Väfnadsspirochæter. Se
Spirochæte.
Väfnadsvätska. Se
Lymfa.
Väfning,
text., sättet att af varp- och inslagstrådar
framställa en väfnad l. ett tyg. (Se
Väfnad.
Om tillverkningen af trikå- och tyllartade
väfnader se art.
Stickning och
Tyll.)
Fig. 1. Schematisk framställning af en väf i handväfstolen.
Fig. 2. Enkel handväfstol.
Alltifrån urminnes tider ha för väfnaders tillverkning
användts
väfstolar med vare sig vertikalt
eller horisontalt spänd varp (se nedan, sp. 56).
För de allra flesta väfnader (sådana, i hvilka
inslagen öfvervägande inväfvas med skyttel öfver
hela bredden) är den horisontala väfstolen
fördelaktigare, och det är den typen, som utvecklats
till den största fulländningen. Redan för många
hundra år sedan funnos sådana
handväfstolar
af ungefär samma utseende som nutida för
enkla väfnader afsedda. Fig. 1 visar arbetssättet
i en sådan väfstol, och fig. 2 ger en föreställning
(visserligen ganska oklar) om, hur en enkel
handväfstol ser ut. Dess stomme består af en ungefär
manshög träställning, hvars fyra ståndare äro
sammanbundna genom längd- och tvärstycken. Bak-
till ligger
varp- l.
kättingstommen (
a), hvarifrån
varptrådarna parallellt utgå för att en och en
genomgå de många solfögonen i
skaften (
c),
hvarefter de genomlöpa
väjskeden l.
ritten (
h) och
fästas vid
tygbommen (
b). Varpbommen förses
med tjänlig bromsning (ofta ett rep med
häfstångsbelastning), och tygbommen skall ha någon
framdragnings- och spärranordning för att pålinda
tyget och ge varpen lämplig spänning. För att
dela varptrådarna till sina
skäl (hvilkas öfre och
undre trådlager kallas öfver- resp. underskäl eller
-språng) finnas två eller flera skaft. Hvarje skaft
består af en mängd
solf (
f) af garn eller ståltråd
med ett öga på midten, uppradade mellan två trälattor
(solfkäppar,
c). När endast två skaft användas,
äro de upptill förenade med hvarandra
medelst snören, som gå öfver ett par rullar (
d),
så som fig. visar, och nedtill satta i förbindelse
med hvar sin
trampa (
e). För flera skaft blir
uppsnörningen något mera invecklad och kräfver block,
små hängande häfstänger (nickpinnar) eller lång-,
kort- och topplattor jämte flera trampor. Till att