- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
1147-1148

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vrddhi - Vrdnikbergen - Wreck boards - Vrede - Wrede, ätt - Wrede, 1. Henrik - Wrede, 2. Fabian (1641-1712) - Wrede, 3. Fabian (1694-1768)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1147 Vrdnikbergen-Wrede 1148 (med under accentuell inverkan bortfallet -e- eller -o-), medan v?id- måste anses vara en verkligen förlängd eller förstärkt form af ursanskr. *v?id-(indoeurop. *«?id-, resp. *a?id-], s. k. förlängnings-stadium (ty. dehnstufe). Den sanskr. vrddhi 1. motsvarar direkt det indoeurop. förlängningsstadiet, t. ex. sanskr. r?(i}-, r?y- (i nom. r?-s, sak, plur. r?y-as o. d. 1. r?-s, sak, af *r?[i}-s plur. res af *r?i-es]; 2. tjänar som bildningselement i sekundärbildningar, t. ex. v?idya-, "lärd", af vidy?, "vetande", b?uddha- "buddhist, anhängare af Buddha" till buddha- (som namn; eg. "den väckte"). Denna art af vrddhi är en nybildning inom sanskrit, som har sin rot i förlängningsstadiet. Jfr t. ex. Wackernagel, "Altindische grammatik", I (1896) och där anförd litt., sär-skildt Streitberg, "über die entstehung der dehnstufe" (i "Indogermanische forschungen", III), Brugmann, "Grundriss der vergleichenden grammatik" etc. I (1897). K. F. J. Vrdnikbergen [verd-]. Se Fruska göra. Wreek boards [re'k b^ds], eng., trav. Se Bräder, sp. 407. Vrede, psyk., en affekt, som uppbäres af föreställningen om en person, som oberättigadt skadar den vredgade. Vreden åtföljes af uttrycksrörelser, som bestå i förstärkandet af flertalet rörelser, som vid tillfället företagas. Vreden mer eller mindre förblindar omdömet, förstorande felen hos vredens orsak, och nedsätter viljans frihet och själfbehärsk-ning Den kan bekämpas såsom affekterna i allmänhet dels genom uppmärksamhetens dragande från föremålet, dels genom uttrycksrörelsernas afsiktliga undertryckande. Jfr Hat. S-e. Wrede, svensk-finländsk adlig ätt, som från Tyskland, där den egde gods i kurfurstendömet Köln, under 1500-talet inkom till Livland och där blef bofast. Med Henrik W. (se W. 1) kom ätten att spela en roll i Sveriges historia. På grund af hans förtjänster blefvo hans söner K asp er (kaptenlöjtnant, d. 1667) och Karl Henrik (f. 1606, d. som landshöfding i Åbo län 1654) 1653 friherrar af Elimä (i Nyland, Finland),hvarvid de i vapnet (i högra öfre fältet) upptogo en springande häst med guldkrona på hufvudet (se W. 1). Kaspers äldre son Fabian (se W. 2) fick 1687 gr e f ig värdighet, men slöt 1712 själf sin ätt. Karl Henriks sonsons sonson Fabian (se W. 6) erhöll 1809 greflig värdighet, men hvarken han eller hans efterkommande ha tagit introduktion på Kiddarhuset; de senare ha ej heller användt grefvetiteln. - En gren af ätten immatrikulerades 1818 som friherr-lig på Finlands riddarhus och fortlefver där i landet. 1. Henrik W., konung Karl IX:s räddare, var livländsk adelsman, arfherre till Wredenhoff och Nyenhoff samt ryttmästare. Då i slaget vid Kirkholm 17 sept. 1605 konung Karl IX, som blifvit sårad och hvars häst störtat, var nära att falla i de segrande polackernas händer, lämnade W. honom sin häst, på hvilken konungen undkom. Men W. blef af fienderna nedhuggen. Till belöning för att han sålunda gick i döden för sin konung fingo hans änka, Gertrud von Ungern-Sternberg, och hans bägge söner (se släktöfversik-ten) 21 juli 1608 evärdlig besittningsrätt till Elimä fjärding i Finland och godset Sitz (i Wittenstens län. Livland). Svenska akad. lät 1805 slå en minnespenning öfver W., och K. G. Nordin skref W:s "Minne" ("Svenska akad:s handl. ifrån år 1796", d. 4, 1809). 2. Fabian W., grefve, den föregåendes sonson, ämbetsman, statsman, f. 20 mars 1641 på Peipola i Finland, d. natten till 6 dec. 1712 i Stockholm, ingick efter fullbordade studier och vidsträckta resor i främmande länder på civila ämbetsmannabanan och befordrades 1675 till landshöfding i Viborgs län. Han flyttades 1681 i samma egenskap till Uppland, visade ovanlig duglighet och drift vid reduktionens verkställande inom sitt län och utnämndes till följd där-af af Karl XI till landtmarskalk vid 1682 års riksdag. Efter Klas Flemings död (1685) fick W. ledningen af reduktionen sig anförtrodd som chef för de båda reduktionsverken samt utnämndes 8 sept. s. å. till kungligt råd, president i Bergskollegium och kammarråd. Två år senare (23 april 1687) ställdes han i spetsen för drätselförvaltningen som president i Kammar- och Kommerskollegierna, visade sig vara en ypperlig finansman och skar sina bästa lagrar genom sitt outtröttliga arbete för att höja Sveriges handel och närings-lif. 1687 upphöjdes han i grefligt stånd. Karl XI:s förtroende insatte W. i förmyndarstyrelsen, som skulle regera Sverige under Karl XII:s omyndiga år (1697), men han skildes också tillsvidare från sitt presidentsämbete och fick i stället öfverinseen-det öfver flottans ärenden. På dessa anordningar gjordes snart ett slut genom Karl XII:s myndighetsförklaring vid 1697 års riksdag. W. blef aldrig den unge konungens närmare förtrogne; men sedan kriget brutit ut, föll på den gamle dugande statsmannen en dryg del af den börda, som under denna tid det hemmavarande rådet hade att bära. Han hade i främsta rummet att sköta finanserna och under tryckande nöd skaffa de medel, som kriget kräfde. 1711 dispenserades han från kammar- och finansärendena, men behöll presidentskapet i Kommerskollegium. Svenska akad. lät 1854 slå en minnespenning öfver W., och i sammanhang därmed författade B. von Beskow ett "Minne" af W. (i "Sv. akad:s handl. ifrån år 1796", d. 28, 1856). 3. Fabian W., friherre, den föregåendes kusins son, riksråd, f. 1694, d. 17 febr. 1768 på sin egendom Fågelsta i Södermanland, blef i svensk krigstjänst kapten, men tog 1719 afsked och ingick i stället i holsteinsk krigstjänst, i hvilken han slutligen uppnådde generalmajors grad. Detta hindrade honom ej att taga liflig del i de svenska riksdagsstriderna, och han var därunder ifrig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 3 18:40:56 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcl/0606.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free