1169 Vridslöselille-Vries 1170 projektion schematiskt antydda. På den of re plana sidan af stativplattan A, som må förutsättas fäst-gjord på marken, är en spindel. B, infäst i vinkelrätt läge mot A. Omkring B är en hylsa, C, vridbar, bärande en med A:s öfre begränsning parallell skifva, D. Plattan A bär en arm. E, som håller ett ritstift, F, hvars spets berör öfre sidan af D. På D är fastsatt en arm. G, hållande ett ritstift, H, med spetsen hvilande på A. Vrides nu skifvan D i den fulldragna pilens riktning, så uppritar stiftet H på A en med B koncentrisk cirkelbåge, HI. Stiftet F ritar samtidigt på D en med den förra koncentrisk båge, FK, i motsatt riktning, angifven af den streckade pilen. De till dessa bågar hörande medelpunktsvinklarna, cpl och <j>2, äro tydligen lika stora. Om bågarnas radier äro rx och r2, resp., så förhåller sig F K till HI som rl till r2. Bågen HI visar den väg, en till D hörande punkt genomlöpt i förhållande till A och alltså; att D rört sig rel. A, d. v. s. rel. jorden. Bågen FK åter visar den väg, som en med A fast förbunden punkt passerat i förhållande till D och att A alltså tillika med hela jorden vridit sig rel. I). Därmed äro de parvis förekommande rörelserna i detta fall ådagalagda. Märkas bör, att D:s rörelse rel. jorden försiggår i jordrymden - den rymd, i hvilken jorden befinner sig i hvila -, och att jordens samtidiga rörelse rel. D förlöper i D-rymden - en rymd, hvari D är i hvila. Kealite-ten af dessa rörelser är oberoende af storleken af radierna r{ och r2; den är därför ett faktum, af ven om dessa radier vore så stora, att en anordning sådan som den beskrifna icke kunde utföras af människor. Om t. ex. medelpunkten. S, af en stjärna befinner sig på ett af stånd af ett ljusår (se d. o.) från jordens rotationsaxel, så har S en verklig rörelse rel. jorden, emedan den icke kvarblir på den linje, som vid ett tillfälle hvilket som helst förbinder dess läge med en observationsort på jorden. Är därvid omloppstiden, d. v. s. den tid, som åtgår för S att nästa gång passera nämnda läge, ett dygn, så är dess hastighet mer än 2,000 gånger ljusets hastighet, 300,000 km. i sekunden. En med jorden fast förbunden punkt. P, som passeras af S, har ock en hastighet lika stor som den nämnda, men i motsatt led. S:s rörelse fortgår i jordrymden, P:s däremot i en rymd, bestämd af S och jordens rotationsaxel. Märk. att S-rymden likaväl som jordrymden är ett geometriskt, alltså masslöst, fullkomligt genomträngligt och fullkomligt motståndslöst punktsystem, i hvilket hastigheten kan ha ett värde huru stort som helst. En från S utgående mot jordaxeln vinkelrät ljusstråle, som har en rätlinig rörelse med konstant hastighet i förhållande till S. beskrifver däremot samtidigt en krok-linig bana i förhållande till jorden och passerar denna bana med till såväl storlek som riktning föränderlig hastighet (se Variabel rörelseriktning med fig.). O. E. W. Vridslöselille, by 15 km. från Köpenhamn, med straffanstalt, uppförd 1856-59 som cellfängelse för 380 manliga förbrytare. E. Ebg. Vridsvindel, anat. Se Vestibularappa-rat, sp. 60. Vridvingar, Strepsiptera, zool., en liten grupp små, oansenliga insekter, som sannolikt äro närmast släkt med fam. Rhipiphoridœ (se d. o.) bland skal- baggarna, men så väsentligt afvika från skalbaggarna, att de uppföras som en särskild ordning. De egendomliga drag, som deras organisation erbjuder, äro säkert att uppfatta som tillpassningar till deras parasitiska lefnadssätt. Alla vridvingar tillbringa nämligen åtminstone en del af sitt lif som parasiter hos bin och getingar, men förekomma äfven på gräfsteklar, myror, rätvingar m. fl. och äro utbredda öfver hela jorden. Hannarna lefva som fullvuxna endast några timmar och uppsöka därunder honorna med tillhjälp af de stora, sol-fjäderformigt veckade bakvingarna; deras f ramvingar däremot äro förkrympta stumpar, och mundelarna äro likaledes förkrympta, hvaremot ögonen och antennerna äro väl utvecklade, de senare gaffel-likt delade eller försedda med en tvåbladig klubba. Honorna äro maskformiga, blinda och fotlösa varelser med förkrympta mundelar; de lefva i bakkroppen af andra insekter, mellan hvilkas segment man ser deras brunaktiga f ramända sticka fram. F. ö. märkes i fråga om deras organisation, att hufvudet och bröstet äro sammansmälta till ett segment samt att honan är omsluten af pupphuden, så att innanför denna på honans buksida bildas en håla, som räcker bakåt ända till de pariga köns-öppningarna. Äggen kläckas i moderns kropp och utvecklas till små s. k. triungulinus-larver, försedda med tre par väl utvecklade ben och ett par långa svansborst; dessa krypa ut ur hålan och anträffas sedermera krypande omkring mellan håren på värddjuren. Från dessa skaffa de sig sannolikt så fort som möjligt Öfver på andra bin och medfölja hem till deras bon. I dessa försiggår den vidare utvecklingen, i det att larven borrar in sig i en bilarv och därpå, utan att skada densamma, genomlöper sin larvutveckling samtidigt med värddjuret. Den förut rörliga vridvingelarven förlorar vid sin nästa hudömsning ben och ögon och förvandlas till en maskliknande varelse, hvars kroppsform hos den honliga larven blott föga ändras under utvecklingen, tills slutligen den fullvuxna honan, samtidigt med att värddjurets larv utvecklas till bi, genomborrar huden på densamma mellan två bakkroppssegment och skjuter ut f ramändan. Dylika bin. som man kallar "stylopiserade". igenkännas därpå, att bakkroppen är litet osymmetrisk och att en liten brun kropp sticker fram mellan två segment. Genom parasitens verksamhet bli värddjuren fortplantningsodugliga. I Europa (troligen äfven Sverige) förekomma Xenos vesparum, som lefver på getingen Polistes galliens, och Stylops melitlœ, som lefver på släktet Andrena. I- T-dh. Vridvåg, fys. Se Torsionsvåg. Vriendt [frint], F. d e. Se F l o r i s, sp. 634. Vries [fris], holländska målare. 1. Hans Fredemann de V., f. 1527 i Leeuwarden af tyska föräldrar, d. efter 1604, troligen i Hamburg, var arkitekturmålare och dekorerade rum med rik arkitektonisk bakgrund, perspektiviskt skämt o. d., som dels målades på väggen, dels på lös yta, som blef anpassad på väggen. Med förkärlek vistades han i Hamburg. Af alla hans verk har, med undantag af teckningar, blott ett enda dekorativt arbete bevarats, nämligen en allegorisk målning med rik och luftig renässansarkitektur samt utsikt till vidsträckt grågrönt landskap, i Danzigs rådhus. - 2. A b r a h a m d e A7., f, i Kotterdam, d.