Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vrddhi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1153
Wrede
1154
och 1812 på hösten, missnöjd of ver det politiska
läget, statsrådsämbetet. 1816 utnämndes han till
fältmarskalk W. var en man af stor duglighet,
frimodighet och själfständighet samt hade utmärkt
förmåga att behandla människor. "I spetsen för sina
trupper var han alltid lugn. förde dem med säker och
hastig blick och med en röst, som egde styrka att
höras på en linea af flera bataljoner."
7. Otto W., friherre, den föregåendes broder,
militär, f. 7 mars (?) 1767, d. 13 sept. 1804
på Uddboö, Roslagen. W. blef 1784 löjtnant vid
artilleriet och 1787 öfver-adjutant och major
i armén. I denna egenskap fick han det stora
förtroendet att föra protokollet i de
krigskonseljer, som Gustaf III höll 1788 rörande
ett anfall på Ryssland, och på förslag
af generalmajor Toll, som berömde honom
för "en stadga, flit och förtegenhet,
som voro långt framom dess år", invigdes han i
de hemliga planerna. I ryska kriget utmärkte han
sig vid reträtten från Högfors l sept. 1789 och
befordrades därför till generaladjutant af flygeln
och öfverstelöjtnant i armén, följde konungen under
1790 års kampanj med skärgårdsflottan och utnämndes
därunder till konungens generaladjutant och öfverste i
armén samt spelade en viktig roll under kriget. Hans
snabba befordran framkallade afund och klander och
tillskrefs väsentligen konungens gunst, men han tycks
ha varit en både kunnig och duglig militär. Först 1792
blef han kapten vid artilleriet. 1797 utnämndes han
till chef för Svea artilleriregemente och 1799 till
direktör of ver allt artilleri samt generalmajor. 1800
förflyttades han som chef för Västerbottens regemente.
8. Fabian Jakob W., friherre, den föregåendes
brorson, son till W. 6, militär, vetenskapsman, f.
9 okt. 1802 på Kungsbro. Yreta klosters
socken, Östergötlands län, d. 22 maj 1893
i Stockholm, utnämndes 1817 till underlöjtnant
vid Vendes artillerirege-
mente, där han 1831 blef kapten, samt verkade 1832-34
och 1835-39 såsom lärare vid Högre artilleriläroverket
på Marieberg, för hvilket han 1835 därjämte blef
befälhaf-vare. en befattning, som han innehade
i 22 år. Han utnämndes till major vid Göta
artilleriregemente 1838, chef för artilleristaben
1848, öfverste i artilleriet 1851, generalmajor och
inspektör för artilleriet 1854, generalfälttygmästare
och chef för
Tryckt den 2rì;9 21
artilleriet 1857 och generallöjtnant 1867. Sistnämnda
år tog han afsked från generalfälttyg-mästarämbetet
och 1875 ur krigstjänsten. W. var led. af åtskilliga
in-’och utländska kommittéer, bl. a. 1864
års kommitté för afgifvande af förslag till
hufvudstadens befästande, 1867 års befästningskommitté
(ang. Karlsborg, Vaxholm och Karlskrona) samt 1870 års
internationella meterkommission (som sammanträdde
i Paris och efter 1872 blef permanent), hvaraf
han var medlem till 1884, då han blef ledamot af
kommittén för behandling af frågan om en gemensam
meridian för longituds-och tidsberäkningar. Vid
sidan af sin militära verksamhet tjänstgjorde W. som
ordonnansofficer och adjutant hos Karl XIV Johan,
kammarherre hos kronprins Oskar, hvilken som konung
1844 utsåg honom till kabinettskammarherre, samt som
förste adjutant hos Karl XV och chef för konungens
adjutants- och ordonnansofficerskår. - W. var
ledamot af Krigsv. akad. (1829), Vet. akad. (1835),
Mus. akad. (1837) och Fysiogr. sällsk. i Lund
(s. å.), hedersledamot af Vet. o. vitt. samh. i
Göteborg (1843), Vet. soc. i Uppsala (1861) och
örlogsmannasällskapet i Karlskrona (1865) samt
ledamot och hedersledamot af utländska vetenskapliga
samfund. 1856 blef han kallad till hedersdoktor vid
universitetet i Greifswald, och 1874 kreerades han
till hedersdoktor vid Uppsala universitet.
Såsom militär var W. mycket intresserad af sitt
vapen. Han uppsatte reparationsverkstäderna vid
Stockholms artillerigård, ordnade den första
skjutskolan för infanteriet (1855) och uppgjorde
förslaget till 1831 års artillerimateriel. Likaså
var det han, som konstruerade den första svenska
rafflade fältartillerimaterielen (m./1863). Han
konstruerade äfven 1860 års rafflade gevär (se
W r e-des gevär), gjorde åren 1849-50 försök med
elektro-magnetiska apparaters användning för att
utröna projektilers utgångshastighet, inlade förtjänst
om att medelst den metod, som benämnes "sannolika
felet" (se Sannolikt fel), beräkna skjutvapnens
olika träff-förmåga, införde trådskärmars nyttjande
för observation af granat-karteschers krevadhöjd,
gjorde försök med själf-gående undervattensminor
(torpeder) och inventerade bl. a. ett instrument
för skottställning af gevär vid faktoriet. - Redan
i sin tidiga ungdom röjde W. af gjord förkärlek för
de matematiska och fysiska vetenskaperna och vann
på deras område ett berömdt namn. Hans skrifter,
som präglas af gediget innehåll och vanligtvis röra
något dittills outredt ämne, återfinnas nästan alla
i Krigsv. och Vet. akad:s "Handlingar" samt i den
senares "öfversigt". Af Vet. akad.s "Årsberättelse om
framstegen i fysik och kemi" för åren 1839 och 1840
författade W. den fysikaliska af delningen. Bland
hans uppsatser må nämnas Försök att hårleda ljusets
dbsorption från undula-tionsteorien (1834), för
hvilket han af Vet. akad. 1863 erhöll Letterstedtska
priset. Bestämmelse af franska kilogrammens vigt
i svenska decimalvigten (1837; tillsammans med
H. Selander), Om syrets i koloxiden och kolsyrans
specifika vigter (1842), Framställning af de
hufvudsakligaste föremålen för experimentalfysikens
verksamhet under innevarande århundrade (presidietal
i Vet. akad. 1847, ej i
32 b. 37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
