911 Vivés y Tuto-Vivian 912 civitate Dei" (1522). 1523-31 vistades han mestadels i England, där Henrik VIII uppdragit åt honom ledningen af prinsessan Marias uppfostran och där han kreerades till juris doktor i Oxford. Med anledning af skilsmässan mellan de kungliga makarna upphörde V:s förmånliga anställning i England, och han återvände till Nederländerna (Bruges), där han sedermera hade sitt egentliga hemvist. 1536 höll han i Paris föreläsningar öfver Hyginus. - En af representanterna för den italienska renässansen på det vetenskapliga området, bekämpade han med mycken energi den skolastiska filosofien. Han betecknade särskildt striden emellan nominalism och realism som i själfva verket en ordstrid samt fordrade en återgång därifrån till själfva saken. Hans sympatier lutade dock. liksom de samtidas i allmänhet, tämligen afgjordt åt formalismen, hvar-med en viss skeptisk tendens förband sig. Som filolog hänvisade han till själfva de klassiska mönstren, om hvilka skolastikerna blott i tredje eller fjärde hand egde kännedom. Han ville se vetandets område utvidgadt genom studium af naturen samt arbetade med ifver på en reform af den dittills vanliga undervisningen. Bland hans önskemål må påpekas: af staten bekostadt skolväsen, obligatorisk skolgång, religionsundervisning i snart sagdt äkta evangelisk anda ("intet annat än kärleken kan förbinda andliga väsenden"), lämpliga kroppsöfningar och lekar för ungdomen, allvar, men humanitet i skoltukten, stränga fordringar på lärarna ej blott i intellektuellt, utan af ven i sedligt af seende. På språkstudier skulle undervisningens grund läggas, och den antika litteraturen vore det förnämsta bildningsmedlet. Yrs pedagogiska åsikter ha medelbart eller omedelbart utöfvat stort inflytande inom såväl det katolska som det protestantiska Europa. "Bland de protestantiska länderna har intet mer konsekvent och fullständigt än Sverige realiserat det ideal för undervisningen, som V. framställer" (Book), hvilket förhållande särskildt framträder i 1649 års skolordning, som på flera ställen rent af citerar eller hänvisar till V. Af V:s skrifter må nämnas De initiìs, sectis et laudibus philosophiœ (1518), In pseudodialecticos (1519). "en af de mest betydelsofulla företeelserna från den mellan humanisterna och skolastikerna förda striden", De in-stitutione feminæ christianæ (1523), Introductio in sapientiam (1524), en i aforismer gjord framställning af dygdläran, som genom 1693 års svenska skolordning påbjöds till begagnande i läroverken, och hans förnämsta pedagogiska verk, De disciplinis (1531; flera uppl.), hvilket består af två hufvuddelar: "De causis corruptarum ar-tium", en framställning af orsakerna till vetenskapernas förfall, och "De tradendis disciplinis", den egentliga sammanfattningen af V:s pedagogiska system. V:s Opera omnia utgåfvos 1555 i 2 bd föl. och 1782-90 i 8 bd (af Gr. Majansus, som försåg dem med en lefnadsteckning af Y.). Till ty. ha Y:s samtliga arbeten öfversatts af K. Heine (16 bd i Eichters "Pädagogische biblio-thek") och valda skrifter af J. Wychram (1883). Jfr A. J. Namèche, "Mémoire sur la vie et les écrits de J. L. Y." (1841), A. Langes art. om Y. i K. A. Schmids "Encyklopädie des gesammten erziehungs- und unterrichtswesens", E. Book, "Joannes Ludovicus Yives. en reformator inom den pedagogiska vetenskapen" (akad. afh.. Helsingfors, 1887), W. Haase, "Die pädagogik Y:s und sein einfluss auf Comenius" (1890), L. Bouillas. "L. Y. y la filosofia del renacimiento" (1903), och 0. Anderssen, "Billeder av dannelse-arbeidets historie" I (1908). Vivés y Tuto [-i tota], José Calasanzio, romersk kardinal, spanjor, f. 1854 i Llevaneras, diecesen Barcelona, d. 7 sept. 1913, inträdde 1869 i kapucinorden, verkade i Nord- och Syd-Amerika, Frankrike och Spanien, användes i Rom af sin ordensgeneral och blef 1896 general-definitor. Leo XIII upphöjde honom 1899 till kardinaldiakon. När Merry del Yal 1903 blef den nyvalde Pius Xis kardinalstatssekreterare, fick hans landsman Y. stort inflytande i kurian och blef en af påfvens närmaste förtrogne. Han hade plats i flera af de viktigaste kardinalkon-gregationerna (prefekt för Eeligiosi), i kommissionerna för bibliska studier, för kanoniska rättens kodifiering o. s. v. och deltog ifrigt i kampen för ultramontanismen och mot "modernismen", till dess han afled. enligt uppgift i sinnesförvirring under trycket af för högt spänd religiös asketism. Han var känd af ven som författare af teol. läroböcker i dogmatik, mystik, kanonisk rätt och pastoralteologi. Hj. H-t. Wiwet, Frederik Y i l h e l m. dansk jurist och skald, f. 1728, d. 1790, tog jur. kandidatexamen 1752 samt blef höjesteretsadvokat 1755 och var generalfiskal 1763-73. bl. a. i målet mot Struensee och Brandt 1772. Han framträdde först, efter A. Bordings exempel, med en tidning på vers. Den danske Mercurius (1752-55), och sedan imiterade han Holbergs lustspel i Da-tum in blanco (1777) och hans "Peder Paars" genom Frits Lauridsens rejse tilfods gjennem Sjælland og en deel af Jylland (1787), men hann ingalunda upp sina förebilder. Bäst är nämnda dramatiska stycke, hvari vissa scener verkligen äro skrifna i Holbergs anda. 1751-52 utgaf han en samling epigram. E. Ebg. Vivi, station vid nedre Kongo, grundlagd af Stanley 1879, belägen 26 m. ö. h., omkr. 130 km. från flodens mynning vid Banana. V. var urspr. säte för Kongostatens regering, som emellertid 1886 flyttade till det 60 km. längre utför floden belägna Boma. A. N-d. Vivian [vi;vi9n], sir Eichard Husse y, brittisk militär, f. 1775, d. 1842, officer 1793, deltog i 1794 och 1799 års krig i Belgien och Nederländerna, som kavalleriregementschef i kriget i Spanien 1808 och som brigadchef i kriget där och i södra Frankrike 1813-14. Under 1815 års krig i Belgien förde han, befordrad till generalmajor, med utmärkelse en kavalleribrigad. Särskildt berömd är denna senares anfall mot den framryckande franska slaglinjens center, mellan byarna Hougemont och La Haye, mot slutet af slaget vid Waterloo. För sitt förhållande under slaget mottog han parlamentets tack och erhöll flera hedersbevisningar. 1831 blef han högste befälhafvare på Irland, 1835 general-fälttygmästare och 1841 baroniserad. H. J-dt.