- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
1157-1158

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wrede, 11. Matilda Augusta - Wrede, Karl Philipp - Wredes gevär - Wrede-Sparre, Axel - Wreech, Curt Friedrich von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1157 Wrede-Wreech 1158 medborgare. Hvad hon utfört, har visserligen haft sin största betydelse på det personliga området - någon egentlig organisationsverksamhet har hon icke bedrifvit -, men hennes arbete för aflägsnande af missförhållanden i fängelserna får e] skattas ringa. Slutligen väckte hennes åtgärder i sistnämnda syfte och af ven hennes inblick i förhållandena vederbörande tjänstemäns misshag. Smärre oordningar i Kakola tukthus i Åbo ställdes i samband med hennes verksamhet och togos till anledning att 1913 förbjuda hvarje beröring med fångarna utan närvaro af en fängelsetjänsteman. Åtgärden var riktad mot henne och väckte stort uppseende samt omöjliggjorde hennes vidare arbete. Efter revolutionen 1917 återupptog hon dock på anhållan af fångvårdschefen till fångarnas stora glädje sin verksamhet. Se E. Fogelberg, "Fångarnas vän" (1920). 2. Hjr.* 3-4. S. B. 6-7. A. II-ld.* 8. H. W. W. (H.J-dt.) 9-10. M. G. S. 11. T. C. Wrede, Karl Philip p, furst von, bajersk fältmarskalk, f. 1767 i Heidelberg, d. 1838, tillhörde en från Westfalen bördig släkt, som 1790 blef adlad och 1791 erhöll bajersk friherrlig värdighet. W. blef 1792 oberamtsassessor i Heidelberg och vid utbrottet aí kriget med Frankrike pfalzisk kommissarie vid de österrikiska trupperna samt förvärfvade sig i denna egenskap (1793- 98) sådan kännedom i krigsväsendet, att han 1799 af bajerske kurfursten fick i uppdrag att bilda en frikår. Med denna utvecklade han sådan skicklighet, att allt flera trupper tilldelades honom och att han efter fredsslutet blef medlem af en kommission för bajerska arméns ombildning. Yid dennas genomförande 1803 ställdes W. i spetsen för en sammansatt brigad och öfvertog i början af nov. 1805 befälet öfver den bajerska kår, som understödde fransmännen och med hvilken han höll ärkehertig Ferdinand fjärran från slaget vid Austerlitz. 1807 stod W. i Polen och Ostpreussen, förda 1809 2:a bajerska divisionen och hade god andel i fransmännens seger vid Wagram samt bidrog kraftigt till Tyrolens underkufvande. Efter freden (1809) utnämndes W. till fransk grefve. Under kriget mot Ryssland 1812 öfvertog han efter Deroy befälet öfver bajerska kåren. På hösten 1813 stod han vid Inn mot österrikarna, men gjorde genom fördraget i Ried (okt. s. å.) gemensam sak med dessa och förde sina trupper till Main, där han dock vid Hanau (se d. o.) icke lyckades afskära Napoleon återtåget, utan blef slagen (30-• 31 okt.) och svårt sårad. Under 1814 års fälttåg i Frankrike tillhörde han Schwarzenbergs armé, slog Marmont vid Rozny och grep betydelsefullt in i slagen vid Bar-sur-Aube och Arcis-sur-Aube. Efter hemkomsten fick han befälet öfver de bajerska trupperna, hvilka han efter att ha som diplomat deltagit i Wienkongressen 1815 åter förde till Frankrike. W., som i mars 1814 blifvit bajersk fältmarskalk och i juni s. å. upphöjts i furstligt stånd, erhöll 1815 Ellingen (i Nordgau) som ärftligt furstendöme och manslän under bajersk öfver-höghet, hufvudsakligen som belöning för det af honom och Metternich i Paris 3 juni 1814 afslu-tad3, för Bajern gynnsamma österrikisk-bajerska bytocíördraget. 1822 ställdes W. som generalissi-mus i spetsen för bajerska hären. Hans staty (modellerad af Schwanthaler) finns i Münchens "Feldherrenhalle"; en annan minnesvård lät konung Ludvig I resa i Heidelberg. C. O. N. Wredes gevär, ett svenskt framladdningsgevär med 12,17 mm. kaliber, konstrueradt af dåv. generalmajoren frih. F. Wrede och fastställdt för svenska armén 1863. Detta gevär var då det, som näst det schweiziska (10,5 mm.) hade den minsta kalibern. Det hade en utgångshastighet af 480 m. och var i ballistiskt afseende vid denna tid det bästa i Europa. Geväret ändrades sedan till 1860 -67 samt 1860-64-68 års gevär. H. W. w.* Wrede-Sparre, Axel. Se S p a r r e 24, sp. 583. Wreech [vr?ch], Curt Friedrich von, tysk militär i svensk tjänst, uppfostrare (födelse-och dödsår ej kända), tillhörde en gammal pommersk adlig ätt och var son till preussiske generallöjtnanten Joachim Friedrich von W. (f. 1650, d. 1724) samt broder till preussiske generallöjtnanten Adam Friedrich von W. Han inträdde 1707 i svenska hären och var kapten vid d'Albedyhlls livländska dragonregemente, då han jämte sin chef och andra tillfångatogs vid ryssarnas attack på ståndkvarteret Ratsjovskij i Ukraina 16 febr. 1709, fyra och en half månader före Poltavakatastrofen. Han fördes till ukrainska gränsstaden Zevsky, i dec. till Moskva, i början af 1710 till Klinov vid Vjatka och på våren 1711 till Tobolsk, dit han anlände i aug. jämte en af delning fångar. Sjukdom och fångenskapens elände hade då vändt hans hjärta till religiösa ting. I Zevsky läste han för första gången bibeln; i Klinov fann han själsfränder bland de andre officerarna, läste predikan för skaran af medfångar och befästes i sin omvändelse genom Arndts "Wahres christen-thum" m. fl. uppbyggelsetöcker. W. har blifvit minnesvärd genom den skola, som han under nära ett årtionde höll i Tobolsk för därvarande svenskars barn och hvilken var inrättad efter den dåtida pietismens grundsatser. Sedan han på begäran gett undervisning åt ett eller annat barn af de fångne, tog han 1714 några i helpension hemma i sitt trånga kvarter, flyttade kort därefter med 7 gossar till ett större rum och skaffade 1715 skolan eget hus, hvilket dock snart nedbrann vid en stor eldsvåda. Yid samma tid fick W. en större sändning penningar och böcker från pietist-Isdaren A. H. Francke i Halle, med hvilken han 1713 öppnat korrespondens, och hösten 1715 stod ett nytt skolhus med fyra salar färdigt, hvarefter elevantalet hastigt tillväxte. Anstalten var egentligen en småbarnsskola för gossar och flickor, dit af ven några af ryska befälets barn sattes, men äfven vuxna personer sökte där inträde. Flertalet bodde och åt inom skolhuset, däribland lärarna, som voro officerare, och för elevernas undervisning erlades in^en af gift, endast för kosthållet (dock hade många äíven detta fritt). Med anstalten var från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 3 18:40:56 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcl/0611.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free