till kommendör. 1909 blef han generalmajor och chef för Kustartilleriet och 1916 generallöjtnant. Han var lärare 1891--1900 vid Sjökrigsskolan, 1895--1903 vid Krigshögskolan och 1898--1906 vid Sjökrigshögskolan. Under sin verksamhet som lärare vid Sjökrigsskolan uppfann och utformade W. en ny lösning af den astronomiska navigationens viktigaste problem (ortbestämning genom två höjdobservationer), de s. k. kombinerade metoderna, hvilka alltjämt äro mycket använda af svenska navigatörer och i hvilka "på ett lyckligt funnet och enkelt sätt ortbestämningsproblemet vinner en särdeles elegant och tillförlitlig lösning" ("Sveriges sjöfart", s. 363). W. har varit sekreterare, ledamot och ordf. i ett flertal kommittéer och kommissioner, bl. a. sjökrigsmaterielkommittéerna 1892 och 1901, försvarskommittén 1909--10, navigationsskolekommittén 1910--11 och kustbefästningskommissionen 1914--18. Såsom verkställande styrelseledamot i föreningen "Sveriges flotta" (se d. o.) alltsedan dess stiftande 19C6 har han nitiskt verkat för dess syftemål. Sedan 1913 är han ordf. i styrelsen för Svenska aeronautiska sällskapet (se d. o.) och har som sådan verkat för flygväsendets utveckling i Sverige. Han var led. af riksdagens Första kammare (där han tillhörde nationella partiet) 1909--10 för Blekinge län och 1914--19 för Göteborgs och Bohus län samt därunder ledamot af försvarsutskottet 1914, af särskilda utskottet n:r 2 1915, n:r 1 1917 och 1918 samt af statsutskottet 1918 och 1919. Inom riksdagen verkade W. med kraft för försvarets (särskildt sjöförsvarets) stärkande och för byggnadsverksamhetens höjande samt häfdade mot slutet af sin riksdagsmannatid kraftigt nödvändigheten af sparsamhet med statens medel. I sådant afseende reserverade han sig vid 1919 års riksdag ensam inom statsutskottet mot det af detsamma höjda indextalet för dyrtidstilläggets beräknande. W:s mening följdes äfven af Första kammaren, men vid gemensam votering bifölls utskottets förslag. Flitig skriftställare, särskildt på det sjömilitära området, har han utom en mängd tidskrifts- och tidningsuppsatser samt artiklar i Nordisk familjebok jämte åtskilliga broschyrer utgett bl. a. Sjövind, tankar i försvarsfrågan (1886), Lärobok i teoretisk och praktisk navigation (1897; 2:a uppl. 1910; öfv. till spanska), Svenska flottans bok (1898) samt det på omfattande forskningar stödda arbetet Kriget i Östersjön 1719--1721 (2 dlr, 1906--07), hvarjämte han under två år verkställt forskningar för den del af generalstabens arbete "Sveriges krig åren 1808--09", som omfattar kriget till sjöss. Sedan 1890 är han led. och sedan 1909 hedersled. af Örlogsmannasällskapet, sedan 1899 led. af Krigsvet. akad. -- Brodern Johan Gustaf Fabian W., militär, f. 1 jan. 1858 i Stockholm, blef officer 1877, öfverste och chef för Dalregementet 1903, generalmajor och chef för 6:e arméfördelningen 1910 och för 4:e arméfördelningen 1916 samt generallöjtnant 1917. Han erhöll afsked ur aktiv tjänst 1919. 9. Evert Henrik Gabriel W., den föregåendes broder, universitetslärare, litteratur- och konsthistoriker, f. 20 nov. 1863 i Stockholm, blef 1882 student i Lund, där han aflade 1884 filos. kandidat- och 1888 licentiatexamen, 1888 blef docent i estetik och litteraturhistoria och 1889 filos. doktor samt 1899 professor i estetik, litteratur- och konsthistoria. Då professuren 1919 delades i två, öfvertog W. den i konsthistoria med konstteori. W. har företagit ett mycket stort antal studieresor, till Belgien, Danmark, England, Frankrike, Holland, Italien, Ryssland, Tyskland och Österrike. Han har utöfvat ett synnerligen omfattande författarskap på alla de olika områden, som tillhöra hans forsknings- och lärarverksamhet. Af hans litteratur- och kulturhistoriska samt biografiska arbeten må nämnas de i bokform utgifna Det carolinska tidehvarfvets komiska diktning (1888), Skånsk dikt och visa under Carl XII:s krig (1894), Frihetstidens odlingshistoria (1895), Estetiska studier (1898), Brinkman och Tegnér (1906), Den blåögda. Ur Hilda Wijks litterära minnen (1908), Dikten och diktaren (1912), Martina von Schwerin (s. å.), Tegnérska släktminnen och ungdomsbilder (1913), Tegnérs kärlekssaga (1916), Rämen och Tegnérminnet (1917), Gamla studentminnen från Lund (1918), afhandlingarna Eduard von Hartmanns estetiska system i kritisk belysning (1889), Sveriges litterära förbindelser med Holland särdeles under 1600-talet (1897, utg. i holländsk öfv. af Modderman och Tine Beets-Damsté, 1901), Litterära strömningar vid den sydsvenska högskolan under Thorilds tid (1908) och Ling i Lund (1913), alla dessa i Lunds univ:s "Årsskrift" (tom 26 och 33 samt bd 4 och 9), Goethe och Sverige (i "Förh. o. upps.", utg. af Sv. litt. sällsk. i Finland, 1907), Runeberg och Sverige (i "J. L. Runebergs hundraårsminne", 1904) och en mängd smärre i "Samlaren", "Historisk tidskrift" m. fl. tidskrifter och periodiska publikationer. W:s intresse har framför allt egnats det historiska och lärdomshistoriska, hans verk innehålla en ytterligt rik samling af sakligt material, arkivaliskt och första hands-, hvar jämte han med förkärlek sysslat med frågor tillhörande estetiken och poetiken. Tegnér och hans tid ha, liksom öfver hufvud Skåne, tillhört W:s favoritämnen; jämte F. Böök utger W. den nya, kommenterade upplagan af Esaias Tegnérs "Samlade skrifter" (1918 ff.). -- På det konsthistoriska området har W. skrifvit Allhelgonakyrkan i Lund (1893), Rafael, hans lefnad och verk (1920) och ett stort antal smärre och större tidskriftsuppsatser. W. har vidare utgett en bearbetning af H. S. Schmids "Konststilarna" (1897, 1905), "Till Fänrik Ståls minne"