denne, ehuru de ej hinna upp dem i färgrikedom. I Madrid finnas af honom femton taflor, de flesta <img l>Paul de Vos. Efter målning af van Dyck.

signerade. Ett af hans förnämsta arbeten är Hjortjakt (i Bruxelles' museum); en annan hjortjakt finns i Stockholms Nationalmuseum. Taflor af honom finnas f. ö. i München, Schleissheim, Augsburg och Dresden (en s. k. Paradisbild, förr tillskrifven Snyders). -- 4. Simon de V., f. 1603 i Antwerpen, d. där 1676, var lärjunge af Cornelis de V., men icke hans släkting. Han var en mångsidig, men ojämn mästare, som målade porträtt, historie- och altartaflor. I Mechelns kyrkor finnas Herdarnas tillbedjan (1644) <img l>Simon de Vos. Efter målning af van Dyck.

och Konungarnas tillbedjan (1645). Som porträttmålare är han bäst i ett Själfporträtt (i "Maagdenhuis" i Antwerpen). Dessutom målade han historietaflor med små figurer, såsom David och Abigail (i Gotha), och genrebilder i liten skala, såsom Zigenerska i ett värdshus (1646, i Liechtenstein-galleriet, Wien) samt genre med mytologisk färg i Årstiderna (1635, i Nostizgalleriet i Prag) och i Amors tuktan (i Berlins museum). 1--4. ^{C. R. N.} (^{G--g N.}) Vosegus mons (Vosagus), romarnas namn på Vogeserna (se d. o.). Vos exemplaria græca nocturna versate manu, versate diurna, lat., hexametriska verser: "vänden med nattlig flit och med daglig id de grekiska mönstren", d. v. s. viljen I bli stora författare, läsen då med oaflåtlig flit de store grekernas skrifter. För romarna voro ju dessa oupphinneliga förebilder. Uttrycket, hämtadt ur Horatius' De arte poëtica, används ofta äfven hos nutidens kulturfolk som en uppmaning till unga skriftställare att studera goda utländska skrifter af den art, åt hvilken de själfva tänka egna sig. ^{J. C.} Vosges [v<over>å</over>ʃ]. 1. Les Vosges [lävåʃ], bergskedja. Se Vogeserna. -- 2. Departement i nordöstra Frankrike, begränsadt i ö. af Elsass (dep. Haut-Rhin och Bas-Rhin), i n. af dep. Meurthe-et-Moselle, i v. af Meuse och Haute-Marne, i s. af Haute-Saône. 5,903 kvkm. 433,914 inv. (1911), 74 på 1 kvkm. Fullt en tredjedel af arealen upptas af Vogeserna i ö., hvilkas höjdkam bildar gräns mot Elsass. I s. bilda Monts Faucilles öfvergång mellan Vogeserna och Langres' platå samt bära vattendelaren mellan de åt Atlanten och Medelhafvet rinnande floderna. Det mesta af vattnet går till Rhen genom Moselle och Meuse, hvilka ha ett flodområde om sammanlagdt 5,000 kvkm. eller omkr. 5/6 af totalarealen. Saône samlar vattnet från ett fält af omkr. 900 kvkm.; återstå endast några tusen har, som genom Ornain tillhöra Seines flodområde. Både Moselle och Saône ha sina källor inom dep., Meuse upprinner däremot längre i v. på Langres' platå. Klimatet är mildt, Épinal (330 m. ö. h.) har en årstemperatur af 9,5°. Genomsnittliga årsnederbörden är 1,007 mm.; i Vogeserna 1,305 mm., på slätten 837 mm. Skog betäcker ännu 25 proc. af arealen. Omkr. 43 proc. är åker; mest odlas hvete, hafre och potatis, därjämte vin, humle och fruktträd af allehanda slag: äpple, päron, plommon, körsbär (berömda), persikor och aprikoser. Särskildt i de höglända delarna är mejerihandteringen ansenlig och ger betydande mängder af smör och ost. Af bergverksprodukter hämtas något lignit samt silfverhaltig blymalm. Anmärkningsvärda äro de många mineralkällorna, som delvis sedan romartiden varit tagna i bruk (Bains, Dolaincourt, Martigny-les-Bains, Plombières o. a.). En af hufvudnäringarna är industrien, som sysselsätter öfver 1/3 af befolkningen. Järn- och textilindustrierna stå främst, äfven tillverkningen af kemikalier och papper är anmärkningsvärd. V. är indeladt i 5 arrondissemang: Épinal, Mirecourt, Neufchâteau, Remiremont och S:t Dié. Hufvudstad är Épinal. 2. ^{A. N--d.} Voskresensk [vas-], stad i ryska guv. Moskva, vid Moskvaflodens tillflöde Istra, 55 km. v. n. v. om staden Moskva. Omkr. 3,000 inv. V. var urspr. en by, som för sitt vackra läges skull köptes af patriarken Nikon, hvilken där 1656 anlade ett kloster, Voskresenskij-klostret (d. v. s. Uppståndelsens kloster), äfven kalladt Nya Jerusalem för sin likhet med den Heliga grafven. ^{A. N--d.} Vosmaer [få'sm<over>a</over>r], Carel, holländsk skriftställare och konsthistoriker, f. 20 mars 1826 i Haag, d. 14 juni 1888 i Montreux, var 1866--73 sekreterare ("substituut-griffier") vid Höga rådet i Haag, men egnade sig därefter uteslutande åt vetenskap och konst. V. publicerade Studie over het schoone en de kunst (1856), Bijdrage tot de geschiedenis der midden-eeuwsche kunst (1857) samt i olika tidskrifter, fr. o. m. 1860 i den nyuppsatta "De Nederlandsche spectator", hvars egentlige ledare han blef efter Bakhuizen van den Brink (d. 1865), ett antal skisser, noveller och kåserier, hvilka han senare jämte dikter i Heines stil utgaf under titeln Vogels van diverse pluimage (1872--75), och skref 1863 en studie öfver Rembrandt, i utvidgad form Rembrandt, sa vie et ses oeuvres (1868; 2:a uppl. 1877), ett standardverk för sin tid, samt en annan öfver Frans Hals (1872), hvilka verk banade väg för en ny epok i den holländska konsthistorien. Ett besök i London för att studera Parthenon-öfverlefvorna gaf honom stoff till reseskildringen Londinias på grekisk hexameter (1873); efter en resa till Italien 1878 skref han konstromanen Amazone (1880; öfv. till fr., eng. och ty.; 8:e uppl. 1910) samt efter en ny den ofullbordade och postumt utgifna Inwijding (1888; 4:e uppl. 1909), som hvila på grundliga studier af antiken och ge en trogen bild af Italiens konst, land och