- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
1265-1266

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våg är den gemensamma benämningen för de instrument af olika slag, med hvilka en kropps vikt bestämmes - Våg (två vågskålar), symbol. - Våg. Se Haf, sp. 988-989, och Vågrörelse - Våg, täflan. Se Folklekar, sp. 765 - Vågapparat, fys. - Vågbalans, Vågbalk. Se Våg - Vågberg, fys. Se Vågrörelse, sp. 1273 - Vågbredd, fys. Se Vågrörelse, sp. 1273 - Vågbrytare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

viktualievåg se Vågpenningar. -- Om järn- och metallvågar se Järnvåg. Våg (två vågskålar), symbol., är en rättvisans sinnebild (se Justitia). Ärkeängeln Mikael och profeten Hesekiel ha vågen som attribut, emedan vågskålarna jämte det, som lägges i eller på dem, måste ha alldeles samma vikt, för att jämnt uppväga hvarandra, hvilket förhållande ju kan anses sinnebilda rättvisans vägande af skäl och motskäl. I den fornegyptiska "dödsboken" (se d. o.) väges urnan med människohjärtat i underjorden. För att en afliden skall få fortsätta vandringen till aalu, de saligas fält, måste det väga jämnt så mycket som en på andra viktskålen stående strutsfjäder (fornegyptisk symbol för rättvisan). J. C. Våg. Se Haf, sp. 988--989, och Vågrörelse. Våg, täflan. Se Folklekar, sp. 765. Vågapparat, fys., apparat för åskådliggörande af vågrörelser och deras sammansättning. Flera olika konstruktioner finnas, af Plücker och Fessel, Wheatstone, E. Mach, Wrede m. fl. Den sistnämndes vågapparat består af en rad sinsemellan parallella träskifvor, rörliga kring en närmare den ena ändan befintlig axel. Åt denna ända meddelas en större eller mindre fram- och återgående rörelse genom de mer eller mindre snedt ställda, slutna spåren i en vals, som kringvrides med jämn hastighet. Skifvornas andra ändpunkter synas därvid beskrifva en fortskridande våg, med förtätningar och förtunningar. En andra vals kan på lika sätt alstra fortskridande vågrörelse hos ett andra system skifvor. Kopplas båda valsarna samman, så att de röra sig åt motsatt håll, inverka de båda systemens träskifvor på ett tredje mellan dem befintligt system medelst häfstänger så, att stående vågor uppkomma. Jfr Vågrörelse. E. O. S.* Vågbalans, Vågbalk. Se Våg. Vågberg, fys. Se Vågrörelse, sp. 1273. Vågbredd, fys. Se Vågrörelse, sp. 1273. Vågbrytare, byggnad, afsedd att åstadkomma lugn i för hafsvågorna utsatt hamn på öppen kust. En vågbrytare utföres enklast genom utfyllning af stenvallar, hvilande på hafsbottnen och nående upp så högt öfver vattenytan, att vågorna hejdas, så att någon afsevärd del af dem ej må kunna kastas öfver vallen. Vid stora djupa vatten tarfvas, att stenarna äro mycket stora, för att de ej skola rubbas af vågorna, och då det ofta är svårt att anskaffa dylika tillräckligt stora naturliga stenblock, tillverkas block af betong med tillräcklig tyngd för att motstå vågornas inverkan. Dessa block utfyllas antingen huller om buller, bildande en vall, eller ock läggas de regelbundet, så att de bilda en mur från hafsbottnen upp till tillräcklig höjd öfver vattenytan. Öfver vattenytan utföres vågbrytare såsom murverk af betong eller af stenblock med eller utan cementbruk. Den inåt hamnen vända sidan af en vågbrytare uppföres

illustration placeholder Fig. 1. Vågbrytarna i Visby hamn.

vanligen till kajhöjd och används då till fartygs förtöjning samt till deras lastning och lossning. Vågbrytarens utsida förses med en skyddande mur af tillräcklig höjd, ett bröstvärn eller en parapet (se d. o.). För att utfyllda vågbrytare må erhålla tillräcklig motståndskraft utföras de ofta af stora timrade träkistor, hvilka sänkas i rad på bottnen samt fyllas med stor sten. Detta byggnadssätt används i stor utsträckning i Östersjön och i de stora nordamerikanska insjöarna m. fl. platser, där trävirket ej är utsatt för förstörelse genom borrmask. Vid en såsom vall med sluttande utsida byggd vågbrytare hejdas vågen med våldsam brytning, hvarvid stenbeklädnaden hårdt frestas och lätt sönderrifves. Ehuru vågrörelsen är fortskridande, sker nämligen vattnets rörelse i lodrät led, så länge vågen ej hindras af en stigande botten eller en vågbrytare med sluttande utsida, då vattnets rörelse från att vara lodrät med våld tvingas att följa det lutande hindret. Härigenom åstadkommas brottsjöar eller bränningar. För att undvika alltför stor påfrestning å vågbrytaren från dessa brottsjöar har man byggt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 3 18:40:56 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcl/0665.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free