mycket förmögen, sökte W. aldrig något ämbete, men verkade dock under de sista åren som direktör för Petersburgsmuseets kry ptogamaf delning. Han var äfven frikostig mecenat inom naturvetenskaperna. C. Lmn. Woronoco. Se Westfield. Vorontsov [varantså'ff], rysk greflig och furstlig familj. 1. Roman Ilarionovitj, grefve, f. 1707, d. 1783, utbjöd sina döttrar till mätresser åt tronföljaren Peter och sökte slutligen förmå honom att skiljas vid sin gemål och äkta hans dotter Jelizaveta. Ehuru af Peter utnämnd till general en chef och verkligt statsråd, öfvergick han efter dennes afsättning (1762) till kejsarinnan Katarina, hvilken aflägsnade honom som guvernör till Vladimir. Hans dotter Jelizaveta Romanovna var sedan 1757 Peter III.s älskarinna, obildad och andefattig, men fullkomligt behärskande Peter. Hon blef slutligen gift med senatorn Palianskij. Hennes syster Jekaterina Romanovna vann ryktbarhet som furstinna Dasjkova (se Dasjkova). En tredje syster var den sköna och älskvärda grefvinnan Buturlin. -- 2. Michail Ilarionovitj, den föregåendes broder, f. 1714, d. 1767, kejsarinnan Elisabets gunstling, gift med kejsarinnans kusin Anna Skavronskaja, erhöll som vicekansler 1744 ledningen af utrikesministeriet och blef af kejsar Karl VII s. å. upphöjd till romersk riksgrefve. Under de sista åren af Elisabets regering slöt V. sig till storfursten-tronföljaren Peter, störtade 1758 rikskansleren Bestuzjev-Rjumin och intog dennes plats, hörde till Peter IILs gunstlingar, afföll efter revolutionen 1762 till Katarina II, men miste snart sitt inflytande. -- 3. Aleksandr Romanovitj, grefve, son till V. 1, f. 1741, d. 1805, var sändebud vid flera europeiska hof och president i handelskollegiet under Katarina II:s regering, under Alexander I rikskansler (1802--04). Hans broder. Semen Romanovitj, f. 1744. d. 1832, var länge ryskt sändebud i London. -- 4. Michail Semenovitj, furste, den sistnämndes son, fältmarskalk, f. 1782, d. 1856, kämpade i Kaukasus mot Turkiet och utmärkte sig fördelaktigt i fälttågen mot Frankrike 1812-14. Han anförde 1812 en grenadjärdivision och fick därefter befälet öfver en själfständig kår, med hvilken han vann en framgång vid Bromberg (18 jan. 1813) samt blockerade 1813 Küstrin, Magdeburg och Wittenberg. Efter stilleståndet ingick V. med sin kår i Nordarmén under kronprins Karl Johans befäl och fortsatte sedermera fälttåget i Frankrike, där han utmärkte sig 1814 vid Craonne och framför Paris. 1815--18 förde V. befälet öfver de ryska trupperna vid ockupationshären i Frankrike. 1823 blef han generalguvernör öfver Nya Ryssland och Bessarabien, ledde 1826 jämte Ribeaupierre underhandlingarna i Akjerman och slutförde 1828 Varnas belägring. Med bibehållande af ofvannämnda generalguvernörskap förordnades V. 1844 till ståthållare öfver Kaukasien, stormade 1845 Schamyls fäste, den lilla staden Dargo, hvarefter han upphöjdes till furste, samt eröfrade andra fasta platser, men sökte tillika genom försonlig politik vinna bergfolken för Ryssland. På grund af ohälsa lämnade han 1854 sina ämbeten. Vid Alexander II:s kröning 1856 blef V. utnämnd till fältmarskalk. -- 5. Ivan V. - Dasjjkov, brorsons son till V. 1 och 2, grefve, f. 1791, d. 1854. antog namnet Dasjkov såsom arfvinge till den 1807 aflidne siste mansättlingen af denna furstefamilj, var 1824--32 ryskt sändebud i München och Turin, bleí därefter medlem af riksrådet och vikarierade flera gånger för grefve Nesselrode som minister för utrikes ärendena. Han var en frikostig konstvän. -- 6. Ilarion Ivanovitj V.-Dasjkov, grefve, den föregåendes son, f. 1837, d. 2 febr. 1916, blef 1881 chef för den kejserliga lifvakten och bildade den mot nihilistattentaten riktade föreningen Dobrovolnaja ochrana, i hvilken bl. a. Pobjedonostsev och Katkov deltogo. Han utnämndes till hofminister och blef 1897 medlem af riksrådet. Under rysk-japanska kriget förestod han Röda korset och var 1905-15 ståthållare i Kaukasien, där han kraftigt bekämpade den revolutionära rörelsen 1905-06. -- Det Vorontsovska familjearkivet, "Archiv knjaza Vorontsova", utgafs 1870--95 i 40 dir af P. J. Bartenev. Jfr P. Dolgorukij. "Mémoires" (Genève, 1867, 1871). 1--5. A. B. B. (A--d J.) 6. A--d J. Vorovskij [varå'v-], Vatslav, diplomatiskt ombud för ryska sovjetregeringen, f. 15 okt. (g. st.) 1871 i Moskva, studerade vid tekniska högskolan där, häktades 1897 som socialdemokrat, vistades 3 år som deporterad i guv. Vjatka, var 1905 i Genève redaktör för bolsjeviktidningarna "Vpered" och "Proletarij", återvände s. å. till Ryssland, var 1912--13 ånyo deporterad och kom 1915, som elektrisk ingenjör i tjänst hos firman Siemens-Schuckert, till Stockholm för att leda en inköpsbyrå. Han blef efter bolsjevikrevolutionen i nov. 1917 af den nybildade sovjetregeringen utsedd till dess representant i Stockholm, särskildt för passviseringen för resor från de nordiska rikena till Ryssland. V. anlitades febr. 1918 af svenska regeringen som ett slags medlare vid förhandlingarna på Åland om de ryske soldaternas bort-transportering från ögruppen. Sedermera ledde han ryska sovjetlegationen i Stockholm till 7 dec. 1918, då svenska regeringen meddelade honom, att sovjetregeringen missbrukat kurirprivilegierna genom att med kurirerna befordra bolsjevikisk propagandalitteratur, hvarför man fråntog honom rätten att mottaga och afsända kurirer och statstelegram samt förutsatte, att han och öfriga representanter för sovjetregeringen skulle lämna landet. Afresan skedde först 30 jan. 1919, fördröjd af förhandlingar om V:s fria hemresa genom Finland. Han utsågs juli 1920 till sovjetrysk handelskommissarie i Italien och har där sommaren 1921 med italienska regeringen slutfört långvariga förhandlingar om ett rysk-italienskt handelsaftal. V. S--g. Vorparlament [får-]. Se Tyskland, sp. 665. Vorpommern [får-]. Se Pommern, sp. 1327. Worpswede-skolan, nordtysk konstnärskrets, har sitt namn efter Worpswede, en kommun i Hannover, 7 km. ö. om Osterholz. Målaren F. Mackensen "upptäckte" Worpswede 1889 och flyttade dit, och hans exempel följdes snart af några unga tyskar från olika delar af landet. 1895 bildades där en konstnärsförening, och året därefter utställde denna