989 Wolf 990 physik, geodesie und astronomie (1869-72) samt en synnerligen innehållsrik, koncis och tillförlitlig Geschichte der astronomie (1877). K. B. (B-d.) Wolf, Adam, österrikisk historiker, f. 12 juli 1822 i Eger, d. 25 okt. 1883 i Graz, blef docent i historia vid Wiens universitet 1850, professor i Budapest 1852 och i Graz 1865. W. var från 1873 led. af vet. akad. i Wien och lämnade flitigt bidrag till dess handlingar. Bland hans arbeten, som kritiskt behandlade Österrikes nyare historia, framhållas Kaiser Franz L, 180k bis 1811 (1866), Geschicht-liche bilder aus Österreich (2 bd, 1878-80) och Österreich unter Maria Theresia und Josef II (i Onckens historiska samlingsverk, 1883). (V. S-g.) Wolf. 1. Jacob Wilhelm Nicolai W., norsk skådespelare, f. 23 dec. 1824 i Köpenhamn, d. 7 febr. 1875 i Kristiania, debuterade 1848 på k. teatern i Köpenhamn som Josef i Méhuls opera. 1852 anställdes han vid teatern i Kristiania som tenorsångare och uppträdde í. g. som Max i "Friskytten". W. var lycklig som sångare, men gjorde sig ändå mera bemärkt som skådespelare och hörde som sådan till teaterns bästa krafter. Till hans roller hörde framför allt Hertug Skule i "Kongs-emnerne", Kammerherre Bratsberg i "De unges förbund" och Bothwell i "Maria Stuart i Skottland". Dessutom må nämnas hans Macbeth och Othello samt löjtnant v. Buddinge i "Gjenboerne". Han var sedan 1854 gift med skådespelerskan K. L. Johannesen (se nedan). - 2. Karen Lucie W., född Johannesen, den föregåendes hustru, skådespelerska, f. 25 maj 1833 i Bergen, d. 6 okt. 1902 i Kristiania, debuterade 1850 på Bergens teater, där hon ypperligt uppbar ingénueroller, kom 1853 till Kristiania theater, där hon gjorde sitt inträde som Lisbeth i "En söndag paa Amager", och tillhörde sedan denna scens bästa och mest omtyckta skådespelerskor, tack vare vacker tal- och sångröst, friskt naturligt behag samt mycken komisk styrka och humor. 1899 of ver gick hon till Nationaltheatret. som då öppnades. Fru W:s egenskaper gjorde sig väl mest gällande i lustspelet, men framträdde äfven glänsande i större karaktärsroller. Till hennes bästa roller hörde de holbergska Per-nilletyperna samt i den nya norska dramatiken Madam Rundholmen i "De unges förbund". Löna Hessel i "Samfundets stötter", Gina Ekdal i "Vildanden" och Fru Tjelde i "En fallit". - 3. Sigrid W.-Schöller, de föregåendes dotter, operasångerska, f. 26 juni 1863 i Kristiania, studerade vid konservatoriet i Köpenhamn och därefter under tre vintrar för Pauline Viardot-Garcia i Paris, debuterade på K. operan i Stockholm 1888 som Carmen och var anställd där 1889-93. Därefter konserterade hon i Amerika och blef 1894 gift med ingenjör K. Schöller, Köpenhamn. Hon förenade dramatisk begåfning och musikalisk intelligens med en sångröst, som mindre utmärkte sig för skönhet och jämnhet än för kraft, djup och uttrycksfullhet. Bland roller märkas vidare Bergadrottningen i "Den bergtagna", Amneris i "Aida", Azucena i "Trubaduren", Fides i "Profeten", Mallika i "Lakmé", Lucia i "På Sicilien", Fatima i "Oberon", Den blinda i "Gio-conda", Ladyn i "Fra Diavolo" och Margit i "Sven Orädd". 1-2. E. H.* 3. A. L.* Wolf, Charles Joseph E t i e n n e, fransk astronom, f. 9 nov. 1827 i Vorges (Aisne), d. 4 juli 1918 i Saint-Servan (Ille-et-Yilaine). blef. efter att i några år ha verkat som lärare i fysik vid flera landsortsläroverk. 1862 anställd som astronom vid observatoriet i Paris och tjänstgjorde därjämte tidtals som professor vid Sorbonne. Han publicerade bl. a. ett bekant arbete of ver kos-mogoni, Les hypothèses cosmogoniques, samt en Histoire de VObservatoire de Paris. Från hans verksamhet vid Parisobservatoriet härstamma en mängd undersökningar öfver stjärnornas och kometernas spektra, öfver stjärnfallen m. m. samt ett viktigt arbete öfver st järngruppen Plejaderna. Tillsammans med G. Rayet (se denne) upptäckte han den märkliga klass af stjärnor, som efter upptäckarna pläga kallas Wolf-Rayet-stjärnor (se d. o.). B-d. Wolf, L u d w i g. tysk forskningsresande, f. 30 jan. 1850 nära Osnabrück, d. 26 juni 1889 i Afrika, var efter slutade studier skeppsläkare hos Nord-deutscher Lloyd 1876-78, militärläkare i sachsiska armén, deltog 1883-86 i Wissmanns expedition till Afrika och verkade sedan 1887 i tyska regeringens tjänst i Togo. hvarunder han ådrog sig feber till döds. W. skref Im innern Afrikas (tills, med Wissmann m. fl. 1888) samt Die verwertung unsrer äquatorialen kolonien in Westafrika (1889). E. A-t. Wolf [öm^f], Lucie n. engelsk tidningsman af judisk börd, f. 20 jan. 1857 i London, var 1874 -93 ledarförfattare i tidningen "Jewish world" och dess utgifvare 1906-08 samt utrikesredaktör i "Daily graphic" 1890-1909. W. representerade vid Pariskonferensen 1919 flera judiska organisationer och verkade med framgång för traktatbestämmelser till skydd för judarna i Polen. Rumänien. Tjecho-Slovakien. Jugoslavien m. fl. länder. Han är vice-president i "Jewish historical society of England". W. väckte stort uppseende mot slutet af 1907 genom en artikelserie i "Times", hvari han påyrkade ett internationellt ordnande af östersjöproblemet med hänsyn tagen "icke till de små staternas farhågor, utan till de storas intressen". Han har skrifvit bl. a. Sir Moses Montefiore (1884), The russian government and the massacres (1906) och Notes on the diplomatic history of the jewish question (1919). V. S-g. Wolf, Hugo, österrikisk tonsättare, en af tyska sångromansens stormän, f. 13 mars 1860 i nedre Steiermark, d. 22 febr. 1903 i Wien, fick af sin musikaliske fader tidigt handledning i piano- och violinspel, kom 15-årig till Wiens konservatorium, men afskedades inom två år som (orättvist) misstänkt för ett pojkstreck mot dess direktör Hellmesberger och utbildade sedan alldeles på egen hand sin musikaliska förmåga, samtidigt som han tillegnade sig litterär bildning. Under svåra umbäranden, som