941 Wockatz' barnhem-Vodena 942 inköpte fördenskull ett område om 8,045 har i Valbo socken, Gäfleborgs län, 5 km. från Gäfle invid Hagaströms järnvägsstation samt lät där 1905-06 uppföra en seminariebyggnad och 1912 en rektorsbostad. Sedan 1906 har verksamheten där fortgått. Då han vid tilltagande ålder ej ville vedervåga, att seminariet ej skulle fortlefva, anhöll han genom gåfvobref 1919 att få öfver-lämna seminariet till staten mot åtnjutande af en årlig ränta af 21/2 proc. på det på seminariet nedlagda kapitalet (omkr. 107,000 kr.). Regering och riksdag godtogo 1920 erbjudandet, och seminariet öfvergick l j an. 1921 i statens ego. Se vidare Hagaströms mindre folkskollärar-seminarium. Suppl. Jämte sin broder Emil upprättade W. 1896 en uppfostringsanstalt på Gullgrufva i Skogs socken för vanartiga gossar. De öfverlämnade den med insamlade fonder 1905 till Gäfleborgs läns landsting, men W. är fortfarande sekreterare i dess styrelse. I början af 1900-talet ordnade han med hjälp af intresserade ett hvilohem för Gäfleborgs läns småskollärarinnor, som ännu är i verksamhet. Wockatz' barnhem (Carl A. Wockatz' barnhem) ha bildats så,, att syskonen till K. A. Wockatz (se d. o. 1), följande en af honom uttalad önskan om grundläggning af barnhem, främst för barn, födda utom äktenskapet, genom en s. k. arfsförening i aug. 1909 bestämde, att nära 4/s af W:s efterlämnade förmögenhet, omkr. 375,000 kr., hvarpå de afsade sig alla anspråk, skulle gå till en stiftelse, benämnd "Carl A. Wockatz' fond för barnhem" och ställas under ledning af hans bröder Justus Bertrand och Emil Wockatz. 1911 inköptes ett litet bondhemman Högar om 12 har i Lurs socken, Göteborgs och Bohus län, och därefter dels omändrades, dels nyuppfördes (enl. ritningar af Willi Dähn) tre barnhem med tillhörande uthus jämte ladugård, ekonomibyggnad och en "storstuga", allt nära Kragenäs' station, 23 km. s. om Strömstad. Hvarje hem är afsedt för högst 12 barn, gossar och flickor, och står under ledning af hvar sin husmor. Barnen mottagas mestadels helt små, ofta syskon. Det första hemmet började sin verksamhet i förhyrd lokal redan hösten 1910 och flyttade in i egen byggnad nyåret 1913. Barnen sysselsättas med alla de göromål, som förekomma i och vid ett hem på landet; de få således äfven hjälpa till på åker och äng, i ladugård och i trädgård. Egen liten skola har upprättats för dem. Barnen få i allmänhet stanna vid hemmen, tills de konfirmerats och kunna försörja sig själfva, då hemmet söker anskaffa platser åt dem. I främsta rummet barn från Göteborg mottagas. - Hemmens styrelse utgöres fortfarande af bröderna Wockatz, af hvilka Emil främst haft ledningen om hand. J. B. W. Vocladiska Slätten, Campus vocladensis. Se Kl o d vi g l, sp. 326. Wodan, nord. myt. Se Oden. Wodehouse [ouMháus], engelsk adelssläkt. 1. Sir Philip W., koloniguvernör, f. 26 febr. 1811, d. 25 okt. 1887 i London, blef 1828 anställd i koloniförvaltningen på Ceylon, var sedermera ämbetsman i Indien, blef 1851 superintendent i Brittiska Honduras och 1854 guvernör öfver Brittiska Guyana. W. var 1862-70 guvernör öfver Kapkolonien, upptog 1868 basuto-folket till brittiska undersåtar och fastställde 1869 gränsen mellan dess och Oranjefristatens område. Han motarbetade envist Kapkolonister-nas sträfvan efter ansvarig s j älf styrelse. 1872-77 var han guvernör i Bombay. W. erhöll 1862 knightvärdighet. Distriktet Wodehouse i Kapkolonien är uppkalladt efter honom. - 2. John W., l:e earl af Kimberley, den föregåendes syssling, statsman, f. 7 jan. 1826 i Wymondham i Norfolk, d. 8 april 1902 i London, ärfde 1846 vid sin faders död titeln baron W., anslöt sig i öfverhuset till whigpartiet och var understatssekreterare för utrikes ärenden i Aberdeens och Palmerstons ministärer 1852-56 samt maj 1856 -mars 1858 brittisk envoyé i Petersburg, den förste efter Krimkriget. W. var ånyo i Palmer-stons ministär understatssekreterare för utrikes-ärenden 1859-61 och sändes dec. 1863 till Köpenhamn på en fruktlös mission i syfte att genom förhandlingar med Rysslands och Frankrikes därvarande sändebud åstadkomma en fredlig lösning af Slesvig-holsteinska frågan. Han var en kort tid 1864 understatssekreterare för Indien och därpå nov. 1864-juni 1866 lordlöjtnant på Irland, där han kraftigt ingrep mot de feniska oroligheterna; till lön därför upphöjdes han 1866 till earl af Kimberley. W. var i Gladstones första ministär (dec. 1868-febr. 1874) först sigillbe-varare med säte i kabinettet och därpå, sedan juli 1870, kolonialminister och genomförde som sådan 1871 annekteringen af Griqualand West. I samband därmed fick den på det nyförvärfvade området uppväxande diamantgrufstaden efter honom namnet Kimberley. 1872 genomdref han införandet af ansvarig själfstyrelse i Kapkolonien. I Gladstones andra ministär var W. först kolonialminister april 1880-dec. 1882 och därefter till juni 1885 minister för Indien. Hans sydafrikanska politik var svag och vacklande och ledde till förlusten af Transvaal 1881. W. var i Gladstones tredje ministär, febr.-aug. 1886, minister för Indien, erhöll samma post jämte lord-presidentsysslan i den fjärde Gladstoneministären aug. 1892-mars 1894 och var utrikesminister i ministären Rosebery mars 1894-juni 1895. Från 1896 var han den liberala oppositionens ledare i öfverhuset och gaf som sådan ministären Salisbury värdefullt stöd under boerkrigets första kritiska skede. Han var en god departementschef och följde i politiken whigtraditionen från Palmerstons tid, dock utan dennes beslutsamma energi. 1-2. V. S-g. Yoden? (af slav. voda, vatten), stad i grekiska Macedonien, omkr. 80 km. v. n. v. om Salo-niki, består af en öfre och en nedre stadsdel, belägna på toppen och vid foten af en klippa ofvan-för floden Kara-Azmak (forntidens Ludias], vid den gamla Via Egnatia (se d. o.). 8,846 inv. (1915). Läder- och tobaksindustri. I den sumpiga omgifningen förekommer en ganska omfattande risodling. Staden ligger vid nordligaste punkten af det sammanhängande helleniska språkområdet på västra Balkanhalfön. öfre staden är det antika Aigaì, de macedoniske konungarnas äldsta residens, tills Filip II flyttade residenset till det på