905 Witzwil-Vivaldo 906 mycket tadel, ja rent af misstankar för förräderi genom den långsamhet, med hvilken han trots Baners uttryckliga order och Leslies ifriga uppmaningar anryckte med sitt folk. De ilbud, som till honom vid detta tillfälle af sändes, skall han ha svarat, att "han visste väl, hvad han skulle göra och när han skulle komma". Och ett vittne betygade sig ha hört honom likgiltigt säga: "Es scheint als heut wirdt ein Nordlingischer schlag vorgelaufen". Båda fältmarskalkarna Baner och Leslie ansågo hans uppförande i hög grad misstänkt, och inom kort ökades misstankarna mot honom, då äfven Wrangel, till hvars afdelning i Pommern V. efter slaget vid Wittstock hade stött, på honom sökte välta skulden för de olyckor, som hösten 1637 drabbade de svenska vapnen i Yor-Pommern. Sant är också, att det var, medan V. i Wrangels frånvaro förde öfverbefälet, som fienden öfverrumplade de viktiga Peene-passen. När Wrangel sedan befallde honom att taga befälet i Greifswald, vägrade han och lämnade på eget bevåg utan tillåtelse armén för att inför regeringen i Sverige försvara sina handlingar. Eegeringen tog saken till en början myc-ket allvarsamt. V. underkastades stränga förhör, och rikskansleren förordade i rådet att förfara med all stränghet. Yid närmare undersökning tycktes man dock ej ha funnit Y. så brottslig, som han till en början synts. Dock måste han kvar-stanna i Sverige hela året 1638. Hans begärda af sked synes ha beviljats, och i början af 1639 har han återvändt till Tyskland. Att man förfor så lindrigt med honom, kan möjligen ha berott på, att svenska kronan, om man får tro Y.s egen uppgift därom, Tar skyldig honom rätt stora penningsummor och att man ville undvika det förhatliga skenet att genom en högmålsprocess komma ifrån sina skulder. Ett i rådet angifvet skäl för mildheten mot honom var, att man genom hans dömande ej ville stöta "den tyske nationen". - 3. K a r l F r i e d r i c h Y., grefve, sachsisk diplomat, f. 13 jan. 1819 i Dresden, d. där 16 okt. 1895, blef 1845 sachsisk legationssekreterare i Berlin, 1847 sekreterare vid beskickningen i Wien, 1852 chargé d'affaires i Petersburg, 1853 ministerresident och 1857 envoyé i London. Från ungdomen hängifven den stortyska rörelsen, hoppades han i det längsta på Tysklands enande under österrikisk ledning och motarbetade i London ifrigt den preussiska politiken. Då hans meningsfrände, sachsiske ministerpresidenten Beust 1867 trädt i österrikisk tjänst, följde Y., som 1867 återkallats från London, exemplet och blef 1868 österrikisk envoyé i Bruxelles. Han framlade 1869 för Napoleon III ett förslag om franskitaliensk-österrikisk trippelallians och sändes mot slutet af juli 1870, efter fransk-tyska krigets utbrott, af Beust till Florens för att söka vinna Italien för detta alliansprojekt. Det franska nederlaget vid Wörth korsade Beusts planer, och Y. återvände 14 aug. till Wien med oförrättadt ärende. 1874 tog han af sked ur österrikisk tjänst och bosatte sig i Paris; sina sista lefnadsår till-bragte han i Dresden. W. gaf en mot Preussen riktad skildring af Sjuåriga krigets förhistoria i Die geheimnisse des såchsischen cabinets. Ende 1745 bis ende 1756 (2 bd, 1866). Bland hans öfriga skrifter märkas Maurice comte de Saxe et Marie-Josèphe de Saxe, dauphine de France (1867) samt memoarverken Berlin und Wien in den jahren 1845-1852 (1886), S:t Petersburg und London in den jahren 1852-1864 (2 bd, 1886), London-Gastein-Sadowa, 1864-1866 (1889) och Denkwürdigkeiten 1866-1873 (1894). Som anhängare af teorien om Bacons författarskap till Shaksperes dramer uppträdde han i Shakespeare und Shakspere (1888). - 4. Christoph J o-hann Friedrich Y., grefve, sachsisk minister, f. 14 okt. 1863 i Dresden, anställdes 1890 i sachsiska utrikesministeriet och var 1896 anställd i inrikesförvaltningen, från 1901 som amtshauptmann i Annaberg. 1906 blef han sachsiskt sändebud i Berlin och var från 1909 till revolutionen 1918 och monarkiens fall i Sachsen dess in- och utrikesminister, l, 3, 4.Y. S-g. 2. P-S. Witzwil, ett för jordbruk i stor omfattning an-ordnadt fängelse i schweiziska kantonen Neuchá-tel, i närheten af staden Neuchàtel, hvilket utgjort förebilden för liknande anstalter i andra länder, äfven i Sverige. Fångarna sysselsättas som vanliga landtarbetare ute på fälten, men logeras i ett slutet fängelse med ett rum för hvarje fånge. V. A-t. Vitåfors, kronopark. Se H vi t af or s. Viulfoss, vattenfall (6,3 m.) i Randsälíven, ö. om Hönefoss, Norge. Af Y., som i utbyggdt skick representerar 10,300 eff. hkr, äro 4,140 hkr tagna i anspråk. Yid forsen är trämassefabrik. Bergensbanan passerar bruket. K. G. G. Viv., vid växtnamn förkortning för italienske naturforskaren Domenico Yiviani. Viva, Guittone del. Se Guittone .d'A re z zo. Yivace [-v?tje], it., mus., lifligt, snabbt. - Yivacissimo [-tj^ssimå], mycket snabbt. Vivacit?t (lat. viv?citas), liflighet. Vivaldi, Antonio, italiensk violinist och tonsättare, f. omkr. 1680 i Yenezia, d. där 1743 som direktör för kvinnokonservatoriet, var präst och vann rykte som violinist. Han utbildade den af Torelli skapade soloviolinkonserten (med orkester) och skref en mängd trior, sonater och konserter samt 38 operor. Hans violinkompositioner stå ännu i högt anseende. A. L.* Vivaldo (Yivaldi), Ugolino de, ge-nuesisk sjöfarare, hvars namn är knutet till det första försöket att finna sjövägen längs Afrikas kust till Indien. Berättelsen om denna märkliga sjöresa är bevarad i samtida genuesiska annaler ("Annales lanuenses" af Jacopo Doria). Enligt dessa hade Ugolino de Y. jämte en hans broder Guido och Tedisio Doria 1291 utrustat två fartyg, på hvilka de båda bröderna försökte "öfver oceanen segla till Indien och hämta goda köp-mannavaror därifrån". Det djärfva försöket misslyckades, expeditionen afhördes aldrig mera, fast man ännu på Jacopo Dorias tid vågade hysa förhoppning om dess räddning. "Må Herren bevara dem och föra dem oskadda till deras hemland", slutar denne sina anteckningar. Ugolinos son, Sorleone de Y., skall i början af 1300-talet ha företagit vidlyftiga färder (bl. a. ända till Magadoxo, Öst-Afrika!) för att finna spår efter sina anförvanter och landsmän, men utan