Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski / 53-54 (1922) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Väfning ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vänster, ömsom till höger om sin granne (ställ- eller
grundtråden – ljustecknad). För att åstadkomma
detta måste slingtråden vara inredd i två solf,
nämligen först i ett, hörande till bakskaftet b (se fig.

Fig. 16. Gasbindning: slingtrådens korsinredning under ställtråden.

16), och längre fram (sedan tråden förts i kors
under grundtråden) i ett annat, ett halfsolf,
hörande till halfskaftet d. Grundtråden är inredd i
endast ett solf, nämligen i grundskaftet a. Själfva
halfsolfvet är emellertid med sin ena part trädt
genom ett solföga på det s. k. kryss-skaftet c och
går med den andra ofvanför samma solföga, såsom
närmare framgår af fig. Väl må märkas, att
slingtrådens baksolf och kryssolf måste vara belägna på
hvar sin sida om grundtråden. När nu bakskaftet
b och halfskaftet d lyftas, föres slingtråden upp till
vänster om grundtråden: det s. k. halfkryss-skälet

Fig. 17. Halfkrysskäl vid gasbindning: slingtråden (den mörka) höjd till vänster om ställtråden.

Fig. 18. Helkrysskäl vid gasbindning: slingtråden höjd till höger om ställtråden.

Fig. 19. Prof på varierad gasbindning.

bildas (se fig. 17), och första inslaget kan slås in.
När man sedan lyfter kryss-skaftet c och låter
halfskaftet följa med, så föres slingtråden upp på
högra sidan om grundtråden: det s. k.
helkrysskälet är bildadt (se fig. 18), och det andra
inslaget kan slås in. För att utjämna de olika
spänningar, som trådarna bli utsatta för, använder man
olika medel: eftergifvande garnbomsbromsningar,
hjälpskaft eller rörliga sträckbommar.
Gasbindningar kunna varieras på många sätt och framkalla
effektfulla mönster. Så t. ex. kan man genom
lämplig inredning förmå hvarannan trådgrupp att
slingas symmetriskt i förhållande till de mellanliggande,
så att slingorna vända sig mot hvarandra
i st. f. åt samma håll; eller man kan låta tre eller
flera inslag sammanlöpa i den ena gruppens
slingning för att åtskiljas i den bredvidliggande
gruppen (se fig. 19). Äfven kan man låta grund- och
slingtrådar styckevis bilda en vanlig bindning med
inslagen (t. ex. tvåskaft eller satin) och styckevis
verkställa slingningar och på så sätt bilda täta
mönsterpartier på en genombruten botten – ja,
man kan t. o. m. inväfva täta och höga
sammetsfigurer på den genombrutna bottnen.

Förarbeten till väfningen äro spolning,
varpning, bomning, inredning och uppsnörning.
Om spolning se Spole och Bobin; om varpning
se d. o. och Läss (där äfven det hit hänvisade
ordet krysspinnar förklaras). Bomningen, varpens
jämna utbredning och upplindning på väfstolens
varpbom, sker antingen för hand eller i maskin.
Handbomning kan utföras i själfva vävstolen och,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>