1001 Wolff 1002 (Leipz. 1849; 2:a uppl. Göteb. 1858). Muhame-danische eschatologie (Leipz. 1872). Philos ethik i sina hufvudpunkter jramstäld (Göteb. 1879) samt en tysk of v. af Moses ben Maimons etik (Mose ò. Maimuni's acht capitel, Leipz. 1863). Dessutom skref W. en mängd uppsatser i utländska tidskrifter. - 2. L u d v i g W., den föregåendes son. läkare, f. 17 jan. 1860, med. doktor i Uppsala 1889, har sedan 1887 utöfvat omfattande praktik i Göteborg (med specialitet på magsjukdomarnas område) och var 1902-09 öfverläkare och intendent på Särö. Han har publicerat ett stort antal uppsatser i med. facktidskrifter och är led. af Vet. o. vitt. samh* i Göteborg (1907). 1. L. L. Wolff, Adolf, tysk arkitekt, f. 1832 i Esslingen, d. 1885 i Stuttgart, studerade vid polytekni-kum i Stuttgart och sedan för professor Breymann där och användes af honom vid byggandet af synagogan. Efter dennes död (1859) fullbordade han byggnaden och reste sedan i Tyskland. Belgien, Frankrike och Italien. Efter sin återkomst utförde han bangården i Stuttgart (1863-70) och en synagoga i Nürnberg, där han 1872 blef stadsbyggmästare. 1873 fick han motsvarande anställning i Stuttgart och utförde där privathus, skolbyggnader och en kyrka i förstaden Heslach, hans förnämsta verk. Af ven i Ulm. Heilbronn och Karlsbad byggde han synagogor. (G-g N.) Wolff, Julius, tysk skald, f. 1834 i Quedlin-burg, d. 1910 i Charlottenburg, idkade universitetsstudier i Berlin och förestod, efter förvärfvande af tekniska insikter, en fäderneärfd klädesfabrik till 1869. Sedan han 1869-70 utgett "Die Harzzeitung", deltog han som landt-värnsofficer i kriget mot Frankrike 1870 -71 och bosatte sig därefter i Berlin (Charlottenburg), egnande sig åt poetiskt författarskap. W. skref först de friska dikterna Aus dem felde (1871; 4:e uppl. 1896), öfvergick sedan till en efterapning af Scheffels historiskromantisk-patriotiska författarskap, som vann oerhörd popularitet och raskt hamnade i fullständig förflackning. Af sådant slag äro Till Eulenspiegel redivivus (1874), Der rattenjänger von Hameln. Eine aventiure (1876; bearb. för scenen med musik af V. Nessler, 1879), Der wilde jäger (1877), Tannhäuser (1880), Lurlei (1886) och Der flie-gende kolländer (1892). W. skref af ven ett stort antal romaner och teaterpjäser. W:s Sämmtliche werke, med biografi af J. Lauff, utkommo 1912 ff. i 36 bd. Jfr äfven J. Hart. "W. und die möderne minnepoesie" (1882). (R-n B.) Wolff, Albert, fransk tidningsman af tysk börd, f. 1835 i Köln, d. 1891, sattes vid unga år i handelslära i Paris, studerade sedermera vid universitetet i Bonn och skref skämtsamma skildringar, delvis med illustrationer af hans egen hand, hvarefter han försökte sig med noveller och barnböcker (fortfarande på tyska), 1857 kom han till Paris för att referera årets "salong" och kvarstannade där för alltid. Efter en tid ingick han som medarbetare i "Le Figaro" och "Chari-vari" och skref under en följd af år regelbundet i "Le Figaro" och "Événement" krönikor, teater-och konstkritiker, reseskisser m. m. Han till-egnade sig i grund fullblodsparisarnas föreställnings- och uttryckssätt, och hans lediga, blixtrande kåserier stodo högt i kurs. Efter kriget 1870 -71 lät W. naturali-sera sig i Frankrike. Bland hans i bokform utg. skrifter märkas Mémoires du boulevard (1866), Les deux em-pereurs (1871) och Le Tyrol et la Carinthie (1872). I yngre år författade han lustspel i samarbete med Kochefort, Gondinet m. fl. - Hans brorson, Pierre W., f. 1865 i Paris, har författat romaner (Le roman d'une jemme mariée 1890, Sacré Léonce 1898) och ett stort antal teaterpjäser, mest lustspel med ironisk hållning och spirituell dialog, bl. a. Ceux qu'on aime (1895), Fidèle (s. å.), Le secret de Polichinelle (1903), som hade en mycket stor framgång, L'áge d'aimer (1905), Le ruisseau (1907) och Le lis (1908). (R-nB.) Wolff, Julius, tysk läkare, f. 21 mars 1836, d. 18 febr. 1902, blef 1860 med. doktor i Berlin samt 1868 docent och 1884 e. o. professor i kirurgi där. Sedan 1890 var han föreståndare för den nyinrättade polikliniken för orto-pedisk kirurgi, på hvilket område han ansågs vara en auktoritet af första rang. Jämte en stor mängd större och mindre afh. utgaf han Das gesetz der transformation der knochen (1892). R. T-dt. Wolff, Karl Oskar Eugen, finländsk patriot, f. 2 nov. 1851 i Vasa. blef student 1869 och egnade sig sedermera åt affärsmannabanan. Han erhöll 1876 anställning i firman Hackman & c:o i Yiborg samt blef prokurist och delegare däri 1879. Verkställande direktör 1899 i A.-b. Torna-tor (trådrulls-, pappers- o. a. träförädlingsrörelse), gaf han detta en storartad utveckling (inlöstes af statsverket 1918). 1899 var han medlem af den s. k. stora deputationen (se Finland, sp. 325), hvilken skulle till monarken framföra Finlands folks adress i anledning af den statskupp, som februari-manifestet innebar. Då deputationen icke blef mottagen, gaf W. vid adressens öfverlämnande till Finlands ministerstatssekreterare i ett briljant an-dragande uttryck åt deputationens känslor i anledning af adressens tillbakavisande. För detta i hela landet med varmaste bifall mottagna tal blef W., på initiativ af ryska regeringen, af satt från den vicekonsulspost han länge beklädt för Storbritannien, hvilket hade till följd, att så godt som alla brittiska vicekonsuler i Finland afgingo från sina platser. Efter att ha suttit vid landtdagen 1900 i borgarståndet blef W. ett af de första offren för generalguvernören Bobrikovs utvidgade maktbefogenhet och förvisades från landet 1903. Han åter-