- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
987-988

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wolf (Wolff, Wolfius), Christian von - Wolf, Friedrich August - Wolf, Ferdinand - Wolf, Rudolph

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

många skrifter må nämnas Anfangsgründe sämtlicher mathematischer wissenschaften (1710), Vernünftige gedanken von den kraften des menschlichen verstandes (1712. 9:e uppl. 1738, ny uppl. 1754), Vernünftige gedanken von gott, der welt und der seele des menschen, auch allen dingen überhaupt (1719; 5:e uppl. 1732), Vernünftige gedanken von der menschen thun und lassen zur beförderung ihrer glückseligkeit (1720) och Vernünftige gedanken von dem gesellschaftlichen leben der menschen (1721; 6:e uppl. 1747). W:s själfbiografi utgafs af Wuttke 1841. På svenska utgaf K. Stridsberg W:s "Geometrie i sammandrag" (1793; 4:e uppl. 1832). Se H. Pichler. "Über C. W:s ontologie" (1910), och J. Baumann, "Wolffsche begriffsbestimmungen" (1914). S--e. Wolf, Friedrich August, tysk filolog, f. 1759 i Haynrode nära Nordhausen i Preussen, d. 8 aug. 1824 i Marseille, studerade från 1777 vid universitetet <img l>

i Göttingen, där han redan vid sitt inträde väckte ett visst uppseende genom att anmäla sig blott som filologie studerande, men vägrade inskrifva sig i någon af de fyra fakulteterna. 1782 utnämndes W. till rektor vid stadsskolan i Osterode och 1783 till professor vid universitetet i Halle, där han under 23 års tid utöfvade en högst betydelsefull verksamhet som föreläsare och i synnerhet som ledare af det af honom grundlagda filologiska seminariet, det första i sitt slag. Han var rastlöst verksam för att främja klassisk filologi i den af honom utvidgade och fastställda betydelsen af ett själfständigt och allsidigt studium af de klassiska folkens hela lif, ej blott deras språk och litteratur. (Jfr Filologi, sp. 243 f.) Efter upphäfvandet af universitetet i Halle (1806) flyttade W. till Berlin som medlem af Akademie der wissenschaften och deltog verksamt i grundläggningen af Berlins nya universitet. En med åren tilltagande retlighet i lynnet gjorde det dock för honom svårt att finna sig till rätta och bragte honom i konflikt äfven med hans närmaste vänner. Bland hans många skrifter förtjänar i främsta rummet att nämnas hans epokgörande Prolegomena in Homerum (1795), hvarigenom den "Homeriska frågan" (se Homeros, sp. 1049) först på allvar bragtes under diskussion. Dessutom utgaf han bl. a. ett flertal förträffliga uppl. af grekiska och latinska författare. Efter hans död utgåfvos flera af hans efterlämnade arbeten, däribland Vorlesungen über die encyclopädie der altertumswissenschaft (1831), Darstellung der altertumswissenschaft (1833) och Kleine schriften (samlade af Bernhardy, 2 bd, 1869) Se Körte, "Leben und studium F. A. W:s" (2 bd 1833). A. M. A. Wolf, Ferdinand, tysk filolog, f. 1796 Wien, d. där 1866, tillbragte sin studenttid Graz, men återvände sedan till Wien, där han fick anställning vid kejs. biblioteket, hvars kustos han blef 1853. Han var äfven medlem af och sekreterare vid kejs. vet. akad. från dess grundläggning. Det estetiska intresse, som den romantiska skolan väckt till lif och särskildt riktat åt de romanska ländernas medeltidslitteratur, blef äfven för W. den första väckelsen att egna sitt arbete åt studiet af denna litteratur. Hos honom trängdes dock snart den ensidigt estetiska synpunkten tillbaka för den historisk-filologiska, och hans största betydelse som litteraturforskare ligger just däri, att han från denna senare synpunkt utvecklade metoden för litteraturhistorisk forskning. Nationallitteratur var under 1800-talets andra årtionde ett nytt begrepp, hvars innebörd W. var en af de förste att mångsidigt fatta och utveckla. Han bemödade sig alltid att säkert utreda, hvad som i ett lands litteratur var rent nationellt och hvad som borde tillskrifvas främmande inflytande, liksom han äfven skarpsynt utforskade det samband, som den till form och innehåll egde med en äldre kultur. Ju starkare det rent nationella elementet befanns vara, dess lifligare blef hans intresse. Från studiet af den italienska litteraturen fördes han därför snart öfver till den äldre franska och vidare till den spanska och portugisiska i såväl Europa som Amerika. Dessa båda sistnämnda litteraturer med sin rika, starkt nationella romansdiktning tilltalade honom lifligt, och han utförde för deras äldsta perioder en serie arbeten, som länge skola behålla högt vetenskapligt värde. Endast sällan lade han fram resultaten af sina forskningar i större volymer, hvaremot många artiklar i tidskrifter och handlingar vittna om hans kritiska blick och grundliga, vidsträckta lärdom. Bland hans arbeten må nämnas Beiträge zur geschichte der castilischen nationalliteratur (1832), Ueber die neuesten leistungen der franzosen für die herausgabe ihrer nationalheldengedichte (1833), Ueber altfranzösische romanzen und hofpoesie (1834), Floresta de rimas modernas castellanas (1837), Ueber die romanzenpoesie der spanier (1847), Studien zur geschichte der spanischen und portugisischen nationalliteratur (1859) och Histoire de la littérature brésilienne (1863). -- Äfven den svenska national-litteraturen tilldrog sig hans uppmärksamhet. Han gjorde Hyltén-Cavallius' sagosamling till föremål för jämförande studier, och han författade en mycket beaktansvärd inledning till den tyska öfv. af Geijer-Afzelius' samling af svenska folkvisor. -- A. Ebert har i "Jahrbuch für romanische und englische literatur" (bd 8) lämnat en god teckning af W:s vetenskapliga verksamhet och betydelse. E. Stengel utgaf 1890 en samling af hans mindre skrifter. P. A. G. Wolf, Rudolph, schweizisk astronom, f. 7 juli 1816 i Zürich, d. 6 dec. 1893, var 1839--55 lärare i matematik och fysik vid realskolan i Bern samt blef 1855 professor i astronomi vid polyteknikum i Zürich och direktor för observatoriet därstädes. W:s förnämsta verksamhet på astronomiens område hänför sig till solen. 1852 upptäckte han, nära samtidigt med och oafhängigt af Sabina och Gautier, identiteten af perioden för de jordmagnetiska fenomenen och perioden för solfläckarna, hvilken senare han genom uttömmande undersökningar fastställde till 11,111 år (jfr Solen). W. utgaf en förträfflig Handbuch der mathematik,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 3 18:40:56 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcl/0526.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free