1109 Vouillè-Wouwerman 1110 honom pension och bostad i Louvre. Han fick därefter uppdrag att utföra kartonger för statens gobelänger och att dekorera Louvre, Luxembourg. Fon-tainebleau och S:t Germain. Han målade konungens och hofherrarnas porträtt, målade åt Riche-lieu 1632 i dennes palats (plafonder i nuv. Natio-nalbiblioteket sitta ännu kvar på sina platser), arbetade äfven för kyrkor och kloster. Ehuru han arbetade med ytterlig lätthet, fick han till slut så många beställningar, att han ej hann mer än att göra utkast till taflorna, som utfördes af hans inånga lärjungar, men sällan af honom själf retuscherades. Hans stil, från början allt annat än själfständig, blef under denna massproduktion alltmera maniererad. Hans betydelse ligger däri, att han utbildade en mängd efterföljare - bland dessa voro Le Brun. Le Sueur och Mignard -, och till hans stora rykte ha särskildt två berömda kopparstickare, Tortebat och Dorigny, bidragit, hvilka båda voro lärjungar och magar till honom. Många af hans arbeten finnas blott i gravyrer. Af hans bevarade verk må nämnas Nattvarden (i Loretos dom), som i Italien anses för hans bästa arbete, S:t Eustaches martyrium (i samma helgons kyrka i Paris) samt flera andra, som från Paris' kyrkor kommit till provinsmuseer i Kouen, Grenoble och Nantes. Louvre är rikt på bilder af honom: Jesus j'rambäres i templet, Korsfästelsen, Grafläggningen, Ludvig XIII till häst med allegoriska bifigurer, Susanna i badet, allegorier af Rikedomen och af Tron m. fl. I Versailles ses bl. a. Ludvig XIV som gosse till häst, krönt af Ryktet. I Dresden finnes af honom Ludvig den heliges apoteos. Få konstnärer ha blifvit så upphöjda af sin samtid för att af de efterkommande räknas bland ytliga och medelmåttiga efter-härmare. C. B. N.* Vouillè [voij?]. Se Youlon. Would-be [cmM bl'], eng., "ville vara", "som gör anspråk på att vara", t. ex. "en would-be vetenskapsman", en person, som gör anspråk på att bli ansedd som vetenskapsman. Woulfska flaskor, kem., med 2 eller 3 hal- sär försedda och till gasers tvättning använda flaskor. P. T. C.* Voullaire [volär], Jean, schweizisk reformert präst, f. 18 juni 1711 i Genève, d. 27 dec. 1775 i Bossey, var juli 1749-okt. 1763 pastor vid Franska reformerta församlingen i Stockholm. Han förestod byggandet af den första reformerta kyrkan där (se Franska reformerta församlingen), sedan han till K. M:t 1749 å konsistoriets vägnar inlämnat planen för densamma. Efter att ha lämnat Stockholm begaf sig V. till sitt hemland, hvarest han verkade som pastor i bl. a. det genom J. J. Rousseaus vistelse där bekanta Bossey (franska dep. Haute-Savoie) 1766. Voulon [volå7], by i franska dep. Vienne, 28 km. s. om Poitiers, på vänstra stranden af Clain. enligt somliga den ort (C a m p u s v o c l a d e n s i s), där Klodvig 507 besegrade västgöterna; enligt andra motsvaras Campus vocladensis af nuv. staden Vouillè, 14 km. n. v. om Poitiers, vid Clains biflod Auxance. Se om tvisten A. Longnon, "Géo-graphie de la Gaule au VI :e siècle" (1878). Voulot [volå]. Felix, fransk skulptör, f. 1865 i Altkirch i Elsass. från ungdomen bosatt i Paris, har i marmor och brons utfört grupper af kvinnor och barn: Våren (två unga flickor med blommor). Mor och barn (flera). Triade antique (tre flickor), Volupté m. fl.; äfven figurer och grupper i trä: Födelsen och Döende åldring (båda med helt hvardagliga typer), Helig text (läsande kvinna). Pastoral fest (en original stor relief i trä, italienskt motiv med dansande, sedda mot landskapsbakgrund). G-g N. Wouters [va'u-], Franciscus, flamsk målare, f. 1612 i Lier, Brabant, d. 1659 i Antwerpen, var att börja med lärjunge till Pieter van Avont, sedan hos Kubens, arbetade därefter i Tyskland och England samt återkom till Antwerpen 1641. En signerad tafla, som visar påverkan af Kubens, är Venus och Adonis (i Köpenhamns museum). Samma karaktär eger en annan målning, Diana på jakt (1636, i Wiens galleri, där han är rikt företrädd). C.R.N.* Wouwerman [váù/ør-], holländska målare, tre bröder. 1. Philips W., f. 1619 i Haarlem, d. där 1668, var lärjunge af sin fader, Paulus Joosten W., en obetydlig målare, men därjämte kanske äfven af Frans Hals och Pieter Ver-beek. Han förblef efter en kort vistelse i Hamburg 1638 bosatt i sin födelsestad, till hvars målargille han hörde redan 1640. I sina taflor återger han sin samtids lif i hemlandets natur, i landskap, som skildra än dynerna vid hafvet, än det inre landets öppna marker och floddalar, omgifna af böljande kullar, ibland äfven bergland med klippor, inom hvilken ram rör sig ett lif af stor mångfald och brokighet med figurer ur olika samhällskretsar, med situationer af alla möjliga slag, blott de ge honom tillfälle att framställa hästen, som han framför allt älskar att återge. De ämnen, som äro mest tilldragande för honom, äro jaktscener och soldatlif. Undantagsvis förekomma religiösa framställningar. En hvit häst bildar gärna medelpunkten och det starkaste ljuset i taflan. Teckningen är förträfflig och naturlig, färgen rik och sann, och lufttonen öfver landskapen är af en fin och sammansmältande verkan. 800 af hans taflor finnas i behåll, synbarligen målade efter detaljstudier. - Af hans arbeten finnas i Dresdens galleri ett 60-tal äkta, i Petersburgs Eremitage omkr. 50, i Stockholms Nationalmuseum 9. Hans äldre taflor äro tunga i färgen, såsom Forman vid ett värdshus och Ryttare framför en bondstuga (bägge i Dresden); på öfvergång till