1173 Vries-Wright 1174 Jacob van Maerlants "Spieghel historiael" (tills, med E. Verwijs, 1857-63), hans yppersta verk som textutgifvare. Uppslaget till den nya riktningen gafs. på initiativ af P. J. Yermeulen och J. Tideman, af De vereeniging ter bevordering der oude Nederlandsche letterkunde (1844-49). i hvilken V. jämte P. Leendertz och litteraturhistorikern Jonckbloet m. fl. medverkade; dess arbete återupptogs af det redan 1766 stiftade Maatschap-pij der Nederlandsche letterkunde. i hvars publikationer V:s Maerlantedition såg dagen. Den betydelsefullaste frukten af V:s verksamhet torde dock vara planläggningen och utgifningen (fr. o. m. 1864), i förening med L. A. Te Winkel. af den stora nynederländska ordboken, Woordenboek der Nederlandsche taal, med en mästerlig inledning (1882) af V. själí (forts, af E. Verwijs, P. J. Cosijn m. fl.; A-E, G-J, M-O äro till 1920 fullbordade, F, K, L, P. R under utgifning), hvilket företag från början ingått i Maatschappij der Nederlandsche letterkundes uppgifter och ifrigt påyrkats af språkkongresserna i Gent 1849^ Amsterdam 1850 och Bruxelles 1851. där V. först framlade grundlinjerna till en mot vetenskapens och praktikens kraf svarande ordbok. V. författade flera förträffliga tal och uppsatser, de senare i urval utgifna under titeln Verspreide taalkundìge opstellen (1894). Af hans lärjungar må nämnas E. Verwijs (d. 1880), J. Verdam (d. 1919), J. Te Winkel och A. Kluyver. Biogr. af J. Verdam (1892) och A. Kluyver (1893). Se J. Te Winkel, "De omwenteling in de studie der Nederlandsche taal als het werk van M. De Vries" (i "Vragen van den dag" 1892). Hj. P-r. Vries [fris], Hugo de, holländsk botanist, f. 16 febr. 1848 i Haarlem, blef filos. doktor i Leiden 1870, var läroverkslärare i Amsterdam ISH-1^} flyttade till Würzburg 1876, blef 1877 docent i botanik i Halle, e. o. professor vid universitetet i Amsterdam 1878 och ord. professor i växtanatomi och växt-fysiologi samt föreståndare för botaniska trädgården där 1881. V. har utmärkt sig som framstående lärare och mångsidig forskare. Hans vetenskapliga författarskap rörde sig till en början inom fysiologien och morfologien, hvarom t. ex. följande skrifter handla: Vber einige ursachen der richtung bilat er al-sy m-metrischer pflanzenthe?e (1872), Zur mechanik der bewegungen der schlingpflanzen (1873), Untersu-chungen über die mechanischen ursachen der zell-streckung (1877), Keimungs- und wachsthums-geschichte der zuckerrübe (1879), Ueber die perio-dische säurebüdung der fettpflanzen (1884), Eine methode zur analyse der turgorkraft (s. å.), Mono-graphie der zwangdrehungen (1891), Eine methode, zwangdrehungen aufzusuchen (1894) m. m. Under senare år förhärska i hans arbeten undersökningar öfver allmänna biologiska företeelser, såsom varia- tion, hybridisering och andra orsaker till formbildning i växtriket, någon gång med ett spekulativt betraktelsesätt, som haft till följd, att hans uttalanden ej förmått vinna odelad anslutning. Af hans hithörande skrifter må nämnas Befruchtung und bastardierung (1903) och Die mutationstheorie (I. Die entstehung der arten durch mutation 1901; II. Elementare bastardlehre 1902-03), hans förnämsta verk, som framkallat en rik litteratur och liflig diskussion. Dess grundtanke, språngvariation eller "mutation" (se d. o.) - närmast stödd på V:s mycket omfattande odlingar af Oenothera -, eller läran om nya, plötsligt uppträdande och konstanta egenskaper, hvarigenom nya arter grundläggas, väckte till en början stor uppmärksamhet, men torde ej numera i dess af V. framställda form kunna upprätthållas af vetenskapen som en allmän förklaringsmetod, enär i de flesta fall nya känneteckens framträdande beror på korsning. Genom V:s idéer har dock diskussionen om formers och arters uppkomst vunnit rika bidrag och väsentligt modifierats, särskildt med af seende på begreppen variation, varietet, form, elementarart, ärftlig egenskap m. m. I de resultat, som det praktiska förädlingsarbetet vid Svalöf frambragt, har V. funnit stöd för mycket i sin teori (se härom hans skrift Plant-breeding, comments on the experiments of Nilsson and Burbank, 1907). V. blef led. af Fysiogr. sällsk. i Lund 1897, Vet. soc. i Uppsala och Landtbruksakad. 1898 samt Vet. akad. 1910. C. Lmn. Vries [fris], Mårten de, holländsk sjöfarare. Se Kurilerna, sp. 313. Vriesland [fris-]. Se F r i e s l a n d. Wriezen [vr?tsen], stad i preussiska reg.-omr. Potsdam (Brandenburg). vid västra randen af Oderbruch, 37 km. n. v. om Küstrin. 7,285 inv. (1905). Döfstumanstalt. Tillverkning af sprit, tvål och maskiner. A. N-d. Wright. von, målare, tre bröder, söner till majoren H. M. von W. 1. Magnus von W., f. 13 juni 1805 på Ha-minanlaks gård. nära Kuopio, d. 5 juli 1868 i Helsingfors. Han blef 1826 elev vid konstakademien i Stockholm. Samtidigt offentliggjorde han i Vet. akad:s handlingar Anteckningar om flytt-joglarnes ankomst till Finland, gjorda 1824-26 samt följande år Åtskilliga flyttjoglars ankomst till de Stockholm närmast omgifvande trakter, anmärkt år 1827. Tills, med sin broder Vilhelm begynte han 1828 på grefve Nils Bondes bekostnad utge planschverket Svenska foglar efter naturen och på sten ritade (30 hftn, med 184 för hand färglagda bilder, men utan text, 1828-38; en med text af E. Lönnberg försedd fullständig uppl., i hvilken sammanförts alla tre bröderna W:s fågelplanscher, så vidt som de kunnat anses lämpliga, började på I. Baarsens förlag utges i Stockholm 1917; däraf ha 1921 utkommit 25 hftn). 1829 återvände han till Finland, där han blef kartritare vid landtmäteristyrelsen. 1845 prepara-tor vid universitetets zoologiska museum och 1849 ritlärare vid universitetet. 1857 gjorde han en studieresa till Düsseldorf. Hans första målning i olja, Sidensvansar, utfördes 1839, förut hade han an-vändt endast vattenfärger. Oräkneliga alster af hans pensel spredos kring Finland, bl. a. porträtt-