1207 Wulli-Vultejus 1208 1822-30 i Bonn och Paris orientaliska språk, blef 1831 docent i Bonn och 1833 professor i orientaliska språk i Giessen. Hans förnämsta arbeten äro Harethi Moallaca cum scholiis Zuzeniì (1827-29), Tarafae Moallaca cum schol. Zuz. (1829), Chresto-mathia Schahnamiana cum glossario (1833), Mir-chondi historia Seldschukidarum (persisk text och tysk öfv., 2 dir, 1838), Instìtutiones linguœ persicœ (I. formlära 1840; 2:a uppl., af ven under titeln Grammatica linguæ persicœ, 1870; II, syntax och metrik 1850), de båda sista arbetena prisbelönta af Institut de France, och Firdusii Liber Regum qui inscribitur Schahname (I-II, 1877-79, III, postumt utg. af Landauer, 1884). H. A.* Wulli 1. Uli (fr. Ouli), ett kuperadt. skogigt landskap i franska Senegambien, på norra sidan af mellersta Gambia, omfattande ett tjugutal man-dingobyar med omkr. 5,000 inv. Dess hufvudort är D e l a f i n e (S i n i), sedan Medina, den gamla hufvudstaden, 1877 förstörts. Genom Gallienis fälttåg 1886-87 ställdes landet under franskt protektorat. A- N-d- Vullum, Erik. norsk tidningsman, f. 29 dec. 1850 i Dalenes provsti, d. natten 13-14 mars 1916, student 1869, medarbetare i "Dagbladet", hvars hufvudredaktör han var jan.-sep t. 1880, började 1883 skrifva äfven i "Yerdens gäng" och lämnade i slutet af 1880-talet h. o. h. den förra tidningen. Samtidigt verkade V., moderat vänster-man, som folktalare i större delen af landet. Han skref bl. a. Kr. M. Falsen, grundlovens jader (1881), H. Wergeland i digt og liv (s. å.; 2:a uppl. 1884), Fölgerne af 9:de juni (1883) och Unionen og dens f remtid (1894). Vulner?bel (fr. vulnerable, af lat. vulnus, sår), sårbar. Yulnerant omnes. u'ltima necat, lat., "alla såra, den sista dödar" (om timslagen), gammal inskrift på kyrkors urtaflor. Vulningsring. skpsb. Se Mast, sp. 1204. - Yulningshål, Y u l n i n gsklamp a r, Yulningståg, s j öv. Se Y u l a. Vulp?CUla, lat. Se Räfven, astron. Vu'lpes, zooL Se R af si ak t et. Vulpes corsac, zool. Se Kprsaken. Vulpes p?lum mutat, non m?res, lat., "räfven byter hår, men ej kynne", "leoparden blir ej af med sina fläckar", citat från Suetonius, "Yespa-sianus", 16. Vulpes vulpes. zool. Se Räfven. Vulpian [vylpiä'], Edme Felix Alfred, fransk läkare, f. 1826 i Paris, d. där 1887, blef medlem af Académie de médecine 1866 samt kallades 1867 till professor i patologisk anatomi vid École de médecine och läkare vid la Charité. Y. blef 1875 dekanus vid med. fakulteten samt 1876 medlem af Académie des sciences. Utom en stor mängd smärre afh. utgaf han Lecons sur la physìologie générale et comparée du système nerveux (1866), Lecons sur l'appareil vaso-moteur (2 bd, 1874-75), Lecons sur la pathologie expérimentale de Vappareil digestif, Lecons sur 1'action physiologique des poisons et médicaments (1875), Clinique médicale de Vhöpital de la Charité (1878), Maladies du système nerveux (1879) och Lecons sur Vaction physiologique des substances toxiques et médicamenteuses (1882). Vulpin?t (fr. pierre de Vulpino], miner., en numera ej använd benämning på anhydrit (se d. o.). Vulp?nsyra, kem. SeLafsyror. Vulpius [fo'l-], Christian August, tysk skriftställare, f. 1762 i Weimar, d. där 1827, var broder till Goethes maka Christiane, skref en mängd förströelselektyr: klena skådespel (t. ex. det 1830 öfv. "Carl den tolfte i Bender"), komiska romaner och rysningsväckande röfvarroma-ner af den simpla och löjligt uppstyltade art, som då för tiden var så begärlig, främst den beryktade Rinaldo Rinaldini, der räuberhauptmann (3 bd, 1797, 8:e uppl. 1858; senaste sv. öfv. 1890), som vardt förebilden för en mängd dylika. Y. utgaf tidskrifterna "Kuriositäten der physlsch-litterarisch-artistisch-historischen vor- und mitwelt" (1810- 23) och "Die vorzeit" (4 bd, 1817-21). Y. författade äfven några enkla visor, som blefvo populära. Se K. Müller-Fraureuth, "Die ritter- und räuberromane" (1894). (R-n B.) Vulst (ty. wulst), puta. valk. 1. Bygnk., kvart-staf (ty. viertelstab), en torus 1. rundstaf (se dessa ord) med profil af en fjärdedels cirkel. - 2. Her., hjälmkrans (se d. o.). - 3. Ridk. Se Sadel, sp. 313. Vulte^US, Johannes, präst, teol. författare och psalmist, f. 13 jan. 1639 i Stockholm, d. där 23 mars 1700. tillhörde en från Schlesien invandrad handtver-karsläkt Yult. Student i Uppsala 1656, blef han filos. magister där 1668 och prästvigdes 1669 på kallelse till huspredikant hos riksmarskalken grefve M. G. De la Gardie. S. å. kallades han till kyrkoherde vid Tyska församlingen i Göteborg, blef öfverhofpredikant hos änkedrottning Hedvig Eleonora några år senare och 1679 tillika kyrkoherde i Riddarholmen och Bromma. Från sin hofsyssla begärde han 1685 afsked. En af hans söner adlades med namnet Yult von Steijern (se d. o.). - Y. var en af sin tids märkligare svenska prästgestalter, begåfvad predikant och nitisk sedeifrare. Han betroddes bl. a. med att hålla griftetal of ver ett flertal af rikets dåv. stormän. Mot flärden inom sitt eget stånd drog han ofta i härnad och ville bland riksdagsbesvären införa, "ät the unge prester måtte blifwa förbudne ät utan orsak löpa med peruque". Y. utöfvade ett ganska rikt författarskap. Han utgaf bl. a. Enfaldige spörsmål eller christendoms-förhör (1684), Postilla compendiosa på vers (1686) och Einige buss-, lehr-, tröst- und dancklieder. Från V. härrörde den i form af dialog mellan syndaren och Jesus affattade bättringspsalmen "Ack, hvad skall jag dock begynna" (n.r 244 i 1695 års psalmbok), som i en af Adlerbeth verkställd bearbetning ingår som n:r 177 i Wallinska psalmboken. Y:s postilla införlifvades 1870 med Han-sellis "Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare" (d. XIII). (E. N.S-g.)-