- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
1145-1146

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vrchlický, Jaroslav (Emil Frida) - Vrddhi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1145 Vrddhi 1146 optimism och omedelbara lifsberusning. Det är tillfällighetsdikt i ordets egentliga bemärkelse, improvisationer med deras förtjänster och svagheter, men receptibiliteten och spänstigheten äro till det sista lika beundransvärda som den formella virtuositeten. Naturen och hjärtat äro de strängar, som han oupphörligt spelade på; kärleken var för honom en ren känslosak, utan tragiska eller sociala konflikter, och om döden i motsats till lifvets oför-gänglighet skref han många af sina yppersta dikter (t. ex. i den lilla samlingen E morta, Hon är död; 1889). Samtidigt med denna rikt flödande centrallyrik, som återspeglar både skaldens eget känslolif och de många intrycken af främmande litteraturströmningar, särskildt de romanska, följde en serie episk-lyriska dikter, ballader, romanser, skaldeprofiler o. d., i hvilka skalden sökte i konkreta bilder poetiskt framställa fragment ur mänsklighetens häfder, ett utvidgadt motstycke till V. Hugos "Légende des siècles". Början gjordes 1876 med Epické básnë (fornnordiska motiv) och den poetiska berättelsen Satanella. Diktcykeln Vittoria Colonna 1877 skildrar Michelangelos själskamp. Den universella stoff värld, som redan röjer sig i "Ande och värld" med den ståtliga prologen af Seklerna inför Guds tron, utvidgades genom Mythy (1879 och 1880), Novë epické basnë (1881), Stare zvësti (Gamla sägner; 1883), Perspektivy (1884), Zlomky epopeje (Fragment af en hjältedikt; 1886), Dëdictvi Tantalovo (Tantali arf; 1888), Fresky a gobeliny (1890), Brevi† moder-ního clovëka (En modern människas breviarium; 1892), Nové zlomky epopeje (1894), Skvrny na slunei (Fläckar på solen; 1897), Bohy a lidové (Gudar och människor; 1899), Votivné deski (Vo-tivtaflor; 1902) m. fl. I särskilda diktcykler behandlas Hilarion (1882) och Twardowski (1885), båda påverkade af V:s Goethe- och Dantestudier och poetiskt analyserande den sinnliga naturens kamp med anden, den förra byggd på en medeltida legend, den senare på ett polskt motiv. V:s omfångsrikaste verk är den episka dikten Bar-Kochba (1897), den gamla judendomens sista resningskamp under den romerska kejsartiden. Ehuru V. med sin universella läggning och sin ofantliga beläsenhet poetiskt behärskade alla tidsåldrar från den bibliska urtiden fram till renässansen, förblef han på samma gång tjechisk patriot, men den politiska kampdiktningen stod främmande för hans veka natur. Den tjechiska fosterjorden och dess historiska minnen hade i honom en af sina varmaste lofkvädare, och i diktsamlingen Selské lallady (1886) skildras sociala scener i Böhmen på 1600-talet. I början var han starkt påverkad af den franska nyromantiken och "les Parnassiens", men hans eklektiska idealism var lika mottaglig för österländska och nordiska intryck, t. ex. hjältedikten Vineta (1903), af ven för den grekiska antiken, hvars myter han ofta upptog med en lekande satir. På 1890-talet inträdde en förändring i hans skaldeväsen. Tonen blef mer allvarlig och elegiskt vemodig, men formen på samma gång enklare och skönare. En viss bitterhet of ver andlig isolering och otacksamhet från det nya släktets sida gör sig ock märkbar i hans senaste diktsamlingar. - Som dramatiker var Y. mindre betydande, ehuru han skref 34 skådespel och komedier, af hvilka några hållit sig på den tjechiska repertoaren, t. ex. det historiska lustspelet Noc na Karlstejnë (En natt på Karlstein; 1884). Med förkärlek behandlade han antika stoff, t. ex. trilogien Hippodamia (1883 -91), med musik af Fibich. Af ven som prosaist framträdde han genom de tre novellettsamlingarna Povidky ironické a sentimentalní (1886), Barevné strepy (Brokiga skärfvor; 1887) och Nové barevné strepy (1892). Han författade också några essaysamlingar, som med förkärlek behandla den franska poesien: Studie a podobizny (1892), Nové studie (1897), O knihách a lidech (Böcker och människor; 1899) och ett mindre arbete om den moderna franska romanen. Dessutom redigerade han den litterära tidskr. "Maj" och ledde 1897 -99 utgifningen af den ståtliga antologien "Ceská poesie v XIX vëku". En viktig sida af V:s skrift-ställarskap var slutligen hans poetiska öfversätt-ningsverksamhet, som står oöfverträffad i världslitteraturen, företrädesvis från de romanska litteraturerna. Bland hans storverk som poetisk tolkare må nämnas Dantes "Commedia" och "Vita nuova" (1879-90), Tassos "Gerusalemme libe-rata" (1890), Ariostos "Orlando furioso" (1893), Camoes' "Luciados" (1902), Goethes "Faust" (1890), Mickiewicz' "Dziady", "Cid" (1900), antologierna "På gästabud hos främmande skalder" (1891), "Från främmande parnasser" (1895), Tre böcker italiensk lyrik (1894), Fransk diktkonst i nyare tid (1877), Moderna franska skalder (1893), Moderna engelska skalder (1898) och en tysk antologi. Jfr A. Jensen, "J. V., en litterär studie" (1904; tjechisk öfv. 1906), och en studie öfver hans senaste diktsamlingar i "Nordisk tidskr." 1905 (tjechisk öfv. s. å.). A-d J. Vrddhi (sanskr., eg. tillväxt, förökning), gramm., betecknar i den inhemska indiska grammatiken (och i europeiska därpå grundade grammatiska verk) den särskilda företeelsen, att i etymologiskt samhörande ordmaterial och former vissa vokaler och diftonger förekomma i en kvantitativt förlängd och kvalitativt modifierad form i förhållande till former, som anses förete grundvokalen a i u. De indiska vrddhi-vokalerna ? (: ?), ?i (: i), au (: u), är ,(: r) gälla enligt den indiska grammatiken som förstärkningar medelst ett ? af (äa, d. v. s.) ?, ai (> sanskr. ?), au (> sanskr. ?) och ar, hvilka sista fonem gälla som l:a förstärkning - under det indiska namnet guna (se d. o.) - till de enkla a t u T. Enligt detta system är - för att endast ta ett exempel - sanskr. vid- i aor. a-vid-am (grek. *sFiòov< hvaraf s?òov) grundform, ved- (af ursanskr. *vaid-] i sanskr. v?da, "jag vet" (grek. o?òa, "jag vet") øuna-form och v?id- t. ex. i v?idya, "lärd" (eg. som hör till, sysselsätter sig med vidy?, "vetande") vrddhi-íorm. Själfva iakttagelsen af denna växling är påtagligen riktig och systematiseringen i det närmaste tillfredsställande. Omsatt i modern språkvetenskaplig uppfattning hör vrddhi liksom guna till afljudsföre-teelserna (se A f l j u d) och beteckna sålunda olika af ljudsstadier, så att sanskr. ved- i v?da-, "vetande", v?da, "jag vet" (af ursanskr. *vaid- af indoeurop. *ueid-----jfr grek. (Fjelòog, "gestalt" - eller *uoid-----• jfr gr. (F)oíòa, "jag vet" -) representerar grund- eller normal- stadiet, vid- (i sanskr. a-vid-am, "jag såg") svag-stadiet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 3 18:40:56 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcl/0605.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free