Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vlcek ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
941
Wockatz’ barnhem-Vodena
942
inköpte fördenskull ett område om 8,045 har i
Valbo socken, Gäfleborgs län, 5 km. från Gäfle
invid Hagaströms järnvägsstation samt lät där
1905-06 uppföra en seminariebyggnad och 1912 en
rektorsbostad. Sedan 1906 har verksamheten där
fortgått. Då han vid tilltagande ålder ej ville
vedervåga, att seminariet ej skulle fortlefva,
anhöll han genom gåfvobref 1919 att få öfver-lämna
seminariet till staten mot åtnjutande af en årlig
ränta af 21/2 proc. på det på seminariet nedlagda
kapitalet (omkr. 107,000 kr.). Regering och riksdag
godtogo 1920 erbjudandet, och seminariet öfvergick l
j an. 1921 i statens ego. Se vidare Hagaströms mindre
folkskollärar-seminarium. Suppl. Jämte sin broder
Emil upprättade W. 1896 en uppfostringsanstalt på
Gullgrufva i Skogs socken för vanartiga gossar. De
öfverlämnade den med insamlade fonder 1905 till
Gäfleborgs läns landsting, men W. är fortfarande
sekreterare i dess styrelse. I början af 1900-talet
ordnade han med hjälp af intresserade ett hvilohem
för Gäfleborgs läns småskollärarinnor, som ännu är
i verksamhet.
Wockatz’ barnhem (Carl A. Wockatz’ barnhem) ha
bildats så,, att syskonen till K. A. Wockatz (se
d. o. 1), följande en af honom uttalad önskan om
grundläggning af barnhem, främst för barn, födda
utom äktenskapet, genom en s. k. arfsförening i
aug. 1909 bestämde, att nära 4/s af W:s efterlämnade
förmögenhet, omkr. 375,000 kr., hvarpå de afsade sig
alla anspråk, skulle gå till en stiftelse, benämnd
"Carl A. Wockatz’ fond för barnhem" och ställas under
ledning af hans bröder Justus Bertrand och Emil
Wockatz. 1911 inköptes ett litet bondhemman Högar
om 12 har i Lurs socken, Göteborgs och Bohus län,
och därefter dels omändrades, dels nyuppfördes
(enl. ritningar af Willi Dähn) tre barnhem med
tillhörande uthus jämte ladugård, ekonomibyggnad
och en "storstuga", allt nära Kragenäs’ station, 23
km. s. om Strömstad. Hvarje hem är afsedt för högst 12
barn, gossar och flickor, och står under ledning af
hvar sin husmor. Barnen mottagas mestadels helt små,
ofta syskon. Det första hemmet började sin verksamhet
i förhyrd lokal redan hösten 1910 och flyttade in
i egen byggnad nyåret 1913. Barnen sysselsättas med
alla de göromål, som förekomma i och vid ett hem på
landet; de få således äfven hjälpa till på åker och
äng, i ladugård och i trädgård. Egen liten skola har
upprättats för dem. Barnen få i allmänhet stanna vid
hemmen, tills de konfirmerats och kunna försörja sig
själfva, då hemmet söker anskaffa platser åt dem. I
främsta rummet barn från Göteborg mottagas. - Hemmens
styrelse utgöres fortfarande af bröderna Wockatz,
af hvilka Emil främst haft ledningen om hand.
J. B. W.
Vocladiska Slätten, Campus vocladensis. Se Kl o d vi
g l, sp. 326.
Wodan, nord. myt. Se Oden.
Wodehouse [ouMháus], engelsk adelssläkt.
1. Sir Philip W., koloniguvernör, f. 26 febr. 1811,
d. 25 okt. 1887 i London, blef 1828 anställd
i koloniförvaltningen på Ceylon, var sedermera
ämbetsman i Indien, blef 1851 superintendent i
Brittiska Honduras och 1854 guvernör
öfver Brittiska Guyana. W. var 1862-70 guvernör
öfver Kapkolonien, upptog 1868 basuto-folket till
brittiska undersåtar och fastställde 1869 gränsen
mellan dess och Oranjefristatens område. Han
motarbetade envist Kapkolonister-nas sträfvan efter
ansvarig s j älf styrelse. 1872-77 var han guvernör
i Bombay. W. erhöll 1862 knightvärdighet. Distriktet
Wodehouse i Kapkolonien är uppkalladt efter honom. -
2. John W., l:e earl af Kimberley, den föregåendes
syssling, statsman, f. 7 jan. 1826 i Wymondham i
Norfolk, d. 8 april 1902 i London, ärfde 1846 vid sin
faders död titeln baron W., anslöt sig i öfverhuset
till whigpartiet och var understatssekreterare för
utrikes ärenden i Aberdeens och Palmerstons ministärer
1852-56 samt maj 1856 -mars 1858 brittisk envoyé
i Petersburg, den förste efter Krimkriget. W. var
ånyo i Palmer-stons ministär understatssekreterare
för utrikes-ärenden 1859-61 och sändes dec. 1863
till Köpenhamn på en fruktlös mission i syfte att
genom förhandlingar med Rysslands och Frankrikes
därvarande sändebud åstadkomma en fredlig lösning
af Slesvig-holsteinska frågan. Han var en kort tid
1864 understatssekreterare för Indien och därpå
nov. 1864-juni 1866 lordlöjtnant på Irland, där
han kraftigt ingrep mot de feniska oroligheterna;
till lön därför upphöjdes han 1866 till earl af
Kimberley. W. var i Gladstones första ministär
(dec. 1868-febr. 1874) först sigillbe-varare med
säte i kabinettet och därpå, sedan juli 1870,
kolonialminister och genomförde som sådan 1871
annekteringen af Griqualand West. I samband därmed
fick den på det nyförvärfvade området uppväxande
diamantgrufstaden efter honom namnet Kimberley. 1872
genomdref han införandet af ansvarig själfstyrelse
i Kapkolonien. I Gladstones andra ministär var
W. först kolonialminister april 1880-dec. 1882 och
därefter till juni 1885 minister för Indien. Hans
sydafrikanska politik var svag och vacklande och ledde
till förlusten af Transvaal 1881. W. var i Gladstones
tredje ministär, febr.-aug. 1886, minister för Indien,
erhöll samma post jämte lord-presidentsysslan i den
fjärde Gladstoneministären aug. 1892-mars 1894 och var
utrikesminister i ministären Rosebery mars 1894-juni
1895. Från 1896 var han den liberala oppositionens
ledare i öfverhuset och gaf som sådan ministären
Salisbury värdefullt stöd under boerkrigets första
kritiska skede. Han var en god departementschef
och följde i politiken whigtraditionen från
Palmerstons tid, dock utan dennes beslutsamma energi.
1-2. V. S-g.
Yoden? (af slav. voda, vatten), stad i grekiska
Macedonien, omkr. 80 km. v. n. v. om Salo-niki,
består af en öfre och en nedre stadsdel, belägna på
toppen och vid foten af en klippa ofvan-för floden
Kara-Azmak (forntidens Ludias], vid den gamla Via
Egnatia (se d. o.). 8,846 inv. (1915). Läder- och
tobaksindustri. I den sumpiga omgifningen förekommer
en ganska omfattande risodling. Staden ligger vid
nordligaste punkten af det sammanhängande helleniska
språkområdet på västra Balkanhalfön. öfre staden är
det antika Aigaì, de macedoniske konungarnas äldsta
residens, tills Filip II flyttade residenset till
det på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
