1153 Wrede 1154 och 1812 på hösten, missnöjd of ver det politiska läget, statsrådsämbetet. 1816 utnämndes han till fältmarskalk W. var en man af stor duglighet, frimodighet och själfständighet samt hade utmärkt förmåga att behandla människor. "I spetsen för sina trupper var han alltid lugn. förde dem med säker och hastig blick och med en röst, som egde styrka att höras på en linea af flera bataljoner." 7. Otto W., friherre, den föregåendes broder, militär, f. 7 mars (?) 1767, d. 13 sept. 1804 på Uddboö, Roslagen. W. blef 1784 löjtnant vid artilleriet och 1787 öfver-adjutant och major i armén. I denna egenskap fick han det stora förtroendet att föra protokollet i de krigskonseljer, som Gustaf III höll 1788 rörande ett anfall på Ryssland, och på förslag af generalmajor Toll, som berömde honom för "en stadga, flit och förtegenhet, som voro långt framom dess år", invigdes han i de hemliga planerna. I ryska kriget utmärkte han sig vid reträtten från Högfors l sept. 1789 och befordrades därför till generaladjutant af flygeln och öfverstelöjtnant i armén, följde konungen under 1790 års kampanj med skärgårdsflottan och utnämndes därunder till konungens generaladjutant och öfverste i armén samt spelade en viktig roll under kriget. Hans snabba befordran framkallade afund och klander och tillskrefs väsentligen konungens gunst, men han tycks ha varit en både kunnig och duglig militär. Först 1792 blef han kapten vid artilleriet. 1797 utnämndes han till chef för Svea artilleriregemente och 1799 till direktör of ver allt artilleri samt generalmajor. 1800 förflyttades han som chef för Västerbottens regemente. 8. Fabian Jakob W., friherre, den föregåendes brorson, son till W. 6, militär, vetenskapsman, f. 9 okt. 1802 på Kungsbro. Yreta klosters socken, Östergötlands län, d. 22 maj 1893 i Stockholm, utnämndes 1817 till underlöjtnant vid Vendes artillerirege- mente, där han 1831 blef kapten, samt verkade 1832-34 och 1835-39 såsom lärare vid Högre artilleriläroverket på Marieberg, för hvilket han 1835 därjämte blef befälhaf-vare. en befattning, som han innehade i 22 år. Han utnämndes till major vid Göta artilleriregemente 1838, chef för artilleristaben 1848, öfverste i artilleriet 1851, generalmajor och inspektör för artilleriet 1854, generalfälttygmästare och chef för Tryckt den 2rì;9 21 artilleriet 1857 och generallöjtnant 1867. Sistnämnda år tog han afsked från generalfälttyg-mästarämbetet och 1875 ur krigstjänsten. W. var led. af åtskilliga in-'och utländska kommittéer, bl. a. 1864 års kommitté för afgifvande af förslag till hufvudstadens befästande, 1867 års befästningskommitté (ang. Karlsborg, Vaxholm och Karlskrona) samt 1870 års internationella meterkommission (som sammanträdde i Paris och efter 1872 blef permanent), hvaraf han var medlem till 1884, då han blef ledamot af kommittén för behandling af frågan om en gemensam meridian för longituds-och tidsberäkningar. Vid sidan af sin militära verksamhet tjänstgjorde W. som ordonnansofficer och adjutant hos Karl XIV Johan, kammarherre hos kronprins Oskar, hvilken som konung 1844 utsåg honom till kabinettskammarherre, samt som förste adjutant hos Karl XV och chef för konungens adjutants- och ordonnansofficerskår. - W. var ledamot af Krigsv. akad. (1829), Vet. akad. (1835), Mus. akad. (1837) och Fysiogr. sällsk. i Lund (s. å.), hedersledamot af Vet. o. vitt. samh. i Göteborg (1843), Vet. soc. i Uppsala (1861) och örlogsmannasällskapet i Karlskrona (1865) samt ledamot och hedersledamot af utländska vetenskapliga samfund. 1856 blef han kallad till hedersdoktor vid universitetet i Greifswald, och 1874 kreerades han till hedersdoktor vid Uppsala universitet. Såsom militär var W. mycket intresserad af sitt vapen. Han uppsatte reparationsverkstäderna vid Stockholms artillerigård, ordnade den första skjutskolan för infanteriet (1855) och uppgjorde förslaget till 1831 års artillerimateriel. Likaså var det han, som konstruerade den första svenska rafflade fältartillerimaterielen (m./1863). Han konstruerade äfven 1860 års rafflade gevär (se W r e-des gevär), gjorde åren 1849-50 försök med elektro-magnetiska apparaters användning för att utröna projektilers utgångshastighet, inlade förtjänst om att medelst den metod, som benämnes "sannolika felet" (se Sannolikt fel), beräkna skjutvapnens olika träff-förmåga, införde trådskärmars nyttjande för observation af granat-karteschers krevadhöjd, gjorde försök med själf-gående undervattensminor (torpeder) och inventerade bl. a. ett instrument för skottställning af gevär vid faktoriet. - Redan i sin tidiga ungdom röjde W. af gjord förkärlek för de matematiska och fysiska vetenskaperna och vann på deras område ett berömdt namn. Hans skrifter, som präglas af gediget innehåll och vanligtvis röra något dittills outredt ämne, återfinnas nästan alla i Krigsv. och Vet. akad:s "Handlingar" samt i den senares "öfversigt". Af Vet. akad.s "Årsberättelse om framstegen i fysik och kemi" för åren 1839 och 1840 författade W. den fysikaliska af delningen. Bland hans uppsatser må nämnas Försök att hårleda ljusets dbsorption från undula-tionsteorien (1834), för hvilket han af Vet. akad. 1863 erhöll Letterstedtska priset. Bestämmelse af franska kilogrammens vigt i svenska decimalvigten (1837; tillsammans med H. Selander), Om syrets i koloxiden och kolsyrans specifika vigter (1842), Framställning af de hufvudsakligaste föremålen för experimentalfysikens verksamhet under innevarande århundrade (presidietal i Vet. akad. 1847, ej i 32 b. 37