1087 Vormseleforsen-Voronin 1088 W. blef 1863 advokat och var delegare i faderns bankirfirma, tills denna upplöstes 1879. Han ärfde och bar äfven i England faderns österrikiska titel baron de W. 1880 blef han (konservativ) led. af underhuset, var parlamentssekreterare i handelsministeriet i Salisburys första ministär juni 1885 -febr. 1886, innehade i hans andra ministär samma post aug. 1886-febr. 1888 och var där sedan till aug. 1892 understatssekreterare för kolonierna. Han presiderade på första internationella socker-konferensen i London 1887, som ledde till en konvention mot exportpremier på socker, hvilken dock aldrig blef ratificerad. W. blef 1888 medlem af Privy council (den förste jude, som fått säte där) och upphöjdes 1895 till peer (baron Pir-bright). 1887 utgaf han sin vän baron von Beusts memoarer. V. S-g. Vormseleforsen i Vindelälfven omkr. 70 km. n. v. om Hällnäs station på Norra stambanan. Fallhöjden utgör 8,0 m. och 9-mån.-effekten vid oreglerad vattenföring omkr. 2,900 turbinhäst-krafter. Högra stranden tillhör kronan, vänstra stranden Vormsele by m. fl. Vattenkraften är ej utnyttjad. C. K. Wormserjoch, pass. Se Stilfserjoch. Vormträsk, en 6 kvkm. stor sjö i Lycksele socken, Västerbottens län, afílyter mot s. s. v. genom en 5 km. lång å med 30 m. fall till Vindelälfven omkr. 3 km. s. ö. om Vormsele by. Vid sjöns östra sida ligga Vormträsks by och gästgifvargård. V. ligger 260 m. ö. h. och uppsamlar vatten från ett område af omkr. 400 kvkm. J- V. E. Vornedskab (da., af ett äldre vordned, fsv. üarfmaper, varna^er, person, som är under annans omvårdnad, af var^a, vårda, ansvara för) kallades den skyldighet, som ålåg bönderna på Själland, Lolland och Falster med tillhörande smärre öar att kvarstanna på det gods, där de voro födda, och där öfvertaga en gård att bruka. Detta förhållande var närmast en följd af "svarta dödens" härjningar och den under medeltiden naturliga benägenheten att ställa sig under en mäktig herres beskydd, men kan helt säkert i lika hög grad tillskrifvas omsorger om jordbruket och landets odling. Vornedskabet omnämnes första gången 1446, men redan i slutet af 1400-talet hade det urartat därhän, att herremännen sålde "vor-nede" ("vordnede") bönder. Detta oskick förbjöds af Kristian II såsom "ondt och okristligt" och aftog efter hand, tills det h. o. h. afskaffades 1683. Bonden kunde icke flyttas från en gård till en annan, om han erlade stadgade af gifter, men väl öfverföras till ett annat gods med samme egare som det förra. Var ingen gård ledig, kunde bönderna däremot flytta bort, h var jämte de egde rätt att köpa sig fria. Äfven efter en längre tids vistelse i en stad upphörde vornedskabet. Kvinnorna voro icke bundna af vornedskab. Vornedskabet hade sin tillämpning endast på den själländska lagens område, helt visst därför, att inbyggarna där voro mera fogliga än jutarna och skåningarna. Kristian IV sökte 1634 borttaga vornedskabet, men stötte på motstånd hos adeln; på riksdagen 1660 bragtes frågan ånyo på tal och likaledes af Kristian V 1682. 1696 upphäfdes vornedskabet på Möen och 1702 på de andra öarna för de bönder, som voro eller blefvo födda efter Fredrik IV:s tron- bestigning (1699), men det ersattes 31 år senare, af hänsyn till soldatutskrifningen, med stamsbaandet (se d. o.), som blef gällande öfver hela Danmark. E. Ebg. Voronesj [varåneʃ]. 1. Guvernement i södra Ryssland, omgifvet i n. och v. af guv. Tambov, Orel och Kursk, i s. och ö. af Ukraina och Donska kosackrepubliken. Areal 65,895 kvkm. 3,087,000 inv. (1915), däraf mer än 1/3 ukrainer i s. v., återstoden ryssar samt några tusental tyska kolonister och zigenare. Guv. tillhör den centralryska platån, är jämnare i ö., mera kuperadt i v. och har en medelhöjd af 150--200 m. Kulminationspunkten, 264 m., ligger i s., vid öfre Bjelaja. Icke desto mindre är landets allmänna lutning mot s.; alla vattendragen samlas till Don, som där från vänster upptar Voronesj och Bitjug. Längst i n. ö. afbördas vattnet till Dons vänstra biflod Choper, i s. v. till dess högra biflod Donets. Klimatet är kontinentalt; årstemperaturen i staden V. är + 5,1°, medan jan.-temperaturen är -9,8° och julitemperaturen 20,1°. Årsnederbörden är 580 mm.; sommarregn äro förhärskande. De nordligaste delarna af guv. höra till skogsregionen; dock äro endast 8,5 proc. af totalarealen skog. Sköflingen af skogsbeståndet begynte redan under Peter den store, som använde ekvirket till skeppsbyggeri. Jordmånen, i ö. lera och sand, utgöres i v. af den bördiga "svarta jorden"; ej mindre än 69 proc. af arealen äro åker. Därför är jordbruket hufvudnäringen; framför allt odlas råg, därnäst hvete, hafre, korn, potatis och tobak. Äfven kreatursafveln intar en framstående plats; särskildt äro hästarna (Bitjugrasen) berömda i hela Ryssland. Industrien är obetydlig, men stadd i utveckling och står mest i samband med jordbruksnäringen (sockerfabriker, brännerier, kvarnindustri). -- 2. Hufvudstad i ofvannämnda guv., vid högra stranden af floden Voronesj, ej långt från dess förening med Don. 94,800 inv. (1913). Staden är vacker och välbyggd; dess teater har historisk berömdhet. I V. föddes skalderna Koltsov (1809--42) och Nikitin (1824--61); åt den förre restes en minnesvård 1868. V. är en betydande marknadsplats för ull, lin, talg, trä, kol, hudar och socker. Staden leder sin uppkomst från ett fäste, som 1586 anlades till skydd mot tatarerna. Peter den store insåg platsens vikt och anlade på en holme i floden ett varf, där 1695 under ledning af en holländsk skeppsbyggare en flottilj byggdes för Asovs eröfring. 1--2. A. N-d. Woronicz [vårå'nitj], Jan Paweí, polsk poet och predikant, f. 1757 i Volynien, d. 1829 i Wien, blef 1815 biskop i Krakau och 1827 ärkebiskop i Warschau. Bland hans mest populära skaldestycken märkes diktcykeln Sybilla (1818), idylliska naturmålningar af furstinnan Izabella Czartoryskas parkanläggningar i Puíawy jämte elegiska historiska betraktelser. Hans samlade verk utgåfvos 1832 i 7 dir. Som andlig vältalare i Polen namnes han eíte_r Skarga och Birkowski. A-d J. Voronin [vara-], Michael, rysk naturforskare, f. 21 juli 1838 i Petersburg, d. där 5 mars 1903, egnade sig företrädesvis åt botanisk forskning, studerade svampar hos De Bary i Freiburg, alger hos Thuret i Antibes och publicerade ett betydande antal särdeles värdefulla undersökningar öfver lägre kryptogamer, mest svampar. Myc-