- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
1077-1078

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wordsworth, 1. William

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1077 Wordsworth 1078 ledare. Då hans anhöriga• indrogo hans underhåll, måste han emellertid återvända till England. Sep-tembermorden, Ludvig XVIrs afrättning och defensivkrigets förvandling till anfallskrig visade honom, att republiken ej varit, hvad han drömt om. Han sökte tröst i W. Godwins (se denne) stoiska och abstrakta betraktelsesätt af mänskligheten och samhället. Strax efter återkomsten till England utgaf han 1793 en liten samling dikter, An evening walk and descriptive shetches, i hvilka han sökt och delvis lyckats nå utöfver 1700-talets beskrifvande naturpoesi, men dessa ungdomsdikter förråda dock stark anslutning till Popes, Cowpers och Goldsmiths maner. Hans politiska svärmerier hade dragit honom bort från poesien. Den, som åter öppnade hans ögon för landskapets skönhet och intresserade honom för landtbefolknin-gens egendomligheter, var hans syster, Dorothy (f. 1771, d. 1855), som var begåfvad med utsökt fint sinne för naturen och skarp iakttagelseförmåga, afspeglade i hennes prosaskildringar (se nedan, sp. 1080). Ett mindre arf (1795) satte honom i stånd att uteslutande lefva för poesien. Han och systern slogo sig ned i Racedown i Dorset, och under den närmaste tiden skref han The bor der ers, en af de många tragedier vid sekelskiftet, som gå tillbaka på Schillers "Die räuber", och liksom det poem, som senare kallades Guilt ancl sorrow, tagande ställning till Godwins idéer. Troligen 1796 påbörjade han The excur-sion. Vid denna tid uppsöktes syskonen af S. T. Coleridge (se denne), som läst W:s dikter och brann af begär att lära känna honom. De båda männen hade gemensamt svärmat för revolutionen och drömde obestämdt om en ny art af poesi, som skulle afiösa klassiciteten, men i öfrigt voro de af ytterst olika lynnen och uppfattningssätt. W. var en djupt allvarlig, men något jordbunden och trångbröstad natur, som ännu kvarstod på 1700-talets materialistiskt rationalistiska ståndpunkt. Coleridge var till sin läggning skarpt kritisk, smidig och mångbeläst och särskildt intresserad af metafysiska studier. Han kände redan något till tysk filosofi och litteratur, och hans samtal med W. rörde sig om Platon och nyplatonismen, om Berkeleys idealism och Spinozas panteism - idéer, som verkade väckande på W. De beslöto att tillsammans utge en samling dikter, som dels skulle behandla romantiska ämnen, men framställda på ett trovärdigt sätt, dels skildringar ur hvardags-lifvet, återgifna med enkel naturlighet. På detta sätt uppstod Lyrical ballads (1798), där Coleridge med "The ancient mariner" representerar det underbara, W. med de of riga styckena naturbe-skrifningen (Tintern abbey) och genren (Goody Blake, Simon Lee). Samlingen inleddes af ett företal, som innehöll de båda skaldernas program, hvilket i utvidgad form återfinns i 2:a uppl. 1800 och som proklamerar, att det gällde att göra slut på det konstlade och bombastiska i den föregående tidens verskonst och att välja hvardagligare ämnen. Samlingen mottogs i början kyligt, men nya uppl. blefvo hastigt nödvändiga. I själfva verket betecknar denna diktsamling inledningen till den romantiska rörelsen i England under 1800-talet. Efter en i Coleridges sällskap 1798 företagen resa till | Tyskland återvände syskonen 1799 till England, i där de slogo sig ned i Townsend vid Grasmere. Det lilla arf vet var nu förstördt, men den nye lorden af Lonsdale återbetalade den gamla skulden jämte räntor (8,500 pd st.). På räntorna af den del af denna summa, som kom på W:s och systerns lott, kunde de lefva utan ekonomiska bekymmer. 1802 gifte sig W. med en barndoms-väninna, Mary Hutchinson - ett äktenskap, som blef mycket lyckligt. 1803 företogo de tre tillsammans en resa till Skottland, som efterlämnat spår i flera af W:s bästa dikter, t. ex. The highland girl. Yid denna tid fördystrades W:s förut optimistiska lifssyn, och han dröjde därefter i sina dikter helst vid lifvets lidanden och sorger. Därtill bidrogo dels allmänna tidsförhållanden, dels hans enskilda erfarenheter. Napo-leons uppstigande på kejsartronen gjorde definitivt slut på hans republikanska sympatier och visade honörn ihåligheten och falskheten af hans tidigare politiska åsikter. Englands krig mot Frankrike väckte till lif hans patriotiska känslor, som fingo uttryck i många sonetter, i dikten Happy warrior (1805), där han förhärligade Nelson och Tra-falgarslaget, samt i prosapamfletten Convention oj Cintra (1809). Han sörjde djupt sin broder Johns tragiska död, hvilken led skeppsbrott och drunknade, och icke mindre sörjde han hjärtevännen Coleridges andliga och fysiska förfall, sedan denne börjat hänge sig åt opiummissbruket. Slutligen dogo två af hans fyra barn nästan samtidigt 1812. 1813 flyttade hushållet till Rydal mount nära Ambleside, hvilket förblef W:s hem för återstoden af hans långa och öfvervägande fridfulla lif. S. å. blef han stämpeldistributör för Westmorland och erhöll därigenom större inkomster. Tiden 1798 -1820 betecknar hans poetiskt fruktbaraste tid, och flera af hans bästa dikter tillhöra de första åren af denna period fram till 1805. 1798 skref han Peter Æell och utkastade planen till det själf-biografìska poemet The prelude (fullb. först 1805). 1807 utgaf han en diktsamling, som bl. a. innehåller det stora odet Intimations of immortality, Ode to duty och den vackra samlingen sonetter till National independence and liberty samt Song ät the feast of Brougham castle. 1814 utkom The excursion och Laodamia, och 1815 utgaf han sin enda längre episka dikt, The white do e oj Rylstone, en romantisk historia, förlagd till drottning Elisabets dagar. The waggoner, som utkom först 1819, skrefs redan 1805. De sista trettio åren af hans lif, som förflöto i stilla enformighet, voro däremot i poetiskt af seende föga gif vande, om man undantar några sonettsamlingar The river Duddon (1820), Ecclesiastical sonnets (1822) och Memorials of a tour on the continent (1822). Från omkr. 1810 blef den forne republikanen allt konservativare. Han angrep liberalismen och försvarade Heliga alliansen. Under tiden ökades hans välstånd, och hans rykte, som under århis första år varit obetydligt, delvis på grund af kritikens angrepp, delvis därför att allmänheten föredrog Byron och Scott, växte småningom efter 1820, icke minst på grund af Coleridges och Wilsons entusiastiska artiklar; 1839 mottogs han i triumf i Oxford, 1842 erhöll han en statspension, 1843 blef han på drottningens uttryckliga begäran poëta laure-atus efter Southey.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 3 18:40:56 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcl/0571.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free