Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vånga kontrakt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Strängnäs fick träda in i klostret; men
detta skedde endast af särskild vördnad för
denne och i strid mot ordens privilegier, enär
ingen främling kunde företaga en sådan visitation
utan att ega kännedom om ordens hemliga stadgar,
hvilka det, enligt påfvens stadfästelse, var
vid bannlysningsstraff förbjudet att yppa. V:s
privilegier blefvo äfven af påfvarna stadfästa,
nämligen 1334 af Johannes XXII, året därpå af Benedikt
XII. 1343 uppdrog Klemens VI åt biskopen i Västerås
att med hotelse af bannlysning tvinga de personer,
som undanhållit klostret tionde och andra inkomster,
att godtgöra lidna förluster, och 1410 erhöll biskopen
i Skara af Johannes XXIII befallning att rannsaka om
gårdar, som med orätt blifvit klostret fråntagna. I
afseende på den världsliga maktens förhållande till
klostret må följande anföras: 1252 erhöll klostret
skyddsbref af konung Valdemar och Birger jarl; 1279
befriade konung Magnus klostrets gårdar från all
kunglig skatt, utom i det fall att för något krigståg
allmän gärd erfordrades, och dylika bestämmelser
utfärdade äfven konung Birger 1296; hertigarna
Erik och Valdemar meddelade klostret privilegier,
hvilka af hertiginnorna Ingeborg stadfästes 1318;
konung Erik fritog 1359 klostrets landbönder och
arrendatorer från det uppbåd, som man nyligen låtit
utgå; konungarna Magnus (1361) och Albrekt (1373)
skänkte klostret sina skyddsbref, hvarjämte den senare
med råds råde gaf detsamma tillstånd att enligt lag
och gammal sedvänja låta hvar som helst i dess skogar
sätta giller och spjut för björnar, älgar och andra
djur; skydds- och privilegiebref utfärdades äfven
af konungarna Erik XIII (1417) och Karl Knutsson
(1449). Genom gåfvor, testamenten och köp förvärfvade
sig klostret åtskilliga jordegendomar, och som bevis
på dess rikedom i förhållande till andra kloster af
samma orden kan nämnas att, då den af påfven Klemens
V påbjudna s. k. sexårsgärden 1314 skulle utgå, erlade
V. 14 mark om året, men Riseberga endast 8 och Julita
6, I ingift för nunnorna erhöll klostret vanligtvis en
eller flera gårdar; konung Magnus lät 1350 i klostret
insätta en rysk flicka och skänkte då dit med henne
jordegendom. Äfven andra ordnar omhuldade V.; så
förunnade 1398 johannitordens generalvisitator
i Norden samt munkarna i Eskilstuna detta kloster
delaktighet i sin ordens alla rättigheter och förmåner
och likaledes minoritordens generalvikarie 1412. 1526
utfärdade konung Gustaf I ett bref till abbedissan
och nunnorna i V., hvarigenom han tillerkände dem alla
kungliga sakören af deras landbor. Men 1529 förlänade
han klostret till frälsemannen Severin Arvidsson,
och 1531 fick fogden öfver Selebo härad befallning
att med sitt folk bebo V. 1541 tillsatte konungen en
särskild fogde öfver klostrets forna besittningar.
C. S-e.
Vårfrudag, dag, som inom katolska kyrkan är helgad
åt Heliga jungfrun ("Vår fru"). Af de många åt henne
helgade dagarna (se Mariafester) kvarstår i svenska
kyrkan numera endast Jungfru Marie bebådelsedag (se
d. o.) som helgdag, och Jungfru Marie himmelsfärdsdag
(se Himmelsfärd), 15 aug., bär i svenska almanacken
ännu namnet "Vårfrudag".
Vårfrugille. Se Gille, sp. 1168, och Stora Tuna,
sp. 134.
Vårfruhem, socken. Se Våmb 2.
Vårfrukloster. 1. Ett af Erik af Pommern 1410 på
byn Söndre Säbys mark (nuv. staden Landskrona)
anlagdt munkkloster, som tillhörde karmelitorden. -
2. Se Krokeks kloster. - 3. Se Örebro
kloster.
Vårfrukyrka, socken i Uppsala län, Åsunda
härad. 5,310 har. 1,260 inv. (1920). Annex till
Enköpings stad, Uppsala stift, Åsunda kontrakt.
Vårfrukyrkor kallas ofta de kyrkor, som (under
medeltiden) helgats åt Jungfru Maria (se Mariakult,
sp. 944, samt Vår fru). En af de äldsta kyrkor i
Skandinavien, af hvilka rester bevarats
- möjligen den äldsta -, var den lilla
Vårfrukyrkan i Lund, S. Maria minor, af
hvilken Vårfrugatan har sitt namn och som 1911
ff. utgräfdes af Kulturhistoriska museet i Lund,
där de intressanta lämningarna nu förvaras,
en stafkyrka af synnerligen ålderdomlig typ,
sannolikt från 1000-talets början (se E. Eckhoff,
"Svenska stavkyrkor", 1916). Två andra af Lunds
äldsta kyrkor voro också helgade Vår fru, S. Maria
major samt Domkyrkan. Åt "Vor frue" blef
också den äldsta kyrkan i Köpenhamn invigd
(1100-talets slut). Flera af de förnämsta kyrkorna
i Sverige helgades åt Jungfru Maria, ofta därjämte,
såsom Uppsala och Lunds domkyrkor, åt andra
helgon. Bland mera berömda Vårfru- l. Mariakyrkor i
Sverige må nämnas de i Visby, Hälsingborg, Västerås
och Ystad. Äfven landsortskyrkor buro icke
sällan Jungfru Marias eller Vår frus namn, hvilket
stundom utsträckts till hela socknen, så Vårfrukyrka
(se d. o.) i Uppland; jfr ock Fru Alstad i Skåne.
E. Wrgl.
Vårfrupenningen. Se Vadstena kloster, sp. 263 och 269.
Vår frus af Afrika missionärer och missionssystrar. Se
Hvita fäder.
Vår frus den heliga Marias tyska hus af Jerusalem. Se
Tyska orden.
Vårholma, bebodd, bergig, skogbevuxen ö i Stockholms
skärgård, omkr. 7 km. n. ö. om Vaxholm. Ön, som
ligger omedelbart n. om Lindalssundet, tillhör
Värmdö socken, Stockholms län och har ett ytinnehåll
af omkr. 1 kvkm.
G. Brgrn.
Vårkumla, socken i Skaraborgs län, Frökinds
härad. 1,241 har. 292 inv. (1920). Annex till
Kinneved, Skara stift, Falköpings kontrakt.
Vårkur, detsamma som grönsaftkur (se d. o.
och Succus).
Vårland, landfbr., åkerskifte, som besås på våren.
Vårlök, bot. Se Gagea.
Vår lösen, tidskrift utg. af Kyrkliga frivilligkåren
i Uppsala, uppsattes 1910 af de s. k. korsfararna i
Uppsala som idéorgan för den ungkyrkliga rörelsen
(se denna). Rörelsens motto, "Sveriges folk -
ett Guds folk", står i titelvinjetten öfver dess
Sankt Göransbild. Tidskriftens förste redaktör var
dåv. filos. licentiaten Manfred Björkquist, som sedan
dess kvarstått i redaktionen. Bland öfriga redaktörer
må nämnas K. B. Westman och T. Bohlin. Tidskr. räknar
bland sina medarbetare ett flertal svenska biskopar,
ledande kyrkomän och teologer samt ett stort antal
för religiösa, sociala och kulturella spörsmål
intresserade lekmän. Under det att "ledarna"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
