(Kunsthalle där), en senare dylik utfördes som väggmålning i rådhuset. 1--5. ^{G--g N.} Vogel [f<over>å</over>-], Ludwig, schweizisk målare, f. 1788 i Zürich, d. där 1879, studerade vid akad. i Wien, därefter för Füssli och Gessner och följde 1810 Overbeck till Rom, där han påverkades af Koch, Cornelius och Thorvaldsen. Hans framställning af Schweizarnas hemkomst efter slaget vid Morgarten gjorde genom poetisk uppfattning af det nationella ämnet starkt intryck på samtiden (raderad af honom själf 1851). Han återvände hem 1813, egnade sig åt studiet af fosterlandets historia och folkseder och målade historiska ämnen (Zwinglis afsked från sin familj före slaget vid Kappel, Vilhelm Tell efter skottet och Winkelrieds död) samt äfven landskap. (^{G--g N.}) Vogel [f<over>å</over>-], Jakob, schweizisk skald, f. 1816 i Glarus, d. där 1899, sattes åttaårig i fabriksarbete, men förvärfvade sig på egen hand vitter bildning och samlade för sina besparingar ett aktningsvärdt bibliotek. Han uppsatte 1843 i hemorten ett boktryckeri och förenade därmed en bokhandelsaffär. V. författade stämningsfulla och behagliga lyriska Gedichte (1861; 14:e uppl. 1890), epigram-samlingar (Taranteln, 1888; Raketen, 1871; Wilde rosen, 1888, m. fl.), Bilder aus den Alpen (1874) och Stille lieder (1875) samt utgaf "Die poetische nationallitteratur der deutschen Schweiz von Haller bis auf die gegenwart" (1866--76). Vogel [f<over>å</over>-], Karl, tysk kartograf, f. 1828 i Hersfeld, Hessen, d. 1897 i Gotha, var först landtmätare, men anställdes 1853 som kartritare vid Justus Perthes' geografiska anstalt i Gotha, där han bl. a. ritade 26 blad i Stielers handatlas och redigerade "Karte des Deutschen reichs" (27 blad 1891--93) i skalan 1 : 500,000. Vogel [f<over>å</over>-]. 1. Eduard V., tysk Afrikaresande, f. 1829 i Krefeld, d. 1856 i Vara, son till pedagogen Johann Karl Christoph V. (f. 1785, d. 1862), studerade naturvetenskaper och var Hinds assistent i London, då engelska regeringen 1853 uppdrog åt honom ledningen af en expedition till Central-Afrika för att understödja och fortsätta Richardsons, Barths och Overwegs forskningar. Från Tripolis gick färden den vanliga vägen öfver Mursuk till Kuka i Bornu, som han nådde i jan. 1854. Därifrån gjorde han under detta och följande år utflykter mot v. till Sinder, där han träffade tillsammans med Barth, och mot s. till Jakoba i Sokoto och Binue. I jan. 1856 lämnade han Kuka för att genom Sudan nå Nil-länderna, men om hans öden under denna resa har man underrättelser endast genom andra, ty (antagligen) i febr. s. å. mördades han i Vara på sultanens i Wadai befallning. Flera expeditioner afgingo för att uppsöka honom; först Nachtigal kunde under sin resa genom Wadai 1873 inhämta bestämda upplysningar om hans slut. V:s syster Elise Polko utgaf hans biografi under titeln: "Erinnerungen an einen verschollenen" (1863). -- 2. Elise V., den föregåendes syster. Se Polko. Vogel [f<over>å</over>-], Hermann Wilhelm, tysk fotokemist och spektralanalytiker, f. 26 mars 1834 i Dobrilugk, d. 17 dec. 1898 i Charlottenburg, leddes af kemiska och fysiska studier till undersökningar öfver det fotografiska förloppet, blef 1863 filos. doktor på sin afh. om ljusets verkningar på silfrets haloidsalter och stiftade s. å. Berlins fotografförening, som 1869 ombildades och länge leddes af honom, samt utgaf sedan 1864 "Photographische mittheilungen". Sistnämnda år blef han docent och 1873 professor i fotokemi vid Berlins Gewerbeakademie och 1884 föreståndare för ett fototekniskt laboratorium vid tekniska högskolan i Charlottenburg nära Berlin. V. deltog i flera solförmörkelseexpeditioner till olika världsdelar. Han var ordf. i den af honom m. fl. 1872 stiftade tyska konstslöjdföreningen. På alla områden af den rena och tillämpade fotografien gjorde V. viktiga rön. De af honom 1873 upptäckta färgsensibilisatorerna ligga till grund för trefärgstrycket (se d. o.). Han sysslade äfven med spektralanalys och konstruerade 1877 ett universalspektroskop. Bland V:s arbeten må nämnas Handbuch der photographie (1870; 4:e uppl., i 4 bd, 1890--99), Handbuch der praktischen spektralanalyse irdischer stoffe (1878; ny uppl. 1888--89) och Die photographie farbiger gegenstände in den richtigen tonverhältnissen (1885). (^{K. A. V--g.}) Vogel [våu'gl], sir Julius, nyzeeländsk statsman af judisk börd, f. 24 febr. 1835 i London, d. 13 mars 1899 i East Molesey invid London, emigrerade under guldfebern på 1850-talet till Victoria och därifrån 1861 till de nyupptäckta guldfälten vid Otago på Nya Zeeland, uppsatte där 1862 tidningen "Otago daily times", invaldes 1863 i Nya Zeelands parlament, blef 1869 finansminister och var de närmaste sex åren den inflytelserikaste mannen i landet. Stora lån upptogos, järnvägar byggdes, telegrafkabel till Australien utlades, och invandringen uppmuntrades. V., som några år äfven varit premiärminister och 1875 erhöll knightvärdighet, lämnade 1876 ministärens ledning och blef koloniens "agent general" i London. Han afgick 1880 och återvände 1884 till Nya Zeeland, där under tiden en ekonomisk kris följt på "Vogel-periodens" väldiga offentliga arbeten och oförsiktiga lånepolitik. Invald i koloniens parlament s. å., bildade han med den radikale ledaren sir R. Stout en koalitionsministär, men led 1887 nederlag vid valen och lämnade 1888 Nya Zeeland. Hans sista år fördystrades af sjukdom och ekonomiska svårigheter. Många af hans reformplaner för Nya Zeeland ha senare förverkligats. Jfr G. W. Rusden, "History of New Zealand" (2:a uppl. 1896). ^{V. S--g.} Vogel [f<over>å</over>-], Otto, plattysk dialektförfattare, f. 1838 i Greifswald, d. 1891 som rektor vid realskolan i Perleberg, skref de om fantasi och känsla vittnande diktverken Pommernspeegel, Ut olle tiden (1869; 2:a uppl. 1873), Russelbläder (1878) och Rügen. Ein liederkranz (1887). Vogel [f<over>å</over>-], Hermann Karl, tysk astronom, f. 3 april 1842 i Leipzig, d. 13 aug. 1907 i Potsdam, studerade först vid polyteknikum i Dresden, därefter vid universitetet i Leipzig, vid hvars observatorium han erhöll anställning som assistent. 1870 blef han direktor för kammarherre v. Bülows privatobservatorium i Bothkamp nära Kiel och kallades 1874 till Berlin för att deltaga i förarbetena till ett nytt astrofysikaliskt institut i Potsdam. Till 1882 var han verksam som obser-