- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
1279-1280

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vågrörelse (Undulation), fys. - Vågsjön. 1. Sjö i Envikens socken, Dalarna - Vågsjön. 2. Sjö på gränsen mellan Sura, Gunnilbo och Odensvi socknar i Västmanland - Vågskura, her. Se Sköld, sp. 1362 - Vågskål. Se Våg, sp. 1259 - Vågslag, baln. Se Hafsbad, sp. 998 - Vågträsket, sjö i Malå socken - Vågyta, fys. Se Vågrörelse, sp. 1276 - Vågö, hög, långsträckt klippö i Bottniska viken - Vågö, ö. Se Färöarna - Wåhlin, svensk släkt - Wåhlin. 1. Jonas W. - Wåhlin. 2. Kristian W.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1279 Vägsjön-Wåhlin 1280 tiklarna fullborda ett hvarf på samma tid som rörelsen på ytan fortplantas en våglängd. - Vågrörelsens fortplantningshastighet i vatten är icke konstant, utan beroende af böljornas höjd och vattnets djup, så att ju högre böljorna och djupare vattnet är, dess hastigare fortplantar rörelsen sig öfver vattenytan. Häraf följer att, då en vågrörelse kommer in på grundt vatten, verkan blir densamma, som om vågrörelsen stött på ett ämne med annan täthet. När t. ex. en vågrörelse faller från hafvet in på grundt vatten, blir den delvis reflekterad, och de reflekterade vågorna interferera med de infallande. Hvarje gång berg och dalar sammanfalla, blir amplituden större, hvarigenom högre vågberg och djupare vågdalar uppkomma. Vågrörelsen blir därför mycket våldsammare inne vid kusten än ute på hafvet: det bildas bränningar, om haívet är mycket upprördt. Vinden åstadkommer på hafsytan en i stort sedt regelbunden rörelse med rätliniga och parallella samt mot vindriktningen vinkelräta vågtoppar och vågdalar, hvilka synas förflytta sig i vindriktningen. Vågornas profil är en trocho?d, d. v. s. den kurva, som beskrifves af en punkt på en cirkels yta, då omkretsen rullar utefter en rät linje. Om hafs-vågornas hastighet, längd, höjd, rullningsperiod (vågperiod) m. m. och stötvågor se vidare H a f, sp. 988-989. - Läran om vågrörelsen utgör grunden för läran om ljuset och ljudet. Se f. ö. Dubbelbrytning, Polarisation och Vågapparat. A. Bi-n. (T. E. A.) Vågsjön. 1. Sjö i Envikens socken, Dalarna, 2 km. n. om Envikens kyrka, bildar ett led i den långa kedja af sjöar, som genomflytas af afloppsån för den stora sjön Amungen på gränsen mellan Dalarna och Hälsingland. Dess vatten föres söderut genom Svärdsjön och Toftan till sjön Runn och därifrån genom Lillälfven till Dalälfven. V. har en areal af 4 kvkm., och dess yta ligger 140 m. ö. h. Dess längd uppgår till 4 km. och dess största bredd till 1,5 km. -- 2. Sjö på gränsen mellan Sura, Gunnilbo och Odensvi socknar i Västmanland, är Köpingsåns källsjö, ligger 85 m. ö. h. och har en areal af 4 kvkm. Dess största längd uppgår till 3,5 km. och dess bredd till 3 km. 1--2. J. V. E. Vågskura, her. Se Sköld, sp. 1362. Vågskål. Se Våg, sp. 1259. Vågslag, baln. Se Hafsbad, sp. 998. Vågträsket, sjö i Malå socken, Västerbottens län, har en areal af 2 kvkm. och afrinner genom en 4 km. lång afloppså till Skellefte älf. J. V. E. Vågyta, fys. Se Vågrörelse, sp. 1276. Vågö, hög, långsträckt klippö i Bottniska viken, Själevads socken, Västernorrlands län, omkr. 15 km. s. ö. om Örnsköldsvik. Ön, som är omkr. 4 km. lång i n. och s. och har en största bredd af omkr. 1 km., sammanhänger i n. ö. medelst ett näs med den lilla Grisslaön. Å ömse sidor om nämnda näs ligger Grisslans fiskeläge. G. Brgrn. Vågö, ö. Se Färöarna. Wåhlin, svensk släkt, härstammande från kyrkoherden i östra Steneby, Östergötland, Andreas J o n æ W. (f. 1661, d. 1725), som tog sig namnet W. efter sin födelsesocken Vårdnäs i samma landskap. Ett stort antal af släktens medlemmar har varit präster. 1. Jonas W., son till ofvannämnde Andreas Jonæ W-, präst, lärd, f. 8 maj 1699 i Västra Eneby socken, Östergötland, d. 23 maj 1777, blef 1718 student i Uppsala, 1730 filos. magister i Lund, 1731 docent och 1732 adjunkt i filos. fakulteten där, 1733 teol. adjunkt, 1735 akademisekreterare och 1740 universitetsbibliotekarie. Han nedlade mycken omsorg på bibliotekets ordnande och katalogers upprättande. 1744 blef han tredje teol. professor i Lund, med Stångby pastorat till prebende, 1746 teol. doktor, 1749 andre teol. professor samt kyrkoherde i Upp-åkra och 1763 förste teol. professor och domprost i Lund. W. lade grunden till domkyrkans kassafond. Han var 3 gånger uppförd på biskopsförslag. Som led. af prästeståndet bevistade han riksdagarna 1765, 1769 (han var då, ehuru mössa, medlem af sekreta utskottet) och 1771. W. författade bl. a. 21 akademiska disputationer af filos. och teol. innehåll. Han var känd som en from, lärd och arbetsam man. 2. Kristian W., den föregåendes brorson, präst, universitetslärare, skriftställare, f. 19 okt. 1761 i Skabersjö prästgård. Malmöhus län, d. 28 mars 1829 i Lund, omhuldades i uppväxtåren af W. l, blef student i Lund 1775 och filos. magister 1781 samt hade därefter anställning som informator i Småland och Skåne. Sedan han 1785 kallats till docent i historia vid Lunds universitet, hopskref han Fäderneslandets historia (och statskunskap) för begynnare (1787; 11 :e uppl. 1822, ett kompendium af sammanhangslöst uppradade data och notiser af mångahanda art), hvilken skolbok i mer än 30 år bibehöll sig nästan ensam på sitt område vid rikets läroverk. W. befordrades 1790 till adjunkt i historia, prästvigdes 1792, på några anspråkslösa teol. teser, som utgjorde det enda teol. lärdomsprof han någonsin aflade, och utnämndes 1795 till andre teol. adjunkt (med Hällestad, Dalby och Bonderup till prebendepastorat). Uppfylld af lika stor själfförtröstan som ifver att gagna, var han verksam med sin penna, utgaf krestomatier och predikosamlingar, öfversatte smärre världs-och religionshistorier samt en "Sundhetslärobok", utarbetade Handbok uti svenska kyrkolagjarenhe-ten (1799; 3:e uppl. 1824), läroböcker för barn och en Lärobok för allmogen (1804), innehållande allehanda praktiska hushålls- och landthushåll-ningsråd, upplysningar till skingrande af folkets vidskepelse o. s. v., hvarför han ock vann stor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 3 18:40:56 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcl/0672.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free