1209 Vultur-Wunderlich 1210 VuMtur och Yultu'ridæ, zool. Se Gam-fåglar och Grå gamen. Vultur cin?reus. zool. Se Grå gamen. VultuYnum. fordom namn på Capua. VultuYnus, flod. Se V o 11 u r n o. Vult von Steijern. svenska adliga ätter. Omkr. 1640 inflyttade från Schlesien till Stockholm körs-nären Elias Fult (af en urspr. från Steier-mark kommen släkt). Elias' son Johan antog namnet Vult ej u s (se d. o.); dennes son J o-h a n J u l i u s Y u 11 (se Y. 1) adlades 1743 med namnet Yult von Steijern (hans ätt uppflyttades 1778 i forna riddarklassen), och en af hans sonsöner, Henrik Sebastian Y. (f. 1768, f. d. major, direktör vid Göta kanalverk, d. 1844), blef 1832 friherre enl. § 37 R. F. 1. Johan Julius Y. (se ofvan), ämbetsman, f. 21 okt. 1695 i Stockholm, d. där 9 aug. 1767, studerade i Uppsala, Utrecht och Leiden, blef 1726 sekreterare i Generaltullarrendesociete-ten. 1744 assessor of ver stat i Kommerskollegium, 1747 kommerseråd (sedan 1762 med hofkanslers titel) och 1767 president i kammarrevisionen. Han var en synnerligen duglig man, hvars krafter, enligt hans egen uppgift, togos i anspråk för leda-motskap i 23 olika kommissioner, hvarjämte han utarbetade handelsbalansen från 1738 t. o. m. 1766. 2. Nils Henrik Y. (skref sig endast von Steyern), ämbetsman, f. 29 dec. 1839 i Lande-ryd, Östergötlands län, d. 27 maj 1899 i Stockholm, blef 1857 student i Uppsala, där han 1863 aflade filos. kandidatexamen, 1865 hof-rättsexamen och 1867 juris kandidatexamen samt 1866 promoverades till filos. doktor på af h. Bidrag till svenska riksdagens historia 1600-1650 (1863). Yice häradshöfding 1870 och sekreterare i konstitutionsutskottet 1868-72, förordnades Y. 1873 till expeditionschef i Ecklesiastikdepartementet och blef 1877 juris hedersdoktor i Uppsala. Han inträdde 4 juli 1878 som konsultativt statsråd i De Geerska ministären och öfvergick 19 april 1880 till den Posseska som chef för Justitiedepartementet. Som sådan kvarstod han äfven i Thyselius' och Themp-tanders ministärer och afgick 6 febr. 1888 vid Bildtska ministärens bildande. Han utnämndes till justitieråd s. d., blef 1889 president i Svea hofrätt och kvarstod som sådan till sin död. Led. af unionskommittén 1895-98, tillhörde han den moderata svenska gruppen (Ehrenheim, Sparre och Y.). Yid 1887 års januaririksdag framlades af Y. ett fullständigt förslag till ny tryckfrihetsförordning, men i följd af riksdagens upplösning hann förslaget icke att behandlas. Det mötte emellertid inom pressen en så skarp och allmän kritik, att han nöjde sig med att till majriksdagen framlägga endast en utbruten del af Tryckfrihetsförordningen och några strafflagsförändringsförslag. , Med dessa afsågs att vinna "tidsenliga och därför användbara straff" för religiònsbrott, en annan formulering på sedlighetsbrott samt införande af straff för uppmaning till våld å person och egendom. Han lyckades emellertid att af samtliga förslag få genomfördt endast det sistnämnda, hvilket var en nyhet och som rätt snart blef af en viss betydelse vid försöken att stäfja den socialistiska propagandan. Ett af Y. till riksdagen 1886 framlagdt förslag till rättegång i brottmål föll på Andra kammarens motstånd. Bland de af honom som justitieminister kontrasig-nerade lagarna och författningarna märkas: växellag (1880), förordningar om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund samt om allmän flottled och allmän farled (s. å.), strafflag för krigsmakten (1881), förordningar rör. lappar, som med renar flytta emellan Sverige och Norge (1883) och ang. íörlagsinteckning (s. å.), lag om upphäfvande af vatten- och brödstraffet (1884), om skydd för varumärken (s. å.), ang. ansvarighet för skada i följd af järnvägsdrift (1886), om svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige och ang. renmärken (s. å.), ang. handelsregister, firma och prokura (1887) och om skiljemän (s. å.). Det uppseendeväckande tryckfrihetsåtalet 1884 mot Strindberg för första delen af "Giftas" beslöts af Y. Som jurist åtnjöt han anseende för skicklighet och skarpsinne, och i De Geers "Minnen" karakteriseras han som i alla afseenden "en första klassens man". 3. Julius Fredrik Yilhelm Y., f. 25 maj 1851 i Jönköping, d. 7 febr. 1919 på Mösseberg, student i Uppsala 1870, studerade boktryckeri i Tyskland, var 1881-88 disponent vid Centraltryckeriet. 1885-89 musikrecensent i "Dagens nyheter", där han särskildt verkade för Richard Wagners musik och dess införande i Sverige, öfvertog 2 maj 1889 i egenskap af huf-vudredaktör och ansvarig utgifvare ledningen af "Dagens nyheter", i hvars bolag han l maj 1891 äfven vardt verkställande direktör; i den förra egenskapen kvarstod han till l juli 1898, i den senare till 10 april 1899, hvarefter han egnade sig åt sina litterära samlingar och intressen. Hans bibliotek vardt småningom synnerligen betydande; dess Wagner- och ännu mer dess Goetheafdelning (omkr. 3,000 n:r) ha få motstycken; båda äro testamentariskt donerade till K. biblioteket i Stockholm. Se I. Collijn i "Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen", 1918. 2. T-s. 3. R-nB. Vulva, lat., de yttre könsdelarna hos kvinnan. Wunderhorn [Wnderhårn], Des k n a b e n, den af Achim von Arnim (se denne) och Clemens Bren-tano (se denne) 1806-08 i 3 bd utgifna samlingen af tyska folkvisor. Se arbeten af Y. Muller (1907) och Rieser (1908). Wunderlich [vo'nd-], Karl Reinhold August, tysk läkare, f. 4 aug. 1815 i Sulz vid Neckar, d. 25 sept. 1877, blef med. doktor i Tü-bingen 1838, docent i klinisk medicin där 1840, e. o. professor 1843 och ord. professor 1846. Han kallades 1850 till professor i medicin vid universitetet i Leipzig och verkade som sådan till sin död. I förening med Koser grundlade W. "Archiv fur physiologische heilkunde" (18 bd, 1842-59), hvari han, understödd af andra lika-tänkande, förfäktade åsikten, att sjukdom är intet