951 Vogeler-Vogeserna 952 vätor vid detta 1879 fullbordade institut, Astro-physikalisches observatorium, hvilket, till en början under ledning af en provisorisk styrelse (professorerna Auwers, Kirchhoff och Förster) och sedan 1882 under Y:s direktion, utbildat sig till en vetenskaplig anstalt, som med af seende på såväl mönstergill utrustning som den gedigenhet, framgång och betydelse för astrofysikens moderna utveckling, hvilka utmärka de där utförda arbetena, står i främsta ledet bland sina likar. Y. utnämndes 1879 till professor och 1890 till ge-heime regierungsrat. Han var led. af Yet. soc. i Uppsala (1889). - Af Y:s hufvud-arbeten må nämnas Beobachtungen von nebelflecken und sternhaufen (1867), Untersuchungen über die spektra der planeten (af vet. akad. i Köpenhamn 1874 pris-belönt skrift), Beobachtungen des sternhaufens X Perseì (1878), Beobachtungen am grossen re-fraktor der Fiener sternwarte samt i "Publica-tionen des Astrophysikalischen observatoriums zu Potsdam": Untersuchungen über das sonnenspek-trum, Beobachtungen des grossen cometen 1881, Spektroskopische beobachtungen der sterne bis 7,5 grösse, zone - 1° bis + 20° (tills, med G. Muller), det första arbetet i sitt slag, Untersuchungen über die eigenbewegung der sterne im Visions-radius auf spektrographischem wege, hans kanske förnämsta arbete, och Untersuchungen über die spektra von 528 sternen (tills, med J. Wil-sing). K. B. (B-d.) Vogeler [få-], Johann Heinrich, tysk konstnär, f. 1872 i Bremen, studerade måleri vid akademien i Düsseldorf för Kampf, bosatte sig 1894 i Worpswede och har där varit verksam både som målare, arkitekt och inom olika grenar af konst-slöjd. Bland hans målningar äro stämningar som Mitt hus, Sommarafton, Juninatt, Majmorgon, men äfven Bebådelsen och romantiska ämnen och sagomotiv, ofta af fantasifull drömstämning: Melusina o. a. I dekorativ stil utförde han bl. a. sådana ämnen som konstnärens hustru och vänner samlade utanför hans hus. Han har utfört intimt kända etsningar - bl. a. serien An der frühling - och utsökta exlibris. I Worpswede uppsatte han en verkstad för bostadskonst, har utfört arbeten inom såväl yttre som inre arkitektur, byggt bangårdar i Worpswede och Osterholz och gjort inredningsarbeten i rådhuset i Bremen. W. har genom sin mångsidiga och praktiska läggning intagit en särställning bland konstnärerna af Worps-wedeskolan. G-g N. Vog?lia, bot., detsamma som Neslea (se d. o.). Vogelsang [f?-]. Herm ann, tysk mineralog och geolog, f. 11 april 1838 i Minden, d. 6 juni 1874 i Delft, studerade först bergsvetenskap, habi-literade sig sedan som privatdocent i geologi vid universitetet i Bonn 1864 och antog 1865 en kallelse till professur vid polyteknikum i Delft. V. hade med framgång egnat sig åt petrografìen, som genom Sorbys införande på 1850-talet af mikroskopiska undersökningsmetoder hade vunnit ofantligt i betydelse, och bland resultat af hans undersökningar må nämnas, att han konstaterade förekomsten af flytande kolsyra som inneslutning i åtskilliga mineral och bergarter. K. A. G. Vogelsberg. Se Yogelsgebirge. Vogels fotometer [få-], fys. Se Fotometer, sp. 1014, med fig. 4. Vogelsgebirge 1. Vogelsberg [fà-], basalt-berg i mellersta Tyskland, på gränsen mellan fristaten Hessen, prov. Ober-Hessen och preussiska reg.-omr. Kassel, skildt i s. och s. ö. från Spessart genom Kinzig, i v. från Taunus genom Wetterau samt i ö. från Rhön genom Fulda och dess biflod Fliede. V. bildar en i midten 600 m. hög platå, hvars högsta toppar äro Taufstein (772 m.) och Hoherothskopf (767 m.). Åt alla håll utstråla dalar, hvilkas vatten föres till Main, Lahn och Fulda. Eftersom klimatet på platån är ganska hårdt och inga betydande mineralförekomster finnas, är befolkningen gles; den har sitt uppehälle hufvudsakligen genom kreatursskötsel och hemslöjd (stråflätning och väfning). A. N-d. Vogel von Falckenstein [få- fann -stajn], Eduard, preussisk general, f. 5 jan. 1797 i Breslau, d. 6 april 1885 på slottet Dolzig, Lau-sitz, officer 1813, deltog i krigen 1813-15 och 1848 (mot Danmark), blef 1855 generalmajor och brigad-chef samt 1858 generallöjtnant och divisionschef. Yid utbrottet af kriget med Danmark 1864 ställdes V. som generalstabscheí vid högste befälhafva-rens, general Wran-gels, sida. Då efter Dybbölställningens fall prins Fredrik Karl öf-vertog befälet med general Moltke vid sm sida, fick V. under sitt befäl de båda divisioner, som sändes mot Jylland, och besatte detta land. Efter kriget chef för 7:e armékåren, ställdes V. vid utbrottet af kriget 1866 i spetsen för Main-armén, hvilken tvang hannoverska armén till kapitulationen vid Langensalza och sedermera utförde det mästerliga fälttåget mot bajerska armén och 8:e förbundskåren, hvarvid han genom Ehöngebirges pass kastade sig än mot den ene motståndaren, än mot den andre samt besegrade ba j rårna vid Kissingen 10 juli och förbundskåren vid Aschaffenburg 14 s. m. Efter Frankfurts intagande förflyttades V. som generalguvernör till Böhmen. Efter freden blef V. chef för l:a armékåren, hade under 1870 -71 års krig som generalguvernör ledningen af försvaret af Tysklands norra kusttrakter och lämnade krigstjänsten 1874. C. O. N. Vogel von Vogelstein [få- fann fågelstajn], målare. Se Vogel 2, sp. 947. Vogelweide. Se Walther von der V o-gelweide. Vogeserna [vå-], lat. Vo'gesus l. Vosegus, fr.