1695 flyttades krigslaboratoriet dit från Greenwich. Efter en explosion i Moorfields 1716 flyttades kanongjuteriet därifrån till W., och 1741 upprättades där en militärskola, men först 1805, under de napoleonska krigen, blefvo anläggningarna i W. mer koncentrerade och storstilade. Litt.: Grinling, Ingram och Polkinghorne, "Survey and record of W. and West Kent" (1909). E. A-t. Woonsocket [ωōnså'kit], stad i nordamerikanska staten Rhode Island, vid Blackstone river nära gränsen mot Massachusetts, 25 km. n. om Providence och 60 km. s. v. om Boston. 45,365 inv. (1917). Ylle-, bomulls- och sidenindustri, tillverkning af gummivaror, järngjuteri och maskinverkstäder. A. N-d. Woor?ra, farm. Se C ur a re. Voorhout [fårhalit], Joannes (Jan), holländsk målare, f. 1647 i Uythoorn, d. senast 1723 i Amsterdam, var i sex år lärjunge af figurmålaren C. Yerhout i Gouda och i fem år af Joan van Noordt i Amsterdam. Efter att 1672 ha besökt Friedrichstadt i Slesvig, där han lärde känna Juriaen Ovens, begaf han sig till Hamburg, men tillbragte sina sista år i Amsterdam. Han målade företrädesvis bibliska och mytologiska ämnen samt porträtt. I Stockholms Nationalmuseum finnes dock af honom en genrebild, kallad Ostronjrukost. Han är f. ö. representerad i Utrechts, men bäst ì Braunschweigs museum. C. B,. N.* Voorne [fårne], ö. Se Holland, sp. 978. Voort [fart], Cornelis van der, holländsk målare, f. 1576 i Antwerpen, d. 1624 i Amsterdam, antages möjligen ha varit lärjunge till Cornelis Ketel i Amsterdam. Han hörde till de mästare, som förde konsten öfver från 1500- till 1600-talet. Af honom finnas i Amsterdams Kijksmuseum dels porträtt, dels grupper, "regentstycken" - det förnämsta af de senare med 6 figurer, framställer styrelsen för stadens gubbhus och änkhus (1618). Ett skyttegille (1623) upptar 12 figurer, ett annat 21. Porträttbilderna utmärkas för karakteristisk uppfattning, fin och sann modellering, ehuru mattare i tonen än liknande bilder af Frans Hals och Ravesteijn. C. R. N.» Vooruit [fårö'jt], höll. ("Framåt!"), konsumtionsförening. Se A n s e e l e. Voorwal [får-]. Se Aru-öarna. Wootz [ωō'ts], metall., kallas en sort från Indien härstammande hårdt gjutstål, som enligt analyser håller 1 2/3 proc. kol samt något silicium, svafvel och arsenik. Till följd af de stora framsteg, som ståltillverkningen i Europa gjort, hör man numera sällan talas om wootz. C. A. D.* Vopadeva, indisk grammatiker från 1200-talet, författare till en i Indien, särskildt i Bengalen, mycket använd sanskrit-grammatik, benämnd Mugdhabodha (se d. o.; utg. af Böhtlingk, Petersburg, 1847), äfvensom andra verk. Han använder ett med Pāṇini's konkurrerande, mera förenkladt, för nybörjare lämpadt grammatiskt system, utan dennes i en egendomlig rebusstil affattade form och terminologi. V. anges af traditionen vara förf. till Bhāgavalapurāna (jfr Vishṇupurāṇa). Se A. C. Burnell, "A classified index to the sanskrit Mss in the palace at Tanjore" (1880). och v. Schroder, "Indiens litteratur und cultur" (1887). K. F. J. Vopiscus, Flavius, från Syracusæ, en af de sex "Scriptores historiæ Augustæ" (se d. o.), författade i början af 300-talet, efter Diocletianus' tronafsägelse, lefnadsteckningar öfver de romerske kejsarna fr. o. m. Aurelianus t. o. m. Carus och dennes söner. Han säger själf, att han lagt an på sakinnehåll, men framstår som dilettant. R. Tdh.* Vor, asynja. Se Asar, sp. 127. Vorab [fåra'p], bergstopp. Se Sardonagruppen. Voracitet (af lat. voracitas), "glupskhet", "hetshunger". Voragine. Se Jacobus de Voragine. Vorarlberg [får-], land i federativa republiken Österrike, begränsadt af Tyrolen, Liechtenstein, Schweiz, Bodensjön och Bajern. 2,602 kvkm. 133,033 inv., 51 på 1 kvkm. (1920). V. är ett bergland, i s. tillhörande Alpernas kristalliniska zon; på gränsen mot Schweiz går här Rätikon-kedjan (högsta toppen 2,967 m.). Längre i ö., där Tyrolen stöter till, ligger Silvrettagruppen med hela landets kulminerande punkt, Fluchthorn (3,408 m.). I n., på gränsen mot Bajern, löpa de tertiära Lechtaler-alperna och Bregenzerwald. På gränsen mot Tyrolen ligger Arlberg (= Adlerberg, "örnberget", 1,802 m.), som gett landet dess namn. Sluttningen är så godt som genomgående mot v., till Rhen och Bodensjön; största vattendraget är Rhens biflod Ill, längre mot n. utfaller Bregenzer Ach direkt i Bodensjön. Iller och Lech ha sina källor i n. ö. Många, men helt små alpsjöar äro strödda öfver landskapet, den största är Lüner see i s. (5 kvkm.). Klimatet är i förhållande till höjden ö. h. ovanligt mildt; sålunda har Bregenz (400 m.) en årstemperatur af 8,4°. Orsaken härtill är framför allt att söka i de ofta förekommande föhnvindarna, som ge särskildt vårarna höga värmegrader. Endast något öfver 3 proc. af arealen är åker, däremot är ängsmarken företrädd med 58 proc. och skogen med 26 proc. Naturligtvis är under sådana omständigheter boskapsskötseln hufvudnäringen, mejerihandteringen står särskildt högt, äfven biafveln är betydande. Industrien har goda betingelser till följd af den rika tillgången på vattenkraft. Bomullsindustrien står främst, dessutom tillverkas papper och allehanda trävaror, särskildt byggnadsmaterial. Med det österrikiska järnvägsnätet är V. förbundet genom Arlbergbanan (se d. o.). Största städerna äro hufvudstaden Bregenz (12,102 inv. 1920) vid Bodensjön, Dornbirn (13,764 inv. s. å.), Lustenau (8,087 inv. s. å.) och Bludenz (5,488 inv. s. å.). -- V. är bildadt af de gamla hertigdömena och grefskapen Bregenz, Feldkirch, Bludenz, Sonnenberg och Hohenems, hvilka alla på 1300-talet förvärfvades af huset Österrike, hufvudsakligen genom köp. Till 1782 räknades det till "Främre Österrike", men förenades då med Tyrolen. 1805--14 var det liksom Tyrolen förenadt med Bajern. 1851 förklarades det för eget österrikiskt kronland, och nu ingår det som autonomt land i republiken Österrike. När genom Österrike-Ungerns nederlag i Världskriget den österrikiska monarkien sprängdes och en republik Tysk-Österrike upprättades i nov. 1918, framträdde snart i V. en stark folkrörelse för skilsmässa från Österrike, på hvars ekonomiska