, Die deutsche chemische industrie und der krieg (1914-15) och Fünfzig jahre wissenschaft in der ton-, zement- und kalkindustrie (1914). W. uppsatte 1889 tidskr. "Prometheus", illustrerad veckotidskrift ang. framstegen i industri och vetenskap, och var flitig medarbetare däri ända till 1912. Han egde omfattande språkkunskaper och var framstående som stilist och föreläsare. Se biogr. af E. Noelting i "Berichte der deutschen chemischen gesellschaft" 1916. K. A. V-g. Vittangi, kapellförsamling i Norrbottens län, Jukkasjärvi lappmarks tingslag, ingår i Jukkasjärvi socken. 2,412 inv. (1919). Kapell till Jukkasjärvi, Luleå stift, Lappmarkens tredje kontrakt. Inom socknen finns arbetsstuga. Vittanliden, kronopark. Se Hvittanliden. Vittaryd, socken. Se Hvittaryd. Witte, Bror Otto Hemfrid, botanist, f. 13 juli 1877 i Ånimskog, Älfsborgs län, blef 1902 e. o. amanuens vid Bergianska trädgården, var 1903-04 amanuens vid Uppsala universitets botaniska trädgård, blef 1906 filos. doktor i Uppsala, föreståndare för vallväxtafdelningen vid Sveriges utsädesförening i Svalöf 1907 och 1921 före-