1003 Wolff-Volfram 1004 vände 1905. men deltog icke i det politiska lifvet förrän efter frihetskriget. Han var 1919 Finlands chargó d'affaires ad interim i Stockholm. W., som med ifver egnat sig åt arbetet på Yiborgs stads förkofran, har gjort betydande donationer. 1919 nära 4 mill. mark (till Viborgs stadsbibliotek, Vi-borgs slotts inredning till museum, till Vasa stads museum m. m.). T. C. Wolff, Theo d or, tysk tidningsman, f. 2 aug. 1868 i Berlin, inträdde 1887 som medarbetare i "Berliner tageblatt", hvars chefredaktör han vardt 1906, var länge korrespondent från Paris (ett urval af hans uppsatser utgafs som Pariser tagebuch, 1908). W. har äfven författat romaner (Der heide 1891, m. fl.) och teaterpjäser (Niemand weiss es, 1894; "Det ingen vet", uppf. 1911 i Stockholm; m. fl.). Wolf-Ferr?ri. Ermanno, italiensk tonsättare, f. 1876 i Venezia (son till en sydtysk målare och en italienska), elev af Kheinberger i München, var 1896-99 kördirigent i Milano och 1902-09 direktör för stadskonservatoriet i Yenezia. Hans kantat La vita nuova (efter Dante; framförd i Stockholm 1912) är framstående genom melodiskt uttryck och påverkad af mästare som Seb. Bach, och operan Le donne curiose (1903; "Nyfikna fruar", i Stockholm 1907) är hållen i munter, fin och lättflytande stil, påverkad af Mozart, hvaremot operan Der schmuck der madonna (1911; "Madonnans juveler", i Stockholm 1913) smakar starkt af verism. Mindre framgång rönte några andra operor af W:s hand; enaktaren Susannens geheimnis (1909; "Susannas hemlighet", i Stockholm 1911) är emellertid en välgjord bagatell. Han har vidare komponerat det bibliska spelet La Sulamita, en "kammarsymfoni", pianokvintett, 2 pianotrior, 2 violinsonater, pianostycken och kärleksvisor (Rispetti}. E. F-t. Wolffia Kork., bot., växtsläkte af fam. Lemnaceœ med 12 arter, skildt från Lemna genom frånvaron af rötter. Till detta släkte höra jordens minsta fanerogamer; så blir t. ex. den i södra Europa ej sällsynta W. arrhiza Wo?ffia ar-,T f. . •> J .. „ rhiza (Lem- (Lemna arrhiza L.; se fig.) högst 1,0 na arruza mm. stor. Folfia-arterna lefva lik- L.) i stark som Lemna-arterna simmande på vatt- förstoring. net. G- L-m. Wolff-Metternich zur Gracilt, Paul, grefve, tysk diplomat, f. 5 dec. 1853, inträdde 1882 på den diplomatiska banan som attaché vid tyska ambassaden i Wien. hade anställning vid ett flertal beskickningar och blef 1895 generalkonsul i Kairo, 1897 sändebud vid de mecklenburgska hofven och hansestäderna samt 1901 grefve Hatzfeldts efterträdare såsom tysk ambassadör i London. Hans verksamhet på denna post, som han beklädde ända till sin afgång med pension 1912. inföll under en tid, då den tilltagande spänningen mellan Tyskland och England satte vänskapen på mer än ett prof. W. utförde sina ofta kinkiga uppdrag med stor takt och torde uppriktigt ha arbetat på en utjämning af motsatserna. Valet af den framgångsrike Konstantinopelambassadören Marschall von Bieberstein (se d. o.) till hans efterträdare tolkades som ett uttryck för behofvet af en starkare kraft på den viktiga posten i London, men att W:s förtjänster på högsta ort högt uppskattades, därpå tyder, att han i slutet af 1915 åter togs i anspråk, denna gång för den under kriget särskildt kräf-vande ambassadörsposten i Konstantinopel. Här blef han 1917 aflöst af den kort förut från Washington hemkomne ambassadören Bernstorff. L-ts. Wolf f s bureau [-byrå]. Se Telegrambyrå, sp. 771. Wolffska gången, emlryol. Se Wolf f sk a kropparna. Wolffska kropparna, embryol. anat., två hos fostret på hvardera sidan om buk-aortan liggande, körtelartade organ ("urnjurar"), som hos män-niskofostret på höjdpunkten af sin utveckling sträcka sig genom större delen af kroppshålan ända upp till hjärtat. Genom Wolffska gången, "primära ureteren", ledes det i dem bildade sekretet till kloaken. Medan de Wolffska kropparna hos fiskar och amfibier utgöra dessa djurs definitiva njurar, bli de hos de högre stående ryggradsdjuren och människan inga fortlefvande organ. De undergå hos foster af kvinnkön en regressiv metamorfos; hos foster af mankön träda däremot en del af deras gångar i förbindelse med kanalerna i testiklarna och komma därvid att utgöra den öfversta af delningen af dessas utförsgångar, bildande bitestikelns hufvud. Jfr All an t o is. B. T-dt. (E. Hgn.) Wolfgangsson, Sakarias. Se Pauli, sp. 262. Wolf hagen, T. E. von. Se Limbur gkrö-n i k a n. Wolfi?n. Se Wolf, C hr. von. Wolf of Badenoch |>u7lf ev bä'dinåk], eng. ("Vargen i Badenoch"). Se St u ar t 2, sp. 458. Volfram (ty. wolfram), kem. o. miner., ett metalliskt grundämne, hvars oxid upptäcktes 1781 af Scheele i ett af de mineral, som kallades tungsten, hvarför metallen äfven benämnes s c h e e-1 i u m och tungsten. I metallisk form framställdes den först af bröderna d'Elhujar. Namnet volfram kommer af tyska bergsmanstermen wolfrig, frätande, emedan man inbillade sig, att mineralet volfram, som träffas tills, med tennmalm, vid tennsmältningen minskade tennmängden. Yolfram träffas i naturen tämligen sällan och alltid i form af syreföreningar. De viktigaste volframmine-ralen äro volfram i t (stundom, ehuru olämpligt kalladt volfram), som består af järn-mangan-volíramat, (Fe, Mn) W04, samt s c h e e l i t, som är kalciumvolframat, CaW04. F. n. erhålles den mesta volframmalmen från Nord-Amerikas förenta stater, Queensland, Nya Syd-Wales, Portugal, Argentina och England. Ur mineralen f ramställes först, genom glödning med soda, natriumvolframat, hvars vattenlösning vid sönderdelning med svafvel-syra ger gul, olöslig volframsyra (se nedan), hvil-ken genom glödning med kolpulver och harts kan reduceras till metallisk volfram, i form af ett grått (något kolhaltigt) pulver. Framställning af ren, kompakt metall har, i följd af dess svår-smälthet, varit förenad med mycket stora svårigheter, men den kan numera erhållas på följande sätt. Een volframsyra reduceras genom upphettning i vätgas, och det erhållna metall-pulvret pressas till stafvar, hvilka genom upphettning i vätgas vid 2500° hopsintra till en, fort-