909 Vivarese -Vives 910 anledning af, att en rik ung engelsman sköt sig af obesvarad kärlek till henne. Fru V. har vidare författat novellen I divoratori (1911; först på eng., 1910), Circe, Le roman de Maria Tarnowska (s. å.; dramatiserad 1915), Marion, The hunt for happiness, La rosa azzurra, That man, L'invasore (1915), Væ victis (1917), Zingaresca (1918), Le bocche inut?i (s. å.) m. m. Hon tillhör verismen; det är framför allt som uttryck för starka känslor, lidelse, i naturalistisk form, som hennes författarskap väckt uppmärksamhet. Se G. Brändes, "Sam-lede skrifter", XI och XVI. R-n B. Vivarese. kloster. Se Cassiodorus. Vivar?ni, italienska målare. - 1. Antonio, som dock aldrig använde namnet Vivarini, utan efter sin födelseort kallades da Murano (se d. o.). - 2. Bartolommeo da Murano, den föregåendes yngre broder, f, omkr. 1425, d. antagligen 1499. var den, som först kallade sig Vi vari n u s, på en 1459 daterad tafla, S. Giovanni da Capestrano (i Louvre). Ett gemensamt med brodern måladt altarverk (1450, i Bolognas pinakotek) visar redan ett slags realism, hvilken tills, med den ofria bundenheten gör ett mindre fördelaktigt intryck; men snart visade sig inflytande från Squarcione och hans lärjungar i Padua, och därmed kommer realismen alltmera till sin rätt, behandlingen blir friare, figurerna få mera individualitet och hållning, färgen blir mera ljus och sann, ehuru något hård och kall, samt teckningen riktigare. Men f. ö. bibehåller han en viss enkelhet och stränghet, är i karaktären allvarlig och värdig samt utstyr gärna det dekorativa i sina bilder rikligt med fruktgir-lander, "putti", baldakiner o. d. Af hans verk märkas en Tronande madonna med helgon (1465, Neapels museum), flera altarverk i Ve-nezia (där han i förening med brodern upprättade en verkstad), dels i akademien, dels i Frarikyr-kan och andra kyrkor. - 3. A l vi s e V., f. 1447, d. 1504, hade tydligen haft Bartolommeo till lärare och visar äfven inflytande från Padua samt intryck af Antonello da Messina och af Giovanni Bellini. Han af stod från den traditionella guldbakgrunden och grupperade sina figurer i en inramning af ståtlig arkitektur. Bland hans verk märkas Madonnan med barnet omgif-ven af sex helgon (akademien i Venezia), Uppståndelsen (i S. Giovanni in Bragora, Venezia) och S. Ambrosius (i Frarikyrkan). Till hans senare tid hör Tronande madonna med helgon (enligt uppgift utförd 1501), en ståtligt komponerad bild. Bland hans lärjungar voro Lorenzo Lotti, Pordenone m. fl. C. 11. N.* Vi var iu m (af lat. viv?rius, som har af seende på lefvande djur) benämnes stundom ett terra-rium (se d. o.), som är kombineradt med ett akvarium (se d. o.). L-e. Viv?rium. kloster. Se Cassiodorus. Vivasvant (sanskr., eg. den strålande), ind. relig., är ett mytologiskt namn på Solguden, förekommande redan i "Rigveda", son af Kacyapa eller A d it i, hvadan han äfven räknas bland A di ty as (se V a runa, sp. 746). V. anses vara fader till Acvinerna, dödsguden Y a m a och människosläktets stamfader M a n u (se dessa ord). Jfr Muir, "Original sanskrit texts" (4 bd, 1873), Macdonell, "Vedic mythology" (i Bühlers "Grundriss der indoarischen philologie", III, l, A med där nämnd litt.), Oldenberg, "Religion des Veda" (2:a uppl. 1917), och D. Andersen, "Livet efter döden" (1915). K. F. J. V?vas, videas, fWreas atque fruct^fices, lat., "lefve, frodas, blomstre och bäre du frukt!", ett förr vanligt, ännu någon gång hördt latinskt uttryck, såsom afslutning på ett hälsnings- eller lyckönskningstal. Ofta användas för detta ändamål endast två eller tre af de ofvan anförda orden. J- C. V?vat, lat. (it. vìva, evm'va, fr. vive), lefve (han, hon, det)!, hell! - V i v a n t, lefve de! Viva voce, lat. ("med lefvande röst"), jur., "muntligt", "med varm hand", såsom motsats till "skriftligt" eller genom skriftligt testamente. Vive [viV], fr. Se Vi v a t. Vivel (isl. Vífell och Vifell), isL myt., är en sjökonung, son till en jarl Heden. I de till vår tid bevarade källorna meddelas f. ö. ingenting annat om V., än att han underlade sig en ö vid Sveriges kust och var gift med Loges (d. v. s. eldens) dotter Eimyria ("glödaska") samt egde en häst vid namn Stúfr. Ad. N-n. Vivenna. Se V i b e n n a. Vi'ver (fr. vivre), föda; mat och dryck; lifs-uppehälle. V?vere est militäre, lat., "att lefva är att kämpa", "lifvet är en strid", citat ur Senecas bref 96. J- C. Viv?ro [-rå], stad i spanska prov. Lugo, vid utloppet af floden Landrove i Ria de V. 14,276 inv. (1910). Staden har ålderdomliga, pittoreska byggnader. Dess främsta näringskälla är fisket. A. N-d. ViveYra civertta, zool. Se C i v e 11 e n, sp. 363. ViveYridæ, zool. Se Skunkdjuren. Viverr?næ, zool., den grupp inom rofdjursfam. s k u n k d j u r e n (se d. o.), som utmärkes genom skarpa, mycket retraktila klor, genom närvaron af 5 tår på alla fötterna och trumbenets (se d. o. Suppl.) primitiva beskaffenhet. Hit höra civetten och rullmårdsläktet (se dessa ord). L-e. Vives, Juan Luis (Joannes Ludovi-c u s), spansk filosof, filolog och pedagogisk reformator, f. 1492 i Valencia, d. 6 maj 1540 i Bruges, studerade i sin födelsestad och, sedan 1509, i Paris, men flyttade 1512 öfver till Nederländerna. Vid universitetet i Louvain, som på den tiden besöktes af 7 à 8 tusen studenter, trädde han i nära förhållande till Erasmus Rotterdamus och andra lärde, som hyllade den humanistiska rörelsen. Den allmänna uppmärksamheten fäste han vid sig genom en af lärda kommentarer åtföljd upplaga af Augustinus' "De